Alla inlägg av rmss

En sönderkommunaliserad skola

För väldigt länge sen kommunaliserades den svenska skolan. Motiveringen var att den skulle ” komma närmare beslutsfattarna”, vilket ansågs vara bra. Trots massiva protester från lärarkåren, drevs ”reformen ” igenom av vår möjligen hittills drygaste skolminister, Göran Persson.
Lång tid har gått sedan dess och facit av Perssons visionära oförmåga ligger klart: Skolans resultat är sämre än nånsin. Otryggheten och mobbningen bland elever ökar. Lärarnas status ligger i botten. En ihoppressad och tillplattad svensk skola pyser ångest under Perssons breda bak.

Det är alltså helt klart att en stor del av lärarkåren hade rätt, Persson, hans inställsamma politikerkarriärister och de flesta kommunalpolitiker hade fel. Och för det premieras svenska lärare med 26000 i genomsnittslön, medan kanadensiska enligt uppgift får 40000- 45000, för att inte tala om vad Persson själv och hans kolleger i stat och kommun roffar åt sig, de som hade fel, alltså. Sådant är resultatet av den svenska skolekvationen.
Jan Björklund och hans folkparti har profilerat sig i skolfrågor och driver igenom den ena drastiska reformen efter den andra, i huvudsak i riktning mot den svenska 50-talsskolan, alltså bakåt. Det kommer att visa sig vara dåligt i vissa fall, bra i andra. Det centrala är att lärarna återfår sin självklara rätt att vara lärare i klassrummet, att ha en lärarroll, en relation och ett samarbete med eleverna. Det kan yttra sig på flera olika sätt, men INTE genom att överlämna ansvaret till små barn och ungdomar att själva ”planera”, ”genomföra” och till och med ” utvärdera” sin egen utbildning, något som ställer stora krav även på vuxna individer. Och det går inte att komma runt ett sådant upplägg genom att kalla det ” forskning”.

