Tiden borde vara förbi när det politiska etablissemanget avfärdade sverigedemokrater som så betydelselösa att det inte var värt besväret att vässa argument mot dem. Nu vinner SD så gott som samtliga debatter som de tillåts delta i.
Och skälet är helt enkelt att de tillåts ha de tunga argumenten på sin sida.
RMSS tar de kanske tre tyngsta som exempel:

Sahlin, Reinfelt och övriga tidigare och nuvarande kollegor har i många år påstått sig stå för en human och människovärdig flyktingpolitik. I verkligheten har de bedrivit en politik som går ut på att ta emot så många invandrare att enda lösningen varit att placera dem i förstadsghetton, utan vare sig arbete eller ens sysselsättning, utlämnade till ett nödvändigt men likafullt kränkande bidragsberoende, på samhällets absoluta botten.
Integrationspolitiken har i realiteten varit en segregationspolitik utan några som helst fungerande lösningar på hur invandrare skall erbjudas en värdig tillvaro i det svenska samhället. Invandrarpolitiken blev istället en allt ljudligare tickande bomb.

När Åkesson tydliggör detta faktum i debatten framstår Reinfelt, Sahlin och övriga som skenheliga bedragare. Deras enda försvar blir att frysa ut, vägra debattera och tysta SD, en metod som leder till motsatsen.
SD vinner.

Ett annat exempel är när SD genom att räkna upp ägg- och stenkastande våldsaktivister inom vänsterrörelsen avslöjar Ohly och hans kumpaner som antidemokratiska och utomparlamentariska våldsverkare. Inte många har väl undgått Ohlys uppmaning till utomparlamentarisk kamp mot SD eller alla de SD-möten som saboterats av en vilsen demokratifientlig vänster. Är det så konstigt att SD vinner alla debatter mot etablissemanget när det ställer sig bakom eller stillatigande accepterar vänsterns pöbelfasoner? När till och med biskop Brunnes i Storkyrkan ställer sig bakom en demonstration med plakat som utpekar SD som ” svin”? Hur kan det då undvikas att SD kommer att gå segrande ur den debatten också, trots en massiv massmedial snedtolkning av SD´s utmarsch ur Storkyrkan.

Ett tredje exempel är när etablerade gammelpolitiker vägrar ta SD-politiker i hand, vägrar sitta i samma sminkrum tillsammans med dem, vägrar prata med dem, fryser ut dem och mobbar dem på alla de sätt de kan finna ut.
När Åkesson sätter fingret på sådana antidemokratiska och kränkande ageranden, hur kan han förlora debatten då? Han har ju rätt också i denna fråga, Sverige styrs av antidemokratiska mobbare.

En slutsats skulle kunna bli att SD vinner debatter för att de tydliggör den skenheliga hycklar- och mobbningskultur som hittills opåtalat accepterats i de ledande politiska skikten. Det är alltså tid nu för Sahlin, Reinfelt och co att träda ut i verkligheten, ta debatten med verkliga och sakliga argument, sluta med att tabubelägga och mörklägga existerande förhållanden
och visa att man förstår vikten av de demokratiska grundläggande begreppen yttrandefrihet och mötesfrihet.
Bara på det sättet kan debatterna mot Sverigedemokraterna vinnas och förlorade desillusionerade väljare återfås. Lämna den traditionella skenheligheten på godsägare Perssons domäner, kom ut i ljuset och kämpa för demokratin, mot vänsterslödder och deras systerparti på andra kanten, Sverigedemokraterna.

Sossarna har åstadkommit mycket gott genom åren, utjämnat klasskillnader, värnat om sjuka och arbetslösa, månat om folkhemmet. De har varit så framgångsrika att de grupper som var ekonomiskt svaga tidigare nu är starkare. Och då röstar de naturligtvis blått för att värna sina nyförvärvade intressen.
Man skulle kunna säga att socialdemokratin har lyckats när arbetare röstar blått.

