2009  våldför sig rådman Anders Ranmar, Varbergs tingsrätt, på Europakonventionen och lurar genom slarv en enskild person på hens mänskliga rätt till rättegång. Ranmars chef rådman Håkan Nyberg, utreder sig själv och sin kollega och anmäler kollegan till Statens Ansvarsnämnd.  Nämnden friar Ranmar från ansvar med  tingsrättens partsinlaga som ”utredningsmaterial”.

JK beviljar inget skadestånd av samma anledning, nämligen tingsrättens ”utredning” av sitt eget misstag.

Under processens gång bryter den avdankade vice chefsåklagaren Margareta Bong konsekvent mot objektivitetsprincipen, samt fördröjer målet i 1,5 år genom att göra ingenting. När detta påtalas, dömer rådman Hans Andrén svaranden till 1000 :- i böter för ”rättegångsförseelse”, uppenbarligen i syfte att skydda åklagaren för ytterligare kritik.

Efter 7 (sju) år konstateras att böterna inte drivits in.

Eftersom det är en hederssak att betala tingsrättens avgift på 1000:- för att kunna påtala att en åklagare bryter mot lagen, börjar efterforskningarna varför böterna inte krävts in. Tingsrätten ( Ann Christin Karlsson, chefsadministratör) skyller på kronofogdemyndigheten. Kronofogden har ingen aning vad Varbergs tingsrätt hymlar om.

Då skyller Varbergs tingsrätt på polismyndigheten, som inte heller har en aning vad tingsrätten hymlar om.

Då skyller Varbergs tingsrätt på Högsta Domstolen och det visar sig vara rätt.

HD kan emellertid inte läsa innantill, utan tror att det gäller ett överklagande. ( Lotta Danielsson, registratorsassistent, vars syster är chef på avdelningen.)

När detta klarlagts skyller HD på kronofogden, som inte har en aning vad HD ( Mathilde Ramel, administrativ fiskal), hymlar om. Då hänvisar HD istället till polismyndigheten för att få ut ” ett nytt inbetalningskort”. Polismyndigheten har naturligtvis ingen aning vad HD hymlar om nu heller.

Slutligen kommer HD på att domen har preskriberats och att HD  ” försummat” att skicka böteskravet till kronofogdemyndigheten för indrivning, eller som Ramel uttrycker det: – HD kan inte se att beslutet inte skulle ha skickats till Kronofogden. Men det hade det alltså inte.

JK Skarhed konstaterar genom  den titellöse Kristoffer Kågström, möjligen prao på myndigheten, att Högsta domstolen slarvat bort 1000 kronor till staten, utan att ta något ansvar. Då principen om allas likhet inför lagen förutsätts gälla, erbjuder alltså JK allmänheten samma rätt att slarva bort statens pengar utan att ansvar utkrävs. På direkt skriftlig förfrågan om det finns någon beloppsgräns, om t ex böterna i det här fallet varit 10000:- eller rent av 100000:-, vill inte JK svara, eftersom det blottställer felaktigheten i JK´s beslut.

Självklart hade en vanlig svensk medborgare åkt dit om hen hade slarvat bort 1000 :- av statens pengar, endast rättsliga myndigheter kan komma undan utan straffansvar.

Polisens  rättsavdelning erbjuder dock brottsoffret  på frivillig väg, 7 år i efterskott, att betala Varbergs tingsrätts straffavgift för rätten att påtala att en chefsåklagare bryter mot lagen. Lusten att acceptera rättsavdelningens invit är dock tämligen svag, varför böterna istället betalats in till Läkare Utan Gränser, en förträfflig organisation, vars medarbetare, till skillnad från i ärendet inblandade rättstjänare, har så väl etik som moral i sin själsutrustning. Kopia på inbetalningen bifogas.

Det är både pinsamt och sorglustigt att efter en 13 år lång rättsprocess åse hur rättstjänare enligt ovan drar ner byxorna på sig själva och hånfullt  svänger sina nakna bakdelar mot lagstiftning, rättssystem och enskilda medborgare i kungadömet Sverige.

Rättsväsendet vacklar med Quickskandalen o ger alla rättshaverister och övriga kritiker rätt. De som naivt hävdat att Sverige är ett rättssäkert land där alla är lika inför lagen lär få svårt att fortsätta med det. Från statsminister ner till minsta krönikör i kvällstidningarna.