Det innebär inte att sådana metoder inte kan användas, men de måste hela tiden grundas på att läraren är med i hela processen, vet vad det handlar om, följer upp och utvärderar i tätt samarbete med den enskilde eleven.
Kommunerna har noggrant sett till att fullödiga lärargärningar gjorts i det närmaste omöjliga. Tjänster har dragits in, klasser har gjorts större, lönerna har hållits nere och splittring bland lärare har åstadkommits genom bl a individuell lönesättning, ”kontorsarbetstid”, minimal tid för lektionsförberedelse, förödande brist på arbetsdatorer och arbetsrum. Lärarna hålls i schack genom att underförstått hotas av sämre löneutveckling, omplacering eller avsked om de är kritiska och därmed ” obekväma”, lika med samarbetssvåra.
Anledningen är solklar, utom för vår dumdryge exstatsminister: Kommunerna har många andra hål att stoppa pengarna i, de stackars kommunpolitikerna tvingas välja mellan skola och äldreomsorg, investeringar i byggnader, vägar drift, underhåll etc, för att få allting att fungera. För en kommunpolitiker står inte en lärargärning högst i prioritering, vilket framgår med all önskvärd tydlighet genom åren.
Istället förvillar man sig själv och andra med studieresor i stenmålning till Danmark, omorganisationer en masse, en rektorskarusell utan dess like, metodiska skeninovationer som lärarlösa lektioner och teoretisk slöjd, ”en till en”projekt som en fånig beteckning för att lägga pengar på datorer istället för lärare, utdelning av gula och röda kort, osv, osv.
Men som alla vet, även inskränkta kommunalpolitiker, finns inget som kan ersätta en lärare i en väl fungerande undervisningssituation tillsammans med elever som mår bra och är intresserade. Detta gäller också när klasskillnader ökar under alliansregeringens ekonomiska politik med friskolor etc, när elever med olika bokstavskombinatoriska handikapp fordrar adekvata undervisningsmetoder och elever med bristande studiebakgrund från andra länder vill ha sin rätt till en meningsfull inlärningssituation. Alla är beroende av en lugn skolmiljö, lugna, snälla och duktiga lärare som är intresserade såväl av sina ämnen som sina elever.
Sveriges kommuner har efter Perssons diktat åstadkommit den exakta motsatsen, genom att konsekvent skapa missnöje, utbrändhet, uppgivenhet och frustration bland lärare, otrygghet, osynlighet och strukturbrist hos elever.
Ett lokalt exempel kan hämtas från Falkenberg. I tidernas begynnelse ( 90-talet) ansågs högstadiepedagogiken föråldrad, mellanstadieskolorna ansågs ligga före i utvecklingen. När mellanstadielever kom upp till högstadieskolan, var de pedagogiska skillnaderna och kraven så stora att de beskrevs som lika omöjliga att förena som att passa in fyrkantiga klossar i runda hål.
Ett gäng lärare på Tångaskolan, inte minst kända som kapabla till ren mobbning av kollegor, bedömdes lämpliga att vara med och bygga upp en alternativ undervisningsform i en nybyggd skola i Heberg, kallad Söderskolan. Det lyckades så väl, under en synnerligen kompetent rektor, att skolan blev en modellskola och föremål för otaliga studiebesök från övriga landet. Det pedagogiska arbetet präglades till stora delar av begreppen, individuell planering och fritt arbete, något som krävde stort ansvar av den 14-15-16 flickan/pojken.
Så småningom hördes rykten om svårigheter, mobbning, otrygghet och sämre studieresultat. Efter pionjärinsatsen med ”en till en” projektet visade utvärderingar att Söderskolan var sämst i kommunen när det gäller studieresultat och intensiva ansträngningar görs nu att återföra undervisningen till metoder som garanterar eleverna deras rätt till fullödig undervisning. Man hade helt enkelt glömt bort att det är läraren som är viktig för eleven i en undervisnings- situation, inte att eleven är ”fri” att ta ansvar helt själv, inte att eleven har en egen dator, inte att eleven har ”fri tid” etc. Sådant arbetssätt har sina förtjänster men då under förutsättningen att läraren vet precis vad som försiggår, ser sina elever, stöttar upp deras arbete och följer upp deras resultat.
Till det fordras tillräckligt många lärare, tillräckligt respekterade genom yrkesstatus. Men se, det ville ingen betala för.
Kommunerna står därför med svansen mellan benen och har varken förmåga eller vilja att göra något åt sitt eget debacle. Där kommer Björklund in med tvingande lagar och ”reformer” tillbaka i tiden och skulle helst vilja förstatliga skolan igen, men INGENTING kan kompensera att lärarna av arbetsgivaren kommunen betraktas som fega slagpåsar, får usla löner och reduceras i antal så att ett konstruktivt arbete omöjliggörs.

Den sanningen går aldrig att komma ifrån.

Och vad hände med den ”innovativa ”mobbargruppen från Tångaskolan? Ja, de jobbar naturligtvis kvar inom kommunen, en som rektor på Apelskolan och en annan som …ja, det kan väl kvitta.

Lista på domare, åklagare och poliser

RMSS har under en längre tid arbetat med en förteckning över rättstjänare som aktivt verkar för att undergräva rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det var tänkt att bli en uppställning i alfabetisk ordning med bild och en kort ”meritlista” på dessa tjänstemän, så att en drabbad allmänhet skulle kunna söka på namnet och få en bakgrund på den domare, åklagare eller polis som inte klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett lagenligt eller i övrigt korrekt sätt.

Det visade sig emellertid att arbetet var omöjligt att genomföra, helt enkelt för att det aldrig tog slut. Mängden rättstjänare som inte tar sina uppgifter på allvar är så stor att det inte finns någon ände. Oupphörligen tillkommer nya fall av rena övergrepp mot allmänheten, från domare, åklagare och poliser.