Det är alltså Moderaterna som är det nya arbetarpartiet och socialdemokraterna det gamla. Men det finns en hiskelig underliggande skillnad. Medan det moderata arbetarpartiet enbart tänker på sig själva, sina plånböcker, sin löneutveckling, sina skattelättnader, har det gamla socialdemokratiska arbetarpartiet kvar sina ambitioner om solidaritet mellan människor, att vi ska tänka på varandra, stötta och hjälpa till när det behövs.
Det bottnar naturligtvis i det självklara faktum att olycka, arbetslöshet, sjukdom och fattigdom kan drabba vem som helst och då behöver vi hjälp av andra, av samhället.
Reinfelt, Borg et concortes gör tvärtom. De tvingar dödssjuka människor, människor som inte ens har förmåga att gå uppp ur sängen, till arbetsförmedlingen. Sjuklöner dras in, medan de själva får skattelättnader på hundratusentals kronor. Det ska löna sig att jobba gunås.
Socialdemokraterna måste profilera sig efter dessa nya förutsättningar, innan klyftan i samhället blivit så djup att den splittrar folket i två hälfter, närande och tärande. De tärande kastas på sophögen av de blåa till slut, det blir billigast så.
Vad samhället behöver och oundgängligen måste få, är en nytändning av solidaritetsbegreppet, fyllt med den verklighet som framträder alltmer uppenbart: De starka, de rika, de arbetsföra, de som har fast jobb drar till sig alla resurser, de svaga, de fattiga, de gamla, de sjuka, de arbetslösa erbjuds en allt fattigare och förnedrande roll.
Utvecklingen är oerhört farlig för ett demokratiskt samhälle, kränkande för humanistiska ideal och rent ut sagt för jävligt egoistisk och orättvis.

RMSS har under åren engagerat sig starkt mot mobbning i skolorna, men gett upp eftersom det inte finns någon vilja från ansvariga att göra något åt det. Orsaken är att mobbning ligger inbyggt i oss människor, det går inte att göra något åt den starkares misshandel av den svagare.
Såvida det inte kostar pengar.
På senare tid har möjligheten att driva process mot försumliga skolor dykt upp och det får effekt. Ännu större effekt skulle det bli om ansvariga rektorer fick motsvarande löneavdrag när de låtit en liten elev plågas i åratal utan att få hjälp. Gissa om åtgärder skulle vidtas då…

Men mobbningen är som sagt allmänmänsklig. På högsta nivå ser vi nu hur ledande riksdagspolitiker och andra kollegor fryser ut, trakasserar och förnedrar sverigedemokraterna. Framträdande metoder är förslag att manipulera utskottsarbetet så att sverigedemokraterna inte får plats, att inte diskutera med sverigedemokrater, att tiga ihjäl dem, att frysa ut dem osv, osv. Traditionella psykmetoder praktiserade i snart sagt varenda skola från årskurs ett och uppåt.
Bättre än så är inte många av våra politiska företrädare. Kvar på barnstadiet kan man säga, fast med årslöner på x antal hundratusen kronor.
Och de som tjänar på detta är naturligtvis sverigedemokraterna och deras 330000 väljare som alltså mobbas på samma sätt.
Värst av alla är gammelkommunisten Lars Ohly. Ganska omgående faller hans nyputsade demokratifasad när hans systerparti längst ut åt höger står precis intill Ohlys eget längst ut åt vänster. Samma andas barn, kan man säga.
Då tas det till gamla kommunistmetoder, sverigedemokraterna skall bekämpas med utomparlamentariska metoder, mötesfrihet och yttrandefrihet är inget som betyder något för en gammal kommunist.
Det är bra att Ohly avslöjar sig då och då, för han är infernaliskt skicklig på att tala som om han vore en demokrat.
Det blir han aldrig.

Det tycks allmänmänskligt att den starkes rätt bör råda, liksom inom djurriket. Är ett djur sjukt, gammalt, svagt, är den ett bra byte för det starkare rovdjuret
Är du som svensk medborgare sjuk,pensionär eller har dålig utbildning är du ett lovligt byte för de som är starka, har jobb, är välutbildade och kan ta för sig.

Alliansen suger ut allt de kan från sjuka och arbetslösa medmänniskor, försämrar deras livsvillkor, utsätter dem för en press som i många och allt fler fall har likheter med tortyr. Syftet är att friställa pengar för att kunna säkerställa skattesänkningar för de starka.
Strategin kallas ” arbetslinjen” i analogi med det välkända mantrat ” Arbeit macht frei” men har travesterats till ” Arbeit lohnt sich”.
Ett flertal ideologier hyllar den starke framför den svage: satanismen, nazismen osv. Alliansen oförblommerade
flört med sådana tankegångar är uppenbar, liksom metoden att kalla den något annat, ”jobblinjen”.