Fast på ett sätt är vi ändå lika, vi kan alla råka ut för domare som somnar under förhandling, som bryter mot europakonventionen, som åker fast för rattfylla på väg till domstolen, som köper sex av underåriga, som skattefuskar, åklagare som gömmer bevis som talar mot deras sak, som regelmässigt struntar i objektivitetsprincipen, som åtalar mot bättre vetande, som förlänger handläggningstider in absurdum, som är oförskämda, högmodiga och inkompetenta, poliser som stampar ihjäl oss när vi ligger på golvet, som är sexförbrytare, våldsamma, ”ollar” tjänstebilen för kvinnliga kollegor, kallar oss för apajävlar och rekommenderar oss besök på dårhuset, (förmodligen avses inte polishuset), doppar sina könsorgan i tårtan innan de bjuder, osv, osv.

Det är rent obegripligt att det finns folk som tycker att Assange frivilligt skall överlämna sig till ett sådant system.

Syndast är det ändå om Quicks försvarsadvokat Claes Borgström, även försvarsadvokat för de tjejer som Assange av en åklagare påstås ha förgripit sig mot, även bekant med åklagaren i tjejernas ärende, även bekant med förre JK Göran Lambertz, han som anser att en öppen bom är övertygande bevisning för att ett mord begåtts av Quick, fast ingen hittats död.

Trots att Borgström var med under 6 utredningar, fann han inte minsta anledning att betvivla Quicks skuld, den klantige Quick som tidigare åkt fast ett flertal gånger, ansågs nu av Borgström ha begått minst 8 mord, förutom övriga 22 som han erkänt, utan att lämna ett enda spår efter sig, inte något enda tekniskt bevis som knöt honom till gärningarna. Denne vrålande, neddrogade sexualpsykopat var alltså enligt Borgström, liksom av övriga sektmedlemmar inom rättsväsendet, ansedd som tidernas mästerbov. Åtta mord utan minsta spår, enastående, Borgström…

Men som sagt, jämfört med alla drabbade människor, familjer, vänner, släkt och de fasor de fått genomlida under Quickprocesserna, så tycker ändå Borgström mest synd om sig själv. Han är sårad och kränkt bevars, så in i norden. Det är mer synd om Borgström än någon annan i denna bedrövliga historia. Enligt Borgström.

Vad inte många tänkt på så här i resningsdagarna, är att Quick betraktats som en mästerlig domptör, hur han på ett så skickligt sätt lyckats manipulera terapeut Ståhle, polis Penttinen, åklagare Kwast m fl till att tro på hans illa underbyggda historier. Men egentligen är det ju tvärtom.

Vilka är det som med ledande frågor lett Quick vidare i historieförfalskningen? Vilka har försett honom med tidningar och till och med böcker med uppgifter i de olika mordfallen? Vilka har ”hjälpt” honom komma vidare i den mödosamma minnesprocessen av alla overkliga och vidriga händelser som aldrig ägt rum? Vem har ansvarat övergripande för hela detta agerande?

Jo, det är Kwasten, eller Quasten kanske det stavas numera,. Det märkliga är att alla tycks ha förbisett att den störste manipulatören inte är Quick, det är åklagare Christer van der Kwast, som på eget ansvar har byggt alltihop!!!

RMSS vill inte bo granne med Quick/Sture Bergvall, men är mycket räddare för vad van der Kwast kan åstadkomma, än för Quick. Den skada Kwast har vållat rättsväsendet är så stor att den inte går att uppskatta.

Fokus bör alltså flyttas från den vandömde Quick till den manipulerande Kwasten, det är han som är boven, det är han som är farlig, om än han avhåller sig från de rosslande avgrundsljuden offentligt.

Under en dryg månads tid har Lambertz svängt sig i Quickaffären med högsta juridiska potens. Saklighet, objektivitet och opartiskhet har varit hans skylande byxor. Samtliga hans meningsmotståndare har kallats dikeskörare, populister, okunniga och halvtänkare, för att ta några exempel. Skälet är att de inte kunnat se att det bara är Lambertz som har rätt.
Många har förundrat sig över hans agerande, ända fram till Expressen drog ner byxorna på Lambertz och avslöjade vad som finns därunder.

Av Lambertz avslöjade mailkorrespondens framgår att han ljög om adv Claes Borgström, dom är visst bästa kompisar. Det framgår att han bedrar hela Sverige genom att låtsas vara opartisk i sin relation till van der Kwast, medan de samtidigt drar upp taktiken i debatten tillsammans. Lambertz är nu ” med i deras lag” och gör allt för att främja Quickgängets intressen.
Så var det med Lambertz juridiska potens, den hänger rätt ner och är så långt från objektivitet och saklighet man kan komma. Vad han har lurat oss alla i Quickärendet!
Likväl är Lambertz fortsatt lugn, gör ett litet hopp framför pressfotografen, ler och säger sig ha vunnit… ”Coolast vinner”, skriver han till sina kompisar Borgström, Kwast, Penttinen och Gubb Jan.