Ständigt får vi höra om poliser som kallar allmänheten ”apajävlar”, som doppar sina könsorgan i gräddtårtor som tilltugg till kaffet, ständigt finns det en Caroline Nordstrand och en Wilhelm Juner ( polismän i Halmstad) som överfaller en utvecklingsstörd o vägrar att be om ursäkt, ständigt finns en Andreas Eriksson och en Jonas Emilsson ( polismän i Kungsbacka) som trakasserar en bilförare, kallar honom ” jävla liten fjant” o hotar ”köra honom till psyket”, eftersom han bett lille Andreas och Jonas att legitimera sig.
Det kommer ständigt nya domare som Håkan Nyberg, lagman på Varbergs tingsrätt, som skyller på allmänheten när han bryter mot mänskliga rättigheter och sätter ut förhandling 1,5 år efter att ärendet preskriberats på grund av 5 års handläggningstid, det finns alltid nya domare som likt Carl-Anton Spak vid Stockholms tingsrätt ödelägger människors liv genom så omdömeslöst skrivna friande domar att den enskilde straffas i alla fall.

Hela tiden kommer nya lagmän, som Staffan Lindquist och chefer för tingsrätter som Göran Ingebrand på tingsrätten i Östersund, som på grund av ” hög arbetsbelastning” dömer en oskyldig till 6 års fängelse och 600000:- i böter, i en dom som hovrätten beskriver som så ”svepande och generaliserande att den inte är möjlig att bemöta eller bedöma, relevansen i vissa domskäl är svårbegripliga”. Givetvis följda av axelryckningar från Lindquists och Ingebrands sida.
Överallt finns åklagare som Birgit Kronholm, överåklagare, och vice riksåklagare Catharina Bergquist Levin, som genom att förtiga fakta, gömma fakta i ”slasken” och på alla upptänkliga sätt arbetar för att få ex en oskyldig pappa dömd till 8 års fängelse. Denne pappa, känd från ” Fallet Ulf” säger följande: – Det finns ingen rättssäkerhet i Sverige som jag ser det.
Inte sällan förekommer tyvärr också specialister inom det psykologiska området som aktivt saboterar rättsväsendet. Ett paradexempel är Kenneth Lind på Ekebackens behandlingshem som blev psykoterapeut först efter att hans skandalartade yrkesinsats blivit känd för allmänheten. Lind arbetade för att fälla ” Ulf” bl a genom att fråga hans dotter:- Är du säker på att han inte satt kuken i dig?.
Parallellen med terapeuten Birgitta Ståhle är slående, hon som i aktivt samarbete med bl a polis Seppo Pentinen, minnesforskaren Sven- Åke Christiansson och Thomas Quicks egen försvarsadvokat Claes Borgström, lyckades skapa en helt egen massmördare utan några som helst bevis. Den ansvarige åklagaren,Christer van der Kvast, möjligen rättsväsendets dödgrävare nummer ett, tar naturligtvis lika lite som de flesta ”kollegor” i branschen nåt som helst ansvar.
Och ständigt flera åklagare som Margareta Bong, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad, som ofta och gärna bryter mot tryckfrihetsförordningen, som fördröjer handläggning i tingsrätt så att preskription inträder och som nu senast schabblar med åtalsbeskrivning så att ytterligare ett brott preskriberas, ihop med ovan nämnde lagman Håkan Nyberg som med sin sedvanliga brist på kurage vägrar uttala sig. Båda pensionerade, men kan inte hålla sig ifrån ytterligare fadäser. Inte att förglömma Håkan Nybergs kollega, Elisabeth Carlen, domare vid Halmstad tingsrätt, som åkte fast för rattfylla i en poliskontroll utanför tingsrätten. Och givetvis fortsätter hon att döma andra.

Det finns ingen möjlighet att lista den oändliga skara av omdömeslösa och oskickliga rättstjänare som undergräver respekten för rättsväsendet. Det är bara att konstatera at Reinfelt ljuger när han garanterar svensk rättssäkerhet och att Assange gör helt rätt att hålla sig ifrån det svenska rättssystemet så länge han kan.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr.
Men RMSS fortsätter att bevaka enskilda händelser så gott det går. Det är nämligen så att statsmakterna och lagstiftarna vill ha det på detta sättet, i ytterst få fall medför en rättstjänares misslyckande några konsekvenser för henne/honom.
Men för den enskilde och för allmänheten kan konsekvenserna vara förödande.

