Vad händer på åklagarkammaren i Halmstad?

RMSS har i tidigare artiklar publicerat egendomliga fakta om hur tjänsteutövningen på åklagarkammaren i Halmstad går till. Här kommer dels en sammanfattning, dels ytterligare material:

En åklagare kritiseras för underlåtelse att underrätta polisen, hävande av beslag samtidigt som hon yrkade motsatsen, åsidosättande av vad som åligger henne som åklagare, ej givande rimlig förklaring till sitt handlande, bristande noggrannhet, ej kontrollerat verkställande, företeende allvarliga brister i flera hänseenden, en anmärkningsvärd avsaknad av kunskaper om regelverk. Vilken åklagare var detta? Jo, Sonja Seligman.

En annan åklagare förtjänar allvarlig kritik för underlåtenhet att vidta åtgärder i ett särskilt ömmande fall, där en försvarslös kvinna gång på gång misshandlats av sin sambo. Vilken åklagare? Gisela Sjövall.

Åklagare Ann- Christin Claesson kritiseras för oacceptabel tidsutdräkt, alltså senfärdighet, vid handläggning av ett ärende gällande brytande av post- och telehemlighet.

Kammaråklagare Ingela Svensson kritiseras också hon för oacceptabel tidsutdräkt i ett ärende gällande ifrågasatt domslut.

Märkligt är att endast kvinnliga åklagare av de 15 verksamma utmärker sig för bristfällig tjänsteutövning. Förre chefsåklagare Ingela Sörgård var inget undantag i dessa avseenden. Hennes klena insats i ett styckmordsärende gick få människor förbi. Märkligt är också att dessa kvinnor gång på gång skyller på ” tidsbrist”, att åklagarmyndigheten hävdar att åtgärder mot tidsbrist vidtagits, men att åklagarna även fortsättningsvis hänvisar till denna faktor. Det ger inget professionellt intryck precis.

Men ovanstående är inte det mest allvarliga. Det alarmerande är att ett ytterligt litet antal klagomål görs, eftersom allmänheten inte känner till sina rättigheter, har en överdriven respekt för ” överlägsna” åklagartjänstemän och faktiskt inte vågar bråka med dem. Mörkertalet torde alltså vara skyhögt och många är de människor som sitter kränkta och överkörda av åklagare på åklagarkammaren i Halmstad, utan praktisk möjlighet att göra sina stämmor hörda. Det är mycket allvarligt i en så kallad rättsstat.

Åklagare Margareta Bong utmärker sig även i dessa sammanhang. RMSS har tidigare bevisat att Bong bryter mot grundlagen genom att efterfråga syftet med framställande av utfående av allmän handling. Av JO kritiseras hon för avsaknad av kunskap om de regler som gäller, för att hon brustit i sin skyldighet att diarieföra vidtagna åtgärder och för en undermålig handläggning, dels i ett ärende gällande beslag av kontanter, dels i ett annat ärende gällande misstänkt tjänstefel.

Lägger man till att Bong vägrat en misstänkt hans juridiska bisittare med motiveringen att bisittaren bl a skrivit en bok, att den misstänkte därmed ”lurades” att godkänna en partisk och bristfällig förundersökning, att när JO påpekade Bongs skyldighet att värna om objektivitetsprincipen särskilt i de fall den misstänkte saknade juridiskt biträde, Bong skriftligen hänvisade till att den misstänkte ju godkänt förundersökningen, att Bong med alla medel hemlighåller sina egna tjänsteförhållanden i fråga angående jäv, med motiveringen att avslöjande av desamma befaras skada henne mer än hennes redan kända personnummer och hemadress, så kan man ju undra vad som händer på åklagarkammaren medan de bongska hånskratten ekar i korridorerna.

RMSS kommer i följande artiklar att referera den pågående titelmatchen i rättsboxning, mellan i ena hörnet den regerande mästarinnan åklagare Margareta Bong och i den andra hörnan grundlagen i form av tryckfrihetsförordningen, företrädd av RMSS. Bong är skyhög favorit, särskilt med tanke på hennes kända fula tjyvtricks och de något partiska domarna. Dessa representeras av JO, JK, KU och riksenheten för polismål i Malmö. Publik vid ringside är samtliga riksdagspartier, särskilt inbjudna av RMSS via mail. Med säkerhet kan förutsägas att grundlagen/RMSS ligger mycket illa till och kommer att få mycket stryk.

Rond ett börjar i nästa artikel.