När man inte kan se sina egna tillkortakommanden, när man anser att alla andra har fel och man själv har rätt, när tunna indicier som en ”liten såg, bågsåg, bågfil, en öppen vägbom, en inristning på en liten björk” osv, blir ”övertygande bevisning” för att Quick har dödat åtta människor, då har man stora brister i sin verklighetsuppfattning, snudd på gränsande till psykosartade.

Lambertz är dock inte psykotisk, men sannolikt har han en tillräckligt stark släng av Aspbergers syndrom, som möjliggör att han kan stänga av omvärlden till dels, och köra sitt race oavsett. Det stämmer också med hans omvittnat stora juridiska skicklighet, parat med hans oförmåga att kombinera den med normal omdömesförmåga. Många exempel på detta ger han i Quickdebatten. Kanske kan Aspbergerslängen också förklara vissa övriga beteenden, som fått folk att reagera genom åren.

Då har vi alltså i svart på vitt en ljugande och bedragande f d JK och justiteråd i Högsta Domstolen. Där sitter också med Lambertz hjälp en kollega som är dömd för att ha köpt sex av en minderårig pojke. En annan har skattefuskat och vem vet vad övriga har att dölja.

Svenska medborgare har inget annat val än att acceptera att så ser det svenska rättsväsendet ut, från Lambertz på högsta nivå ner till Elisabeth Carlen, domare i tingsrätten i Halmstad, som åker fast för rattfylla på väg till domstolen.

Håll dig borta, Assange, med alla medel från Lambertz, Borgström, van der Qwast och alla andra rättsväsendets dödgrävare. Vi infödda har små möjligheter att fly till andra länders ambassader.

Och Quickgänget fortsätter att klanta bort sig in i det sista, nu med hjälp av ett justitieråd i Högsta Domstolen…

Trots att man i likhet med Lambertz inte har läst de 20000-50000 ( uppgifterna varierar) sidor som Quickärendet omfattar, kan man inte låta bli att undra över de debattinlägg som har Lambertz som upphovsman. – Det finns utomordentligt övertygande bevisning om Bergwalls skuld till de två mord som jag koncentrerat mig på. Jag pekar på en stark bevisning-, skriver Lambertz i DN Debatt 20/8. Därefter konstaterar han att … -sannolikt är han (SB, Sture Bergwall) snart friad från alla åtta mordanklagelserna-,- en person döms för 8 mord och frikänns drygt tio år senare för alla 8-. Det är svårt att få detta att gå ihop. Frikänd trots utomordentligt övertygande bevisning…?

Uppenbarligen måste Lambertz noggrant ha läst in sig på förundersökningsmaterialet, vilket han hävdar i polemik mot Leif GW Persson och andra? Men istället säger sig Lambertz enbart vara –någorlunda insatt i ärendet- ( DN Debatt 31/8), samtidigt som han tidigare erkänt att han läst en liten del av det material på 20000 sidor, som förre advokaten Pelle Svensson tillställt Lamberts. Den större delen av materialet, kritiken av förundersökningarna, har han inte läst alls, han har …-inte gjort en djupgående granskning-. (DN Debatt 3/9). Trots detta drar Lambertz slutsatser, som motsäger vad många andra mer insatta personer hävdar, t ex Hannes Råstam, Leif GW Persson m fl. Samtliga kritiker gentemot handläggning och förundersökningar i Quickärendet har dragit – grovt felaktiga slutsatser-, menar Lambertz ändå.

När han presenterar sin ”utomordentligt övertygande bevisning”, består den av ett antal påståenden som ”kvalitetssäkrats”, för att vara oantastliga. Första punkten består av en bom som var låst, men enligt Quick öppen. Andra punkten är ett upphittat bågfilsblad. En annan punkt består av ett märke på en mördad pojkes kropp,osv, osv. Det är svårt att förstå vad som är så övertygande.

Beträffande märket på pojkens kropp, för att ta ett exempel, skriver Lambertz i sin ”kvalitetssäkrade” redovisning att …-Sture Bergwall beskrev vid polisförhör ett märke på den 11- årige pojkens kropp och ritade en skiss. När utredaren två dagar senare frågade pojkens mamma bekräftade hon att han hade ett födelsemärke och gjorde en skiss som stämde väl med Bergwalls. ( DN Debatt 20/8). I verkligheten hade Bergwall berättat om ett operationsärr på pojkens mage, ett ärr som inte fanns. Därefter beskriver mamman att utredande polisman Seppo Penttinen under lång tid hade pressat henne om ett kännemärke på hennes mördade son, och fick han inte ett sådant skulle hon anses motarbeta utredningen. Till slut ritade hon en skuggning på ryggsidan, Penttinen tog med sig teckningen och en tid därefter hade SB ritat en likadan.
Verkligheten var alltså tvärtom mot vad Lambertz hävdar och till och med ännu värre, eftersom Lambertz underlåter att nämna att när teckningen presenterades för rätten hade någon ( Penttinen?) fyllt i den så att den skulle stämma bättre.