E-on, Patrick Mardell och Marcus Blohm. Varning för bluffmakare?

Att eljuntans monopolaktörer gör oskäliga vinster på svenska medborgare är allmänt känt numera. Men det räcker inte för E-on, som har andra knep att dra in småpengar på. Se därför upp om du får en annorlunda räkning från E-on och kolla noga innan du betalar.

Rätt som det är kan du nämligen få ett krav från E-on på 1935 kronor för ”avtalsbrott”. Brevet är skickat av försäljningschef Patrick Mardell, som förutom det påhittade kravet presenterar två direkta lögner:
– Vi har fått information från din nätägare att du tecknat avtal med en annan leverantör än E-on.
– Vi tolkar det som att du beslutat dig för att bryta ditt avtal om elleverans med oss.

Är man lite trött och tillhör de fåkunniga som har förtroende för E-on är det kanske lätt att betala för att slippa bråk och spara tid. Men istället är det kanske bättre att konstatera att Mardell ljuger. Det visar sig att E-on på eget initiativ tecknat ett avtal utan någon som helst kontakt med kunden. När kunden enligt sina planer tecknar avtal med ett annat bolag, kan E-on därför kräva honom på 1935:- för ”avtalsbrott” som kunden inte har en aning om.

Vänder man sig då till Eons ”kundservice”, ”kundsupport” kallat, träffar man på Marcus Blohm, som anser att de kostnader som E-ons bedrägliga förfarande orsakar kunden på intet sätt kommer att ersättas av E-on, trots att Allmänna Reklamationsnämnden klart förklarar att Mardell ” felaktigt påfört kunden en avgift”.

Marcus Blohm har svårt att inse att det inte är rätt att bluffa sig till kundernas pengar. Han skriver att han ”beklagar” att kunden ” upplever att ärendet blivit felaktigt hanterat”. Tydligen är det bara en upplevelse att E-on försöker snylta till sig extrapengar inför firmafesten eller vad pengarna nu skall gå till. Egentligen har det kanske inte hänt, enligt Blohm.

Se upp för E-ons fakturor, i synnerhet om de är undertecknade av Mardell/Blohm.

Apoteken i alliansens Sverige

Alliansen privatiserade apoteket. Motiveringen var att tillgängligheten skulle bli bättre och produkterna skulle bli billigare som en följd av konkurrenssituationen mellan de privata aktörerna. Hur blev det?

Precis som med elpriserna visar det sig att borgarnas övertro på konkurrensens prispressande effekt inte funkar i verkligheten, priserna har enligt tillgängliga uppgifter inte gått ner alls. Tillgängligheten har däremot blivit bättre, det vimlar av apotek i stort sett alla butikscentra.

När man därför går till apoteket för att köpa sin livsviktiga medicin så väntar man sig inte att få höra att den ”tagit slut”. Den kanske kommer om tre veckor. Och alla de privata apoteken har samma leverantör, så medicinen är slut överallt!!!

Efter rundringning visar det sig att några få förpackningar finns kvar i ett apotek i en grannstad, så man får ta bilen dit snabbt som ögat innan det tar slut där också.

Kanske ett undantag, tror man, tills grannens diabetesmedicin visar sig vara slut den också!!!

Tillgängligheten är alltså god till apoteken, men inte till medicinen. Alliansen visar sig halka fel på allt fler områden, kanske därför Reinfelt ser allt tröttare ut.

Varbergs tingsrätt JO-kritiserad, igen. Och igen.

Varbergs tingsrätt har genom decennier haft handläggningstider som inte kan anses rimliga ur rättssäkerhetssynpunkt. Många är de medborgare som fått vänta, och vänta, och vänta på att en senfärdig tingsrätt skall utföra de uppgifter som åligger den.

Nu har JO ännu en gång kritiserat tingsrätten för orimliga handläggningstider i ett ärende.

Men tittar man efter finner man att tingsrättens oskicklighet sträcker sig långt bak i tiden, med kännbara följder för den enskilde. I ett mål har tingsrätten till och med brutit mot Europakonventionen på grund av sin senfärdighet och satt ut huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt.

