Allmänt vedertaget är att läsning och åtföljande bildning förädlar människan, vidgar den intellektuella horisonten, utökar den verktygsarsenal varmed envar har att tackla sin  verklighet osv, osv.

Länge har så kallade intellektuella haft ett övertag i samhällsdebatt och i andra fora, såsom varande lite förmer, lite kunnigare, lite mer vidsynta. Typ.

Svenska Akademin har med nit och frenesi vederlagt denna gamla uppfattning. Hur många tusen böcker har inte dessa akademiska ledamöter läst, för att resultera i oförblommerat stöd för sexualbrottslingar, allmänna kraftuttryck, bufflighet, upptryckande av journalister mot väggar, skitsnack, ryktesspridning, ränksmiderier, förtal etc, etc.

Sån blir man alltså när man läser en bok…, tvi vale.

Det gäller att ha klart för sig att bokläsning och bildning är alldeles utmärkta sätt att förkovra sig på ur många aspekter. Bättre människa blir man dock inte av det. Är man en skitstövel från början hjälper bildning inte ett dugg, det har Akademin gett otaliga exempel på.

Följande citat illustrerar på ett enkelt sätt skillnaden mellan en människa som förmodligen inte läst en promille av de böcker, om ens någon, som en valfri akademiledamot har läst:

A:    När älgera skobbar mulen o skaderna samlas en o en i stora flocka…  ( Birger)

B:  – Han lever det goda livet, han är nästan ensam om det, den ende som har förstånd, han borde göra om Forum till en stilskola för unga män: bli inte hipsters, bli gentlemen! ( Horace Engdahl om en sedermera dömd sexualbrottsling)

Ingen tvekan om vem av dem som är den klokaste människan, med bildning eller utan. Eller för att citera Birger igen: -Horace är en tölp och en mansgris. Och dessutom har Horace, Allén, Malmström et concortes gjort bokläsning och bildning den största otjänst de var mäktiga att göra.

Det var synd.