Varför är du då rädd för sverigedemokrater? Kan det bli värre? Kan Annica Holmquist med sin acromegali och totala arbetsoförmögenhet få ett värre helvete än hon tillfogats av alliansen? Skulle inte tro det. Och hon får sällskap av allt fler, i tusental. Kan sverigedemokrater bära sig sämre åt än alliansen i dessa avseenden? Knappast.
Vad som återstår är för Reinfelt och grabbarna att utsätta Annica och hennes olyckssystrar/bröder för medicinska experiment, kallade för ” hälsolinjen”. Då är man i klass med sina mer meriterade föregångare på området.
Men vad gör man inte för att få sänkt skatt i alliansens Sverige?
Lejonet lägger sig mätt och förnöjd bredvid sitt massakrerade offer. Några hundratusen i sänkt skatt av bl a Annicas indragna sjukersättning är inte fy skam, tycker Reinfelt, Olofsson o han den lille rolige som pratar med djur, Hägglund var det visst. Och så han som pekar med hela handen utan att han vet vad han talar om, Björklund var det ja.

Så är det val i Sverige mellan två block, för första gången någonsin. Vi har att välja mellan ett högerblock som genom åren röstat nej till allmän rösträtt, nej till akassa, nej till sjukförsäkringsreform, nej till semester osv, osv och ett vänsterblock som envist och framgångsrikt kämpat för dessa reformer.
Gemensamt för båda blocken är att de har representanter som är klyftiga, vältaliga, har substans och en god portion humor. Utom möjligen en i vardera blocket.

Ohly har i det längsta klamrat sig fast vid gammelkommunismen, har inga åsikter om hur det kommer sig att kvinnorna är underrepresenterade i hans eget parti fast jämställdhet står högt på partiprogrammet, ljuger om att han var ledsen när Berlinmuren föll, fast filmbevis finns ( Uppdrag Granskning). Han är vältalig utan substans.
Björklund är högerblockets motsvarighet till Ohly, snabb i käften och rolig men i brist på substans ägnar han sig åt godtyckliga opportunistiska initiativ på skolans område och har svårt att ta tillbaka att han påstått att den svenska skolan är ” sämst i världen”, trots att han inte har en aning om det, för att ta ett exempel på hans substanslöshet.

Lite märkligt är det att 4 av tio svenskar fått det bättre ekonomiskt och är sååå nöjda med det, utan att ägna en tanke åt att det sker på bekostnad av sjuka och arbetslösa i utanförskap. Kan man med gott samvete beställa en ny Volvo, när ens cancersjuka granne av Reinfeldt/Borg/försäkringskassan tvingas söka jobb för att få ihop till medicin och mat för dagen? Jovisst kan vi det, Volvo är bra bilar…
Och är det verkligen så att en statsministerkandidat som har 80-90 parkeringsböter ( Sahlin, Newsmill) är skickad att ta ansvar för ett helt land?

Skulle inte tro det. Det är inte heller underligt att Sverigedemokraternas tvivelaktiga politik får ökat stöd, med hjälp av en vänsterdrägg som inte kan stava till yttrandefrihet och mötesfrihet. Det känns som om Sverige står inför en oviss framtid vem som än vinner valet.
Vi får möjligen förlita oss på finansminister Borg som i socialdemokratisk tradition förtjänstfullt håller i börsen, som den nutida Sträng han är.
Men måste det gå ut över sjuka och arbetslösa?

Så är den decenniergamla diskussionen om lärarnas individuella lönesättning baserad på elevprestationer igång igen och man förundras över hur dum man får vara för att administrera en utbildningsverksamhet. Väldigt, verkar det som.
För hur ska man jämföra olika elevers prestationer med varandra utan att kartlägga deras förutsättningar?

Och hur ska man kartlägga en elevs förutsättningar utan allvarliga integritetskränkningar?

Det är en självklarhet att en elev presterar bland annat efter de förutsättningar han/hon har. Olika parametrar, som det så populärt heter i byråkratkretsar, är bl a begåvning, ambition, psykiska förutsättningar, hemförhållanden, en etnicitet som inte inverkar negativt på inlärningsförmågan, ”rätt” hemspråk osv.

En individuell lönesättning av lärare baserad på elevresultat bygger på en ingående analys av de förutsättningar som eleverna har. En sådan analys är djupt integritetskränkande och totalt oacceptabel. Dessutom kommer den aldrig att klarlägga samtliga relevanta omständigheter i alla fall.

