RMSS har under