Håkan Nyberg är ansvarig lagman och chef för tingsrätten. Han har visserligen gjort vad han kunnat för att uppmärksamma bristerna hos sin egen tingsrätt, men han har inte på något sätt varit framgångsrik i sina ansträngningar. Gång på gång skyller han på underbemanning och för hög arbetsbörda, men problemet kvarstår oföränderligt år efter år, till men för rättssäkerhet och enskilda.

RMSS har som enda utomstående instans reagerat på det orimliga i att en tingsrätt genom decennier fortsätter att skylla sina misstag på underbemanning och arbetsbörda, utan att något händer för att avhjälpa problemen. Därför har vi överlämnat till JO att bedöma huruvida Varbergs tingsrätts tillkortakommanden är förenliga med de lagar och stadgar som reglerar dess verksamhet.

110511 bekräftar JO Jan Pennlöv att tingsrättens arbetssätt inte på något sätt bryter mot statens instruktioner för dess verksamhet. Eviga handläggningstider, brott mot Europakonvention, åsamkande av ekonomisk skada och personligt lidande hos enskilda till följd av tingsrättens senfärdighet är vad svenska medborgare har att acceptera, enligt lagstiftning och Jan Pennlöv.

Tillsammans med andra företeelser i dagens samhälle, som t ex slavliknande Fas 3 arbete, konsekvent omfördelning av ekonomiska resurser från sjuka till friska, från svaga till starka, från arbetslösa till arbetande, avslag från försäkringskassa utan överklagbara motiveringar, blir det allt mer uppenbart att de fascistoida dragen i vår samhällskropp gör sig breda under alliansens överinseende.

JO Pennlöv gör sitt till.

Rättsapparatens fähundar, fortsättning följer.

Denna artikel har tillställts tingsrätterna i Halmstad och Varberg, samt åklagarkammaren i Halmstad för rättelse av eventuella sakfel. Någon sådan rättelse har inte ansetts påkallad. Lagman Håkan Nyberg, Varbergs Tingsrätt, har dock beklagat tingsrättens brott mot Europakonventionen.

________

Ett rattfyllo som domare i tingsrätten, går det för sig? Jajamen, i Halmstad tingsrätt är det inget problem.

Nämndemän som mot bättre vetande dömer oskyldiga, går det för sig? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad är det inga problem.

En tingsnotarie som mot bättre vetande dömer en oskyldig, går det för sig? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad är det inga problem.

Åklagare som mot bättre vetande åtalar en oskyldig, går det för sig? Jajamen, inga problem för åklagarkammaren i Halmstad.

Åklagare som medvetet regelmässigt bryter mot grundlagstiftningen, går det för sig? Jajamen, åklagarkammaren i Halmstad ser inte det som ett problem

En lagman och rådman som bryter mot Europakonventionen och kränker enskildas rättigheter, går det för sig? Jajamen, i Varbergs tingsrätt är det inget problem alls.

En lagman och rådman som sätter ut en huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt, går det för sig? Jajamen, tingsrätten i Varberg tar inget ansvar för sådana bagateller.

En lagman som ställer in en förhandling av säkerhetsskäl, fast han vet om att domaren ertappats rattfull och fått körkortet indraget en halvtimme innan, går det för sig? Jajamen inget problem i tingsrätten i Halmstad.

En chef för en tingsrätt som anser att ett rattfyllo är lämpligt att döma allmänheten, finns det en sådan? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad.

Rättsspecialister som ljuger för att fria kollegor, går det för sig? Jajamen, i Statens Ansvarsnämnd sitter ett gäng ljugande juristspecialister.

Vad är detta för rättsapparatens fähundar, var kommer dom ifrån, vilka är det, varför får dom fortsätta sin juridiska bana mot rättsröta och rättshaverier?

Frågorna är många, svaren få, utom namnen, som är följande:

Rattfyllot med indraget körkort: Elisabeth Karlén, domare.