Lambertz felaktiga historieskrivning gör att man undrar över hans kvalitetssäkringsprocess. Det visar sig att den består av att han frågat Penttinen hur det var: -Jag har försökt få Penttinen och van der Kwast att berätta hur det var för mig, det är mitt sätt att få fram fakta och det tycker jag man ska göra-. ( DN Debatt 6/9). Lambertz kvalitetssäkrar alltså genom att fråga de kritiserade personerna själva.
Ännu värre är Lamberts brist på empati och respekt för pojkens efterlevande, när han i praktiken utmålar pojkens mamma som lögnare och Penttinen som sanningsvittne.

När Lambertz ”övertygande bevisning” vederläggs, reduceras den till ”indicier”. Det är dessa indicier som …- sammantaget utgör en mycket stark bevisning mot SB-. ( Sture Bergwall). Om man dessutom … – tar med punkter som andra gett SB kännedom om, mångfaldigas indicierna-. D.v.s att planterar man information hos SB och han sedan framställer dem som sina egna så ökar bevisvärdet, trots att det är t ex Penttinen som förmedlat dem. Indicierna pekar på att SB varken är skyldig eller oskyldig enligt Lambertz, utan ”inte oskyldig”, ett begrepp vars innebörd är svår att förstå. ( DN Debatt 3/9). Om han inte är oskyldig och inte skyldig, vad är han då?

En underlig diskussion följer: -Är bevisvärdet 80 % och det tillkommer indicier, så går värdet upp till 85 %. Men om den misstänkte …-sa fel-, så åker bevisvärdet ner till 82 eller 83 procent, men …- inte ner till 80 och definitivt inte till 75%-, enligt Lambertz beräkningar. Intressant vore då om en annan person kunde bindas vid ett av brotten. Indicierna mot Bergwall skulle ändå finnas kvar till kanske 81%. Vem skulle då dömas, eftersom SB inte är oskyldig?

Trots att Lamberts kvalitetssäkrade uppgifter från van der Kvast och Penttinen är motbevisade, upprepar Lambertz: -Alla tio punkter gäller fortfarande, sammantaget ger de ett tydligt besked-.- Min beskrivning är riktig-, upprepar han 9 gånger. (Para§raf 3/9). Samtliga meningsmotståndare döms ut, från kvällspress och dagspress till enskilda debattörer. De präglas av …- missnöje och ilska-, eftersom de…- investerat mycket prestige i de felaktiga slutsatserna-, och Lambertz säger sig förstå att…- marken börjar gunga inför utsikten att man ska behöva förklara hur man kunde hamna så tokigt-. ( DN Debatt 3/9?)
Till dessa arga prestigeförlorare hör enligt Lambertz professor emerita Madeleine Leijonhuvud, advokat Leif Silbersky, advokat Thomas Olsson, journalister Hannes Råstam och Jan Guillou, kriminalprofessor Leif GW Persson, f d chefsåklagare Sven- Erik Alhem, f d advokat Pelle Svensson, föräldrarna till den mördade pojken, mamman till den försvunna flickan, generalsekreteraren i advokatsamfundet Anne Ramberg, mfl, mfl.

Men Lambertz har rätt, eftersom han kvalitetssäkrat sin information hos Seppo Penttinen och Christer van der Kwast.

Förklaringen till Lambertz agerande är att han utnämnt sig själv till försvarsadvokat för utredare, åklagare och sin personlige bekant advokat Claes Borgström. Därför drar han fram de tunnaste indicier och beskriver dem som övertygande bevisning, därför beskriver han sina klienters utsagor som kvalitetssäkrade, därför förringar han sina motparter, från rättsexpertis, till media och anhöriga till de avlidna/ försvunna. Därför vill han inte ha en objektiv kommission, utan en kommission för upprättelse åt sina klienter. Lambertz vill inte utreda, hans mål är att försvara van der Kwast och övriga: -Det verkar som om att man ( Penttinen, Kvast etc) gjort allting rätt… i stort har man gjort en utredning som man borde-, (DN Debatt 3/9). – Några personer ( Kwast, Penttinen m fl ) som såvitt jag kan bedöma har gjort ett i allt väsentligt bra arbete har fått sin heder starkt ifrågasatt. De bör om möjligt få en chans till upprättelse. Det är synd om det inte blir någon kommission som granskar Quickaffären-.

