Så är det val i Sverige mellan två block, för första gången någonsin. Vi har att välja mellan ett högerblock som genom åren röstat nej till allmän rösträtt, nej till akassa, nej till sjukförsäkringsreform, nej till semester osv, osv och ett vänsterblock som envist och framgångsrikt kämpat för dessa reformer.
Gemensamt för båda blocken är att de har representanter som är klyftiga, vältaliga, har substans och en god portion humor. Utom möjligen en i vardera blocket.
Ohly har i det längsta klamrat sig fast vid gammelkommunismen, har inga åsikter om hur det kommer sig att kvinnorna är underrepresenterade i hans eget parti fast jämställdhet står högt på partiprogrammet, ljuger om att han var ledsen när Berlinmuren föll, fast filmbevis finns ( Uppdrag Granskning). Han är vältalig utan substans.
Björklund är högerblockets motsvarighet till Ohly, snabb i käften och rolig men i brist på substans ägnar han sig åt godtyckliga opportunistiska initiativ på skolans område och har svårt att ta tillbaka att han påstått att den svenska skolan är ” sämst i världen”, trots att han inte har en aning om det, för att ta ett exempel på hans substanslöshet.
Lite märkligt är det att 4 av tio svenskar fått det bättre ekonomiskt och är sååå nöjda med det, utan att ägna en tanke åt att det sker på bekostnad av sjuka och arbetslösa i utanförskap. Kan man med gott samvete beställa en ny Volvo, när ens cancersjuka granne av Reinfeldt/Borg/försäkringskassan tvingas söka jobb för att få ihop till medicin och mat för dagen? Jovisst kan vi det, Volvo är bra bilar…
Och är det verkligen så att en statsministerkandidat som har 80-90 parkeringsböter ( Sahlin, Newsmill) är skickad att ta ansvar för ett helt land?
Skulle inte tro det. Det är inte heller underligt att Sverigedemokraternas tvivelaktiga politik får ökat stöd, med hjälp av en vänsterdrägg som inte kan stava till yttrandefrihet och mötesfrihet. Det känns som om Sverige står inför en oviss framtid vem som än vinner valet.
Vi får möjligen förlita oss på finansminister Borg som i socialdemokratisk tradition förtjänstfullt håller i börsen, som den nutida Sträng han är.
Men måste det gå ut över sjuka och arbetslösa?