Nämndemän som mot bättre vetande dömer en oskyldig: Ibe Okoro, Moine Mark, Runa Björk.

En tingsnotarie som dömer en oskyldig mot bättre vetande: Marcus Larsson.

Två åklagare som mot bättre vetande åtalar en oskyldig: Ginger Olsson, Mats Forsen.

Åklagaren som regelmässigt bryter mot grundlagen: Margareta Bong, vice chefsåklagare.

Lagmannen och rådmannen som bryter mot Europakonventionen: Håkan Nyberg, lagman, Anders Ranmar, rådman.

Lagmannen och rådmannen som sätter ut huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt: Håkan Nyberg, lagman, Anders Ranmar, rådman.

Lagmannen som ställer in en förhandling av säkerhetsskäl fast det är domaren som åkt fast för rattfylla: Jan Waren, chef för tingsrätten i Halmstad.

Chefen för tingsrätten som tycker att ett rattfyllo är lämpligt att döma allmänheten: Jan Waren, Halmstad tingsrätt.

De ljugande kollegorna i Statens Ansvarsnämnd då? De är ett antal, Madelene Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, är en av dem.

Skolsystemet sägs vara på väg att haverera. Det har rättssystemet gjort för länge sedan, ta Quickdomarna som ett av många exempel. Gemensamt för alla dessa uppblåsta rättshaverister i begreppets egentliga mening är att ingen bryr sig, ingen tar ansvar.

Lagman Nyberg, vägrar be om ursäkt. Så fort han inte gömmer sig bakom juridiska portaler i sin tingsrätt, är bristen på ansvar och civilkurage påfallande. En intervju om hans misstag ställer han inte upp på, det är ju inte så lätt att förklara hur man som lagman skyller sina misstag på okunniga gräsrötter.

Professor Leijonhuvud friar sin kollega genom att påstå att en utredning gjorts, men någon utredning finns givetvis inte, bara Nybergs egna upplevelser av egna och andras misstag.

Skam över dom alla, feghetens och liknöjdhetens apostlar, med riksåklagare Klister fan de va Plast som ledstjärna!
Det var länge sedan man såg en rättstjänare med moral och civilkurage.
Finns dom alls?

Varför vinner SD så många diskussioner mot etablerade partier?

Tiden borde vara förbi när det politiska etablissemanget avfärdade sverigedemokrater som så betydelselösa att det inte var värt besväret att vässa argument mot dem. Nu vinner SD så gott som samtliga debatter som de tillåts delta i.
Och skälet är helt enkelt att de tillåts ha de tunga argumenten på sin sida.
RMSS tar de kanske tre tyngsta som exempel:

Sahlin, Reinfelt och övriga tidigare och nuvarande kollegor har i många år påstått sig stå för en human och människovärdig flyktingpolitik. I verkligheten har de bedrivit en politik som går ut på att ta emot så många invandrare att enda lösningen varit att placera dem i förstadsghetton, utan vare sig arbete eller ens sysselsättning, utlämnade till ett nödvändigt men likafullt kränkande bidragsberoende, på samhällets absoluta botten.
Integrationspolitiken har i realiteten varit en segregationspolitik utan några som helst fungerande lösningar på hur invandrare skall erbjudas en värdig tillvaro i det svenska samhället. Invandrarpolitiken blev istället en allt ljudligare tickande bomb.

När Åkesson tydliggör detta faktum i debatten framstår Reinfelt, Sahlin och övriga som skenheliga bedragare. Deras enda försvar blir att frysa ut, vägra debattera och tysta SD, en metod som leder till motsatsen.
SD vinner.

Ett annat exempel är när SD genom att räkna upp ägg- och stenkastande våldsaktivister inom vänsterrörelsen avslöjar Ohly och hans kumpaner som antidemokratiska och utomparlamentariska våldsverkare. Inte många har väl undgått Ohlys uppmaning till utomparlamentarisk kamp mot SD eller alla de SD-möten som saboterats av en vilsen demokratifientlig vänster. Är det så konstigt att SD vinner alla debatter mot etablissemanget när det ställer sig bakom eller stillatigande accepterar vänsterns pöbelfasoner? När till och med biskop Brunnes i Storkyrkan ställer sig bakom en demonstration med plakat som utpekar SD som ” svin”? Hur kan det då undvikas att SD kommer att gå segrande ur den debatten också, trots en massiv massmedial snedtolkning av SD´s utmarsch ur Storkyrkan.