Den intressanta frågan, efter slutbehandling av resningsprocesserna, blir hur staten gör. Skall Reinfelt/Ask vika ner sig för mörkermännen och lägga locket på, som skett så många gånger tidigare när statens och enskilda tjänstemäns/politikers intressen hotas. IB affären och Geijeraffären är två exempel av många.
I så fall finns nu den unika möjligheten att en journalist och en kriminalprofessor (Guillou/Persson) med närmast obegränsade medel , övertar uppgiften att se till att rättsväsendet i Sverige gottgör vad det brutit i Quickaffären.

Det skulle vara intressant, men alldeles tokigt ur demokratisk synvinkel.

RMSS har under en längre tid arbetat med en förteckning över rättstjänare som aktivt verkar för att undergräva rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det var tänkt att bli en uppställning i alfabetisk ordning med bild och en kort ”meritlista” på dessa tjänstemän, så att en drabbad allmänhet skulle kunna söka på namnet och få en bakgrund på den domare, åklagare eller polis som inte klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett lagenligt eller i övrigt korrekt sätt.

Det visade sig emellertid att arbetet var omöjligt att genomföra, helt enkelt för att det aldrig tog slut. Mängden rättstjänare som inte tar sina uppgifter på allvar är så stor att det inte finns någon ände. Oupphörligen tillkommer nya fall av rena övergrepp mot allmänheten, från domare, åklagare och poliser.

Ständigt får vi höra om poliser som kallar allmänheten ”apajävlar”, som doppar sina könsorgan i gräddtårtor som tilltugg till kaffet, ständigt finns det en Caroline Nordstrand och en Wilhelm Juner ( polismän i Halmstad) som överfaller en utvecklingsstörd o vägrar att be om ursäkt, ständigt finns en Andreas Eriksson och en Jonas Emilsson ( polismän i Kungsbacka) som trakasserar en bilförare, kallar honom ” jävla liten fjant” o hotar ”köra honom till psyket”, eftersom han bett lille Andreas och Jonas att legitimera sig.
Det kommer ständigt nya domare som Håkan Nyberg, lagman på Varbergs tingsrätt, som skyller på allmänheten när han bryter mot mänskliga rättigheter och sätter ut förhandling 1,5 år efter att ärendet preskriberats på grund av 5 års handläggningstid, det finns alltid nya domare som likt Carl-Anton Spak vid Stockholms tingsrätt ödelägger människors liv genom så omdömeslöst skrivna friande domar att den enskilde straffas i alla fall.

Hela tiden kommer nya lagmän, som Staffan Lindquist och chefer för tingsrätter som Göran Ingebrand på tingsrätten i Östersund, som på grund av ” hög arbetsbelastning” dömer en oskyldig till 6 års fängelse och 600000:- i böter, i en dom som hovrätten beskriver som så ”svepande och generaliserande att den inte är möjlig att bemöta eller bedöma, relevansen i vissa domskäl är svårbegripliga”. Givetvis följda av axelryckningar från Lindquists och Ingebrands sida.
Överallt finns åklagare som Birgit Kronholm, överåklagare, och vice riksåklagare Catharina Bergquist Levin, som genom att förtiga fakta, gömma fakta i ”slasken” och på alla upptänkliga sätt arbetar för att få ex en oskyldig pappa dömd till 8 års fängelse. Denne pappa, känd från ” Fallet Ulf” säger följande: – Det finns ingen rättssäkerhet i Sverige som jag ser det.
Inte sällan förekommer tyvärr också specialister inom det psykologiska området som aktivt saboterar rättsväsendet. Ett paradexempel är Kenneth Lind på Ekebackens behandlingshem som blev psykoterapeut först efter att hans skandalartade yrkesinsats blivit känd för allmänheten. Lind arbetade för att fälla ” Ulf” bl a genom att fråga hans dotter:- Är du säker på att han inte satt kuken i dig?.
Parallellen med terapeuten Birgitta Ståhle är slående, hon som i aktivt samarbete med bl a polis Seppo Pentinen, minnesforskaren Sven- Åke Christiansson och Thomas Quicks egen försvarsadvokat Claes Borgström, lyckades skapa en helt egen massmördare utan några som helst bevis. Den ansvarige åklagaren,Christer van der Kvast, möjligen rättsväsendets dödgrävare nummer ett, tar naturligtvis lika lite som de flesta ”kollegor” i branschen nåt som helst ansvar.
Och ständigt flera åklagare som Margareta Bong, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad, som ofta och gärna bryter mot tryckfrihetsförordningen, som fördröjer handläggning i tingsrätt så att preskription inträder och som nu senast schabblar med åtalsbeskrivning så att ytterligare ett brott preskriberas, ihop med ovan nämnde lagman Håkan Nyberg som med sin sedvanliga brist på kurage vägrar uttala sig. Båda pensionerade, men kan inte hålla sig ifrån ytterligare fadäser. Inte att förglömma Håkan Nybergs kollega, Elisabeth Carlen, domare vid Halmstad tingsrätt, som åkte fast för rattfylla i en poliskontroll utanför tingsrätten. Och givetvis fortsätter hon att döma andra.

