Varbergs tingsrätt drar ner byxorna på sig själv.

2009  våldför sig rådman Anders Ranmar, Varbergs tingsrätt, på Europakonventionen och lurar genom slarv en enskild person på hens mänskliga rätt till rättegång. Ranmars chef rådman Håkan Nyberg, utreder sig själv och sin kollega och anmäler kollegan till Statens Ansvarsnämnd.  Nämnden friar Ranmar från ansvar med  tingsrättens partsinlaga som ”utredningsmaterial”.

JK beviljar inget skadestånd av samma anledning, nämligen tingsrättens ”utredning” av sitt eget misstag.

Under processens gång bryter den avdankade vice chefsåklagaren Margareta Bong konsekvent mot objektivitetsprincipen, samt fördröjer målet i 1,5 år genom att göra ingenting. När detta påtalas, dömer rådman Hans Andrén svaranden till 1000 :- i böter för ”rättegångsförseelse”, uppenbarligen i syfte att skydda åklagaren för ytterligare kritik.

Efter 7 (sju) år konstateras att böterna inte drivits in.

Eftersom det är en hederssak att betala tingsrättens avgift på 1000:- för att kunna påtala att en åklagare bryter mot lagen, börjar efterforskningarna varför böterna inte krävts in. Tingsrätten ( Ann Christin Karlsson, chefsadministratör) skyller på kronofogdemyndigheten. Kronofogden har ingen aning vad Varbergs tingsrätt hymlar om.

Då skyller Varbergs tingsrätt på polismyndigheten, som inte heller har en aning vad tingsrätten hymlar om.

Då skyller Varbergs tingsrätt på Högsta Domstolen och det visar sig vara rätt.

HD kan emellertid inte läsa innantill, utan tror att det gäller ett överklagande. ( Lotta Danielsson, registratorsassistent, vars syster är chef på avdelningen.)

När detta klarlagts skyller HD på kronofogden, som inte har en aning vad HD ( Mathilde Ramel, administrativ fiskal), hymlar om. Då hänvisar HD istället till polismyndigheten för att få ut ” ett nytt inbetalningskort”. Polismyndigheten har naturligtvis ingen aning vad HD hymlar om nu heller.

Slutligen kommer HD på att domen har preskriberats och att HD  ” försummat” att skicka böteskravet till kronofogdemyndigheten för indrivning, eller som Ramel uttrycker det: – HD kan inte se att beslutet inte skulle ha skickats till Kronofogden. Men det hade det alltså inte.

JK Skarhed konstaterar genom  den titellöse Kristoffer Kågström, möjligen prao på myndigheten, att Högsta domstolen slarvat bort 1000 kronor till staten, utan att ta något ansvar. Då principen om allas likhet inför lagen förutsätts gälla, erbjuder alltså JK allmänheten samma rätt att slarva bort statens pengar utan att ansvar utkrävs. På direkt skriftlig förfrågan om det finns någon beloppsgräns, om t ex böterna i det här fallet varit 10000:- eller rent av 100000:-, vill inte JK svara, eftersom det blottställer felaktigheten i JK´s beslut.

Självklart hade en vanlig svensk medborgare åkt dit om hen hade slarvat bort 1000 :- av statens pengar, endast rättsliga myndigheter kan komma undan utan straffansvar.

Polisens  rättsavdelning erbjuder dock brottsoffret  på frivillig väg, 7 år i efterskott, att betala Varbergs tingsrätts straffavgift för rätten att påtala att en chefsåklagare bryter mot lagen. Lusten att acceptera rättsavdelningens invit är dock tämligen svag, varför böterna istället betalats in till Läkare Utan Gränser, en förträfflig organisation, vars medarbetare, till skillnad från i ärendet inblandade rättstjänare, har så väl etik som moral i sin själsutrustning. Kopia på inbetalningen bifogas.

Det är både pinsamt och sorglustigt att efter en 13 år lång rättsprocess åse hur rättstjänare enligt ovan drar ner byxorna på sig själva och hånfullt  svänger sina nakna bakdelar mot lagstiftning, rättssystem och enskilda medborgare i kungadömet Sverige.