För att en lärare skall få en ynka tusenlapp i påökning erfordras att han/hon har en liten klass med elever som är begåvade, mår bra, har det bra hemma, inte har något bokstavshandikapp, inte har språksvårigheter, inte har färsk invandrarbakgrund etc, för då är förutsättningarna för bra resultat på nationella proven optimala , liksom för att läraren då kommer att få någon krona mer i månaden.

Den stackars pedagog som jobbar på individuella programmet, med studieomotiverade elever, med elever som inte mår bra, som har det jobbigt hemma, som har föräldrar med bristfällig studietradition, som har bokstavshandikapp, dyslexi etc, etc, kommer att vara skolans lägst betalda pedagog.

Det är lätt att tro att skolbyråkrater är bland de dummaste människor som finns, om man inte har klart för sig vad det handlar om egentligen. Problemet är att pengarna inte räcker för att ge lärarna hyfsat betalt. Då vill skolledare och skolpolitiker splittra lärarkollektivet genom individuell lönesättning på de allra tossigaste sätt, eftersom en del lärare då blir nöjda och väger upp de missnöjda.

Det övergripande ansvaret har emellertid lärarkollektivet självt. Mycket goda insatser görs dagligen av många lärare, trots låga löner, underbemanning och sjunkande status. Detta status quo vidmakthålles genom att lärare av hävd står ut och gör så gott man kan, i någon slags förlegad kvinnlig? uppoffraranda.

Hur lite en lärare än får betalt, hur låg status läraryrket än får, kommer det alltid att finnas människor som ändå gör så gott de kan inom yrket, utan att protestera med annat än gnäll. Yrkesstolthet är en bristvara inom skolan.

Därför har mer eller mindre vetande, större eller mindre puckon inom skolutvecklingssektorn fritt utrymme för sina verklighetsfrämmande utvecklingsstrategier, den ena tossigare än den andra.

Lärarna är sina egna bödlar.

Catarina Dahllöv är högsta hönset i landstinget. Hon har det övergripande ansvaret för att Varbergs sjukhus inte fungerar, tillsammans med övriga Propporvars.

Catarina är förvirrad. Hon har tydliga riktlinjer för hur avvikelserapporter skall skrivas och när de skall skrivas, men hon har ingen aning om de är lagliga eller inte.

Hon ” förvånas” över att åklagaren lagt ner förundersökningen mot den oskyldiga läkaren. Åklagaren har läst lagtexten, det har inte Catarina. Hon bestämmer ändå.

Att en kvinna avlider efter timmars väntan i kön på akuten på Varbergs sjuka sjukhus, är plötsligt av underordnad betydelse. Förvirringen är total.

Det kallas parallellprocess. Förvirring på golvet sprider sig till ledningen, som ökar på förvirringen på golvet.

Vad Catarina, Mats och Christer behöver är en vass handledare, som får dem att inse vilka misstag och grodor de gör, innan ännu fler avlider av usel behandling på Varbergs sjukhus.

Men vad betyder en patients liv mot att få ha rätt fast man har fel?

På Varbergs sjukhus dör en kvinna efter många timmars väntan på akuten. Tragedin för henne och hennes efterlevande är total. Liksom pinsamheten för Varbergs sjukhus.
Kristina Wallentin, inkompetent sjukhuschef, polisanmäler den läkare som skriver avvikelserapport. Förundersökningen läggs ner omedelbart. Wallentin smiter undan sitt ansvar genom att ljuga och skylla ifrån sig. Missnöjet med den usla vården och den usla ledningen på sjukhuset stiger över alla gränser.

Men Propporvar är belåten.

Vem är då Propporvar i detta oupphörliga elände?

Ingen chef kan bära sig så illa åt som Kristina Wallentin, utan helhjärtat stöd uppifrån. Det är i landstingsstyrelsen som ansvaret för Kristinas lögner och misstag ligger.

Ansvaret för behandlingsmisären vilar likaså helt och fullt på landstingsstyrelsens moderate Mats Eriksson och givetvis på centerpartiets Christer Samuelsson, känd sedan tidigare för sin begränsade förmåga.

Båda ger sitt fulla stöd till Kristina och ger blanka den i patienter som dör, läkare som pressas till förtvivlan, anhöriga som gråter, patienter som inte vågar lita på Varbergs sjukhus.

Är ni sura på Kristina Wallentin så sluta med det. Hon kan inte bättre, hon agerar på max av sin begränsade förmåga hon med. Kolla in Christer och Mats istället, där har ni hela problemets Propporvars, orsaken till att skandalföljetongen på Varbergs sjukhus aldrig får ett slut. Egendomligt nog verkar media ha missat det.

