Margareta Bong är vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad och inte känd för att backa i första taget.
Men en bandad intervju med RMSS var ett alltför stort hot för henne, så hon drog sig skamset in i ett hörn och vägrade.
RMSS har inget annat val än att intervjua hennes alter ego, Maggan Bång, åklagare i Hamnstad, som kanske kommer att säga vad Bong inte ville, vilket kanske är skälet till Bongs vägran.
Här kommer intervjun, som ägde rum i ett nedlagt industriområde, lika förfallet och ödsligt som åklagarkammarens tjänsteutövning.
MB = Maggan Bång
RMSS: Hur trivs du på jobbet egentligen, Maggan?
MB: Det fina med jobbet är att jag gör som jag vill. Lagstiftning och annat trams är bra för att klämma dit folk med, men för egen del är jag inte så noga. Det är en frihet i det.
RMSS: Ja jag tänkte just fråga om det, du har ju brutit mot tryckfrihetsförordningen fyra gånger bara i samband med RMSS förfrågningar, är det inte konstigt att en åklagare som ska upprätthålla lagen, själv bryter mot den i sin tjänsteutövning?
MB: Nä, varför det, vem bryr sig? För chefen är det OK och JO är ju inget att bry sig om, jag har min lön och det är huvudsaken.
RMSS: Ser du ingen vits i lagstiftarens tanke om rättssäkerhet för den enskilde?
MB: Nä, det gäller att vinna sina mål, det är det som är grejen. Det är effektiviteten som räknas.
RMSS: Ja, du har ju visat att du struntar i objektivitetskravet i förundersökningar och du har flera gånger fått kritik av JO för oskicklighet och okunnighet bl a.
MB: So what, och det tycker mina kollegor med. Ta Disela Sjövald till exempel som åtalar oskyldiga ungdomar, ta Mads Forssen som trots bevismaterial åtalar en lastbilschaufför fast hans färdskrivarkort visar att han är oskyldig, ta Owe Swenzon, som åtalar en ung man för hot mot Owes kollega när han önskade honom all olycka och ta den ” hotade” (gör citattecken med fingrarna) kollegan Clas Lundgran, som försökte dryga ut sin lön med att snika åt sig 5000 i skadestånd av den oskyldige unge mannen, som tyvärr friades i både tingsrätt och hovrätt. Det är ju knappast någon anledning att frias bara för att man är oskyldig. Det är så det ska gå till om man vill ha resultat, men ibland misslyckas det ändå.
RMSS: Du låter lite utbränd, jag hörde att du ska sluta på ditt jobb.
MB: Det ska bli så j:a skönt, jag har redan fixat ett nytt jobb, som laboratoriebiträde för utvecklande av plågsamma djurförsök, det är ju lite i samma stil som verksamheten här på kammaren.
RMSS: Men den var du ju trött på?
MB: Nja, det är mest på alla gnällmånsar som t ex RMSS. Hade inte tjänsteansvaret avskaffats så hade jag inte stått ut, jag kan ju strunta i gnäll från JO och RMSS och oskyldigt dömda, men det tröttar ändå, så tjatigt, så tjatigt. Djuren kan ju varken prata eller skriva, till skillnad från RMSS, det blir en höjdare för mig, tror jag.
RMSS: Har du aldrig haft några ideal, du vet, upprätthålla lagen och skydda oskyldiga?
MB: Jo då, när jag var yngre, i början på min karriär, men det håller inte vet du, det gäller att vinna målen till varje pris, effektivitet och resultat.
RMSS: Men samtidigt kostar det ju en massa pengar när oskyldiga skall överklaga, advokatarvoden, ersättningar till nämndemän och domare?
MB: Jovisst, men det drabbar inte åklagarkammaren eller mig själv, det är dom stackars satarna själva som betalar skatt för att bli oskyldigt dömda. Ha, ha, ironiskt på något sätt.Men lite roligt ändå.
RMSS: Har du något att lägga till så här på slutet?
MB: Javisst, RMSS, Rörelsen Mot Samhällets Sönderfall, jag har väl aldrig hört något så löjligt. Patetiskt skulle jag vilja säga. Hej med dig
RMSS: Hej då, och tack för att du ställde upp. Du sa ju inget nytt direkt, men det kändes bra att du var så ärlig.
MB: Var det prånget till höger eller till vänster vi kom ifrån?
RMSS: Till höger, jag kan gå före o visa. Kanske kan vi ta en kaffe på Rägnbågen på hemvägen?
MB: Aldrig i livet. Ajöken.
( Intervjun återgiven utan några som helst anspråk på att spegla något annat än vad läsaren kan föreställa sig.)