Ett tredje exempel är när etablerade gammelpolitiker vägrar ta SD-politiker i hand, vägrar sitta i samma sminkrum tillsammans med dem, vägrar prata med dem, fryser ut dem och mobbar dem på alla de sätt de kan finna ut.
När Åkesson sätter fingret på sådana antidemokratiska och kränkande ageranden, hur kan han förlora debatten då? Han har ju rätt också i denna fråga, Sverige styrs av antidemokratiska mobbare.

En slutsats skulle kunna bli att SD vinner debatter för att de tydliggör den skenheliga hycklar- och mobbningskultur som hittills opåtalat accepterats i de ledande politiska skikten. Det är alltså tid nu för Sahlin, Reinfelt och co att träda ut i verkligheten, ta debatten med verkliga och sakliga argument, sluta med att tabubelägga och mörklägga existerande förhållanden
och visa att man förstår vikten av de demokratiska grundläggande begreppen yttrandefrihet och mötesfrihet.
Bara på det sättet kan debatterna mot Sverigedemokraterna vinnas och förlorade desillusionerade väljare återfås. Lämna den traditionella skenheligheten på godsägare Perssons domäner, kom ut i ljuset och kämpa för demokratin, mot vänsterslödder och deras systerparti på andra kanten, Sverigedemokraterna.

Socialdemokrater och framtiden.

Sossarna har åstadkommit mycket gott genom åren, utjämnat klasskillnader, värnat om sjuka och arbetslösa, månat om folkhemmet. De har varit så framgångsrika att de grupper som var ekonomiskt svaga tidigare nu är starkare. Och då röstar de naturligtvis blått för att värna sina nyförvärvade intressen.
Man skulle kunna säga att socialdemokratin har lyckats när arbetare röstar blått.

Det är alltså Moderaterna som är det nya arbetarpartiet och socialdemokraterna det gamla. Men det finns en hiskelig underliggande skillnad. Medan det moderata arbetarpartiet enbart tänker på sig själva, sina plånböcker, sin löneutveckling, sina skattelättnader, har det gamla socialdemokratiska arbetarpartiet kvar sina ambitioner om solidaritet mellan människor, att vi ska tänka på varandra, stötta och hjälpa till när det behövs.
Det bottnar naturligtvis i det självklara faktum att olycka, arbetslöshet, sjukdom och fattigdom kan drabba vem som helst och då behöver vi hjälp av andra, av samhället.
Reinfelt, Borg et concortes gör tvärtom. De tvingar dödssjuka människor, människor som inte ens har förmåga att gå uppp ur sängen, till arbetsförmedlingen. Sjuklöner dras in, medan de själva får skattelättnader på hundratusentals kronor. Det ska löna sig att jobba gunås.
Socialdemokraterna måste profilera sig efter dessa nya förutsättningar, innan klyftan i samhället blivit så djup att den splittrar folket i två hälfter, närande och tärande. De tärande kastas på sophögen av de blåa till slut, det blir billigast så.
Vad samhället behöver och oundgängligen måste få, är en nytändning av solidaritetsbegreppet, fyllt med den verklighet som framträder alltmer uppenbart: De starka, de rika, de arbetsföra, de som har fast jobb drar till sig alla resurser, de svaga, de fattiga, de gamla, de sjuka, de arbetslösa erbjuds en allt fattigare och förnedrande roll.
Utvecklingen är oerhört farlig för ett demokratiskt samhälle, kränkande för humanistiska ideal och rent ut sagt för jävligt egoistisk och orättvis.

Mobbning, Ohly och Åkesson.