Klen tröst för den som dör under timmars väntan på akuten på ett sjukhus som är sjukare än sina patienter.

Dock ännu inte avlidet.

Varbergs sjukhus har ett gediget dåligt rykte sedan lång tid. Titt som tätt vittnar patienter om dålig behandling, ibland med förödande konsekvenser. Inre strider blossar ständigt upp, kritik mot sjukhusledningen från den egna personalen är inte ovanlig, snarare legio.

Jag känner en person med mycket god kunskap om hur Varbergs sjukhus fungerar. Lyckligtvis är hon ganska välbärgad, för hon betalar hellre privat vård på Carlanderska i Göteborg än utsätter sig för Varbergs sjukhus. Hon bor i Varberg.

Sjukhuschefen heter Kristina Wallentin, med sällsynt illa utvecklad förmåga att leda sin personal. Var kommer alla dessa dåliga chefer ifrån? Samlas dom i Varberg? Nej, det är väl en tillfällighet, kan tänka.

Läser man i HN om hur Kristina beter sig, hur hon trampar på människor omkring sig utan att ens förstå vad hon håller på med, så är det märkligt att hon har fullt stöd från landstinget. Vilket hon påstår sig ha.

Det är precis som om personliga hänsyn går före en fungerande behandlingsverksamhet. Är det det vi betalar för med våra skattepengar? För att Kristina ska få stöd uppifrån?

Det är tröttsamt, pinsamt och mycket frustrerande att Varbergs sjukhus inte fungerar som det ska. Drabbade patienter får betala priset, personal mår dåligt, verksamheten är usel.

Gör vad ni kan för att undvika Varbergs sjukhus, om det finns minsta möjlighet. Det verkar mycket farligt där, förmodligen måste man vara väldigt frisk för att orka med att behandlas på det stället.

Det vore fint om den del av personalen som är duktig och har ambitioner får jobba i en fungerande verksamhet med en fungerande ledning. Först då vågar man väl fundera på att närma sig det veterligen sjukaste sjukhuset i Halland.

Och vad säger det om våra landstingspolitiker, när dom inte fattar en sådan enkel sak?

Besvikelsen över den nerlagda rättegången börjar lägga sig, men det är lite bittert att missa ett sådant tillfälle att vädra unken kommunalbyk offentligt i rättegångsprotokoll. Det kommer att dröja mycket länge innan två lika stolliga tjänstemän som kommunchef Gerd Johansson och kommunens talesman Li Cornisch Hillker gör ett sådant självmål, som detta förtalsmål.

Lika länge kommer det att dröja innan en lika omdömeslös åklagare som Margareta Bong gör misstaget att haka på en gammal poliskollega som målsägande och driva ett mål utan annat resultat än att kollegan får schavottera offentligt för sina tillkortakommanden.

Kommunen kommer dock inte att göra rätt för sig nu heller, de olika politikerna och tjänstemännen kommer med all sannolikhet inte att betala tillbaka de 8873 kronor de tvingat kommuninvånarna att betala för sin privata advokat.

Kampen går alltså vidare och nu skall RMSS tillsammans med Boven 1758, Billingesnickaren och författaren, skriva en bok om eländet. Den blir nog rolig. Vi börjar med att skicka följande mail till kommunchefen i Falkenberg, Rolf Landholm:

Rolf Landholm
Kommunchef
Falkenberg

Hej!

Jag sökte dig i fredags men du var i skidbacken. Ämnet var framtiden efter den inställda förtalsrättegången. Du har inte hört av dig så jag tar det skriftligt istället, vilket kanske är bättre, eftersom jag vart ganska skakad i fredags. Men homeostas är återupprättad, om än jag aldrig mer kommer att få ett sådant tillfälle att vädra unken kommunalbyk i offentliga rättegångsprotokoll.

Hur som helst, folk jag talar med delar min uppfattning om att kommunledningen nu för tiden är betydligt mer seriös och professionell. Du och Henrik Lundahl kan nog ta åt er en del av äran för det. Kan du tillsammans med räddningspersonalen lösa till och med en så svår personal/ledningskonflikt som på brandstationen, så är det ytterligare ett tecken på ett positivare Falkenberg. Det är ju självklart att brandmän ska må bra o ha en trevlig atmosfär på arbetet för att kunna rädda kommuninvånare på bästa sätt. Jag riktar mig alltså på intet sätt mot dig eller din tjänsteutövning.

Jag utgår emellertid från att kommunen inte tänker ta ngt ekonomiskt ansvar för den skada den vållat mig. Frånsett de märkliga omständigheter som inrymmer svartlistning i kommunen som lärare, nedstängning av min hemsida, användande av skattemedel till att finansiera en privat advokat i mål mot mig, en särdeles amatörmässig och osaklig behandling av bygglovsärende angående min ekonomibyggnad, en fullkomligt urusel vårdnadsutredning osv, så har ju socialnämnden bevisligen gång på gång förtalat min yrkesverksamhet inför placerande socialsekreterare, för att få en kulmen i den förljugna anmälan till tillsynsmyndigheten med uppgifter från vårdnadsutredningen som grund. Detta har i sin förlängning orsakat att jag nu måste lägga ner min behandlingsverksamhet och att omsättningen sjunkit från 3,4 miljoner vid tiden för anmälan till i dagsläget noll. Behandlingsverksamheten har, som du vet, enbart fått lovord av tillsynsmyndigheten.

Men allt detta känner vi ju till. Nu gäller det framtiden. Jag hade tänkt dra ett streck över tidigare timade kommunalskandaler i och med rättegången och döpa om min sida till ngt mer aktuellt, t ex isverige.nu, eftersom jag fått allt mer diversifierade ämnen att skriva om. Nu råkar det namnet vara upptaget likaväl, samtidigt som kommunledningen valt att fortsätta att inte göra rätt för sig, så kampen går alltså vidare, vilket är anledningen till att jag skriver till dig.

Jag håller nu på att renskriva de sammanfattningar på varje politiker och tjänsteman som jag sammanställt inför rättegången, innehållande såväl frågor som slutanföranden. Detta kommer att bilda underlag för den bok som jag tillsammans med mitt juridiska biträde, Boven 1758, alias Billingesnickaren och författaren Per-Olof Nilsson, har för avsikt att skriva. Lämplig titel :- När Falkenbergs kommun bangade ur i tingsrätten, eller ngt liknande. Vi kommer nog på ngt catchigare.

Boken delas upp på varje målsägare plus kringfigurer, som kommunstyrelsens ordförande Stig Agnåker, som skriftligen uttrycker att kommunstyrelsen inte ser negativt på kommunala lagbrott och trakasserier, kommunens talesman Lee Gollum Hirschfeldt eller vad hon hette, som anställdes som kommunal mytoman, en omdömeslös åklagare Margareta Bong , dock ej kommunal, som ansåg att stadsarkitekt Monica Rudquist mer liknade Mimmi Pigg än Jan Långben, socialnämndsordförande Glimviks självbeskrivning som trakasserat sexualobjekt, avdelningschef på socialförvaltningen Anna-Lena Sellergrens vacklande könsidentitet när hon ertappas på bar gärning, byggnadsinspektör Anders Ranhögs försök att gömma sig bakom en dörrpost för att slippa besvara frågor om bygglovstermer, bygglovsnämndsledamot Hans-Inge Sjögrens lögner i polisförhör, kommunrådet Ingemar Johansson som skriftligen förklarar att när tjänstemän missköter sina uppgifter så sker det på kommunledningens uppdrag, kommunchef Gerd Johansson som efter inspiration av kommunala Kinaresor börjar stänga ner kommuninvånares hemsidor, ordf i bygglovsnämnden Ulla Rickardsson som känner sig förtalad som en påhittad anonym ordförande som har en fru som värmer kaffevatten i en kastrull dagen innan kaffekalaset, osv osv, kommer att bli bärande element i berättelsen om falkenbergska befattningshavare.

Särskilt kommer att poängteras att samtliga i alla avseenden, alltså även när det gäller lagbrott, har fullt stöd i kommunledning och politiska församlingar. Så är det ju att leva och bo i Falkenberg.

Precis som när det gällde min hemsida, kommer jag att tillställa dig och kommunfullmäktige detta grundmaterial. Syftet är också nu att ge kommunen möjlighet att tillrättalägga eventuella sakfel och påverka uppläggningen av arbetet, för att i möjligaste mån undvika att kommunen i ett senare skede anser sig ”förtalad” för att använda ett aktuellt begrepp.

Jag tackar på förhand för din medverkan.

Mvh

Helge Rudling
RMSS