Det finns ingen möjlighet att lista den oändliga skara av omdömeslösa och oskickliga rättstjänare som undergräver respekten för rättsväsendet. Det är bara att konstatera at Reinfelt ljuger när han garanterar svensk rättssäkerhet och att Assange gör helt rätt att hålla sig ifrån det svenska rättssystemet så länge han kan.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr.
Men RMSS fortsätter att bevaka enskilda händelser så gott det går. Det är nämligen så att statsmakterna och lagstiftarna vill ha det på detta sättet, i ytterst få fall medför en rättstjänares misslyckande några konsekvenser för henne/honom.
Men för den enskilde och för allmänheten kan konsekvenserna vara förödande.

Varbergs tingsrätt har genom decennier haft handläggningstider som inte kan anses rimliga ur rättssäkerhetssynpunkt. Många är de medborgare som fått vänta, och vänta, och vänta på att en senfärdig tingsrätt skall utföra de uppgifter som åligger den.

Nu har JO ännu en gång kritiserat tingsrätten för orimliga handläggningstider i ett ärende.

Men tittar man efter finner man att tingsrättens oskicklighet sträcker sig långt bak i tiden, med kännbara följder för den enskilde. I ett mål har tingsrätten till och med brutit mot Europakonventionen på grund av sin senfärdighet och satt ut huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt.

Håkan Nyberg är ansvarig lagman och chef för tingsrätten. Han har visserligen gjort vad han kunnat för att uppmärksamma bristerna hos sin egen tingsrätt, men han har inte på något sätt varit framgångsrik i sina ansträngningar. Gång på gång skyller han på underbemanning och för hög arbetsbörda, men problemet kvarstår oföränderligt år efter år, till men för rättssäkerhet och enskilda.

RMSS har som enda utomstående instans reagerat på det orimliga i att en tingsrätt genom decennier fortsätter att skylla sina misstag på underbemanning och arbetsbörda, utan att något händer för att avhjälpa problemen. Därför har vi överlämnat till JO att bedöma huruvida Varbergs tingsrätts tillkortakommanden är förenliga med de lagar och stadgar som reglerar dess verksamhet.

110511 bekräftar JO Jan Pennlöv att tingsrättens arbetssätt inte på något sätt bryter mot statens instruktioner för dess verksamhet. Eviga handläggningstider, brott mot Europakonvention, åsamkande av ekonomisk skada och personligt lidande hos enskilda till följd av tingsrättens senfärdighet är vad svenska medborgare har att acceptera, enligt lagstiftning och Jan Pennlöv.

Tillsammans med andra företeelser i dagens samhälle, som t ex slavliknande Fas 3 arbete, konsekvent omfördelning av ekonomiska resurser från sjuka till friska, från svaga till starka, från arbetslösa till arbetande, avslag från försäkringskassa utan överklagbara motiveringar, blir det allt mer uppenbart att de fascistoida dragen i vår samhällskropp gör sig breda under alliansens överinseende.

JO Pennlöv gör sitt till.

Denna artikel har tillställts tingsrätterna i Halmstad och Varberg, samt åklagarkammaren i Halmstad för rättelse av eventuella sakfel. Någon sådan rättelse har inte ansetts påkallad. Lagman Håkan Nyberg, Varbergs Tingsrätt, har dock beklagat tingsrättens brott mot Europakonventionen.

________

Ett rattfyllo som domare i tingsrätten, går det för sig? Jajamen, i Halmstad tingsrätt är det inget problem.

Nämndemän som mot bättre vetande dömer oskyldiga, går det för sig? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad är det inga problem.

En tingsnotarie som mot bättre vetande dömer en oskyldig, går det för sig? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad är det inga problem.

Åklagare som mot bättre vetande åtalar en oskyldig, går det för sig? Jajamen, inga problem för åklagarkammaren i Halmstad.

Åklagare som medvetet regelmässigt bryter mot grundlagstiftningen, går det för sig? Jajamen, åklagarkammaren i Halmstad ser inte det som ett problem

En lagman och rådman som bryter mot Europakonventionen och kränker enskildas rättigheter, går det för sig? Jajamen, i Varbergs tingsrätt är det inget problem alls.

En lagman och rådman som sätter ut en huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt, går det för sig? Jajamen, tingsrätten i Varberg tar inget ansvar för sådana bagateller.

En lagman som ställer in en förhandling av säkerhetsskäl, fast han vet om att domaren ertappats rattfull och fått körkortet indraget en halvtimme innan, går det för sig? Jajamen inget problem i tingsrätten i Halmstad.