RMSS har under åren engagerat sig starkt mot mobbning i skolorna, men gett upp eftersom det inte finns någon vilja från ansvariga att göra något åt det. Orsaken är att mobbning ligger inbyggt i oss människor, det går inte att göra något åt den starkares misshandel av den svagare.
Såvida det inte kostar pengar.
På senare tid har möjligheten att driva process mot försumliga skolor dykt upp och det får effekt. Ännu större effekt skulle det bli om ansvariga rektorer fick motsvarande löneavdrag när de låtit en liten elev plågas i åratal utan att få hjälp. Gissa om åtgärder skulle vidtas då…

Men mobbningen är som sagt allmänmänsklig. På högsta nivå ser vi nu hur ledande riksdagspolitiker och andra kollegor fryser ut, trakasserar och förnedrar sverigedemokraterna. Framträdande metoder är förslag att manipulera utskottsarbetet så att sverigedemokraterna inte får plats, att inte diskutera med sverigedemokrater, att tiga ihjäl dem, att frysa ut dem osv, osv. Traditionella psykmetoder praktiserade i snart sagt varenda skola från årskurs ett och uppåt.
Bättre än så är inte många av våra politiska företrädare. Kvar på barnstadiet kan man säga, fast med årslöner på x antal hundratusen kronor.
Och de som tjänar på detta är naturligtvis sverigedemokraterna och deras 330000 väljare som alltså mobbas på samma sätt.
Värst av alla är gammelkommunisten Lars Ohly. Ganska omgående faller hans nyputsade demokratifasad när hans systerparti längst ut åt höger står precis intill Ohlys eget längst ut åt vänster. Samma andas barn, kan man säga.
Då tas det till gamla kommunistmetoder, sverigedemokraterna skall bekämpas med utomparlamentariska metoder, mötesfrihet och yttrandefrihet är inget som betyder något för en gammal kommunist.
Det är bra att Ohly avslöjar sig då och då, för han är infernaliskt skicklig på att tala som om han vore en demokrat.
Det blir han aldrig.

Varför är du rädd för sverigedemokrater?

Det tycks allmänmänskligt att den starkes rätt bör råda, liksom inom djurriket. Är ett djur sjukt, gammalt, svagt, är den ett bra byte för det starkare rovdjuret
Är du som svensk medborgare sjuk,pensionär eller har dålig utbildning är du ett lovligt byte för de som är starka, har jobb, är välutbildade och kan ta för sig.

Alliansen suger ut allt de kan från sjuka och arbetslösa medmänniskor, försämrar deras livsvillkor, utsätter dem för en press som i många och allt fler fall har likheter med tortyr. Syftet är att friställa pengar för att kunna säkerställa skattesänkningar för de starka.
Strategin kallas ” arbetslinjen” i analogi med det välkända mantrat ” Arbeit macht frei” men har travesterats till ” Arbeit lohnt sich”.
Ett flertal ideologier hyllar den starke framför den svage: satanismen, nazismen osv. Alliansen oförblommerade
flört med sådana tankegångar är uppenbar, liksom metoden att kalla den något annat, ”jobblinjen”.

Varför är du då rädd för sverigedemokrater? Kan det bli värre? Kan Annica Holmquist med sin acromegali och totala arbetsoförmögenhet få ett värre helvete än hon tillfogats av alliansen? Skulle inte tro det. Och hon får sällskap av allt fler, i tusental. Kan sverigedemokrater bära sig sämre åt än alliansen i dessa avseenden? Knappast.
Vad som återstår är för Reinfelt och grabbarna att utsätta Annica och hennes olyckssystrar/bröder för medicinska experiment, kallade för ” hälsolinjen”. Då är man i klass med sina mer meriterade föregångare på området.
Men vad gör man inte för att få sänkt skatt i alliansens Sverige?
Lejonet lägger sig mätt och förnöjd bredvid sitt massakrerade offer. Några hundratusen i sänkt skatt av bl a Annicas indragna sjukersättning är inte fy skam, tycker Reinfelt, Olofsson o han den lille rolige som pratar med djur, Hägglund var det visst. Och så han som pekar med hela handen utan att han vet vad han talar om, Björklund var det ja.