En chef för en tingsrätt som anser att ett rattfyllo är lämpligt att döma allmänheten, finns det en sådan? Jajamen, i tingsrätten i Halmstad.

Rättsspecialister som ljuger för att fria kollegor, går det för sig? Jajamen, i Statens Ansvarsnämnd sitter ett gäng ljugande juristspecialister.

Vad är detta för rättsapparatens fähundar, var kommer dom ifrån, vilka är det, varför får dom fortsätta sin juridiska bana mot rättsröta och rättshaverier?

Frågorna är många, svaren få, utom namnen, som är följande:

Rattfyllot med indraget körkort: Elisabeth Karlén, domare.

Nämndemän som mot bättre vetande dömer en oskyldig: Ibe Okoro, Moine Mark, Runa Björk.

En tingsnotarie som dömer en oskyldig mot bättre vetande: Marcus Larsson.

Två åklagare som mot bättre vetande åtalar en oskyldig: Ginger Olsson, Mats Forsen.

Åklagaren som regelmässigt bryter mot grundlagen: Margareta Bong, vice chefsåklagare.

Lagmannen och rådmannen som bryter mot Europakonventionen: Håkan Nyberg, lagman, Anders Ranmar, rådman.

Lagmannen och rådmannen som sätter ut huvudförhandling 1,5 år efter att preskription inträtt: Håkan Nyberg, lagman, Anders Ranmar, rådman.

Lagmannen som ställer in en förhandling av säkerhetsskäl fast det är domaren som åkt fast för rattfylla: Jan Waren, chef för tingsrätten i Halmstad.

Chefen för tingsrätten som tycker att ett rattfyllo är lämpligt att döma allmänheten: Jan Waren, Halmstad tingsrätt.

De ljugande kollegorna i Statens Ansvarsnämnd då? De är ett antal, Madelene Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, är en av dem.

Skolsystemet sägs vara på väg att haverera. Det har rättssystemet gjort för länge sedan, ta Quickdomarna som ett av många exempel. Gemensamt för alla dessa uppblåsta rättshaverister i begreppets egentliga mening är att ingen bryr sig, ingen tar ansvar.

Lagman Nyberg, vägrar be om ursäkt. Så fort han inte gömmer sig bakom juridiska portaler i sin tingsrätt, är bristen på ansvar och civilkurage påfallande. En intervju om hans misstag ställer han inte upp på, det är ju inte så lätt att förklara hur man som lagman skyller sina misstag på okunniga gräsrötter.

Professor Leijonhuvud friar sin kollega genom att påstå att en utredning gjorts, men någon utredning finns givetvis inte, bara Nybergs egna upplevelser av egna och andras misstag.

Skam över dom alla, feghetens och liknöjdhetens apostlar, med riksåklagare Klister fan de va Plast som ledstjärna!
Det var länge sedan man såg en rättstjänare med moral och civilkurage.
Finns dom alls?

Till JO, JK, JUST DEP, RIKSDAG, REGERING, UTVECKLINGSCENTRUMENA ÖVERALLT, RIKSDAGSPARTIER, KU OCH MOSTER GUNVOR!

28/1 2007 begärde RMSS ut allmän handling av vice chefsåklagare Margareta Bong på den ökända åklagarkammaren i Halmstad. 22/8 2007 bekräftade kammaren att den mottagit framställningen men att den inte besvarats. Sen har inget hänt trots otaliga påminnelser.

Nu har vi 21/4 2010!! och den ruttna åklagarkammaren vägrar rätta sig efter lagstiftningen och har efter TRE ÅR OCH TRE MÅNADER ännu inte lämnat ett överklagbart beslut i ärendet. Vad säger då vår högt ärade justitieombudsman Mats Melon om detta?:

– Som Justiteombudsman struntar jag fullkomligt i att åklagarkammaren i Halmstad inte följer lagen. Tryckfrihetsförordningen har ingen relevans när det gäller att lämna ut allmänna handlingar eller att fatta beslut angående handläggning av begäran om utfående av allmänna handlingar. Sådan är Melonens tjänsteutövning i detta ärende.

Därför gör åklagarkammaren precis som åklagare Dong visar: Precis vad som passar den själv.

Det är inga schyssta meloner på justitieombudsmannaämbetet nu för tiden. Annat var det på Per-Erik Nilssons tid, då var det kaffekassan som utarmades, nu är det rättssäkerheten.

Kan möjligen justitedepartementet eller riksdagen eller regeringen eller JK ( haha) eller utvecklingscentrum i Otaheiti förmå Melonen att förmå åklagarkammaren i Halmstad att lämna ett överklagbart beslut angående begäran om allmän handling, nu tre år och tre månader efter att den lämnats in?

För så tolkar Halmstads åklagarkammare, genom sin chef Anders Johansson, tryckfrihetsförordningens stadgande beträffande skyndsamhet…
Snigelkammaren kanske man kan kalla den, med tanke på alla av JO(haha) initierade tillsyner angående långsam handläggning av bl a sexualutredningar. På KAMMAREN I HALMSTAD FINNS VARE SIG PROFESSIONALITET ELLER SKAM NÄR DET GÄLLER TJÄNSTEUTÖVNING.

Tack för det, Mats Melon!

En bekant på långt håll har hängt sig och man blir chockad. Mycket känslig och omtyckt i stora kretsar var han, hjälpte RMSS med tändningslåset på en specialbil, enligt uppgift på nätet var 500 personer på begravningen. Så fruktansvärt onödigt kan man tycka som utanförstående. Anledningen? Utlösande faktor tydligen att han anmälts till åtal för att ha föst ut en av sina elever från lektionen.

Oavsett hur det gick till, fick bekanten totalt stöd från omgivningen, anmälan togs tillbaka, men rättsapparatens kvarnar malde vidare och han hängde sig.

Det är dags att sluta upp med att ta illa vid sig om man råkar bli åtalad. Hamnar man i rättssalen så är det inte alltför sällan som de största skurkarna sitter bakom skranket istället för framför. Sexköpande och skattefuskande domare i Högsta domstolen, likgiltiga och sovande tingsrättsdomare och ner till den skrämde Håkan Nyberg, lagman i Varbergs tingsrätt, som gärna skyller på allmänheten när hans tingsrätt kränker dess mänskliga rättigheter.

Självklart finns många bra rättsarbetare, men uppenbarligen blir de färre och färre. Fler och fler blir oskyldigt dömda, poliser skämmer ut sig på löpande band och doppar penisarna i tårtan som de sedan bjuder på, för att ta ett jättekul? exempel.

På denna sida visas åtskilliga andra exempel på hur såväl polis som åklagare, tingsrätt och hovrätt medvetet dömer enskilda, trots att bevisning om oskuld föreligger. ( se artikel om Arne).

För att inte ta Ulf, som oskyldigt dömdes till åtta års fängelse efter en utredning som vice riksåklagaren var väldigt nöjd med. Och våran riksdåre, som bekänner 30 mord, där flera fortfarande lever och där han i andra fall bevisligen hade alibi, men som av åtta! tingsrätter bedöms som så trovärdig i sitt neddrogade och psyksjuka tillstånd att han döms skyldig utan tillstymelse till konkret bevisning.

Men när han är drogfri och kontaktbar då är han inte trovärdig…

RMSS planerar en förteckning över dessa rättsapparatens fähundar och den lär bli rätt lång. Där kan vem som helst gå in och kolla vad det är för personer man möter bland polis, åklagare och domare, också när man ställs inför skranket för att ha kört tre kilometer för fort på motorväg, åtal som har väckts minst två gånger genom den ökända åklagarkammaren i Halmstad.

Vi jobbar på med vår förteckning och sluta för all del att ta illa vid dig om du råkar illa ut, skyldig som oskyldig, det är inte säkert att du själv är den störste skurken i rättssalen.

Så har då regeringsrätten godkänt att kammarrätten i Göteborg och polismyndigheten i Hallands län sekretessbelagt en film med två odugliga poliser under tjänsteutövning. De som agerat Kalle Anka i Regeringsrätten denna gång är Margit Knutsson, regeringsråd, och Kristina Jonsson, föredragande och protokollförare. Båda kvalificerar sig till en kommande förteckning över Rättsapparatens Fähundar, en förteckning utan slut…

Den film som de kvackande fähundarna inom Regeringsrätt, Kammarrätt i Göteborg och polismyndigheten i Hallands län till varje pris vill sekretessbelägga för att skydda de odugliga poliserna, visas sedan länge på You-Tube med i nuläget ca 30000 visningar.

Den som lämnat ut filmen är ingen mindre än en annan Rättsapparatens Fähund, justitieombudsman Mats Melin, som enligt polismyndigheten i Halland, Kammarrätten i Göteborg och nu också Regeringsrätten därmed bryter mot sekretesslagstiftningen. Polísjurist Mats Lundquist i hallandspolisen, om än småhandlare i sammanhanget, beskyller därmed i praktiken alltså JO för att vara en brottsling.

RMSS har därmed ännu en gång visat hur en sönderfallande rättsapparat fungerar, med godtycke, översåtlighet, likgiltighet och omdömeslöshet som heliga rättesnören.

Från början var det väl rättssäkerheten och likhet inför lagen som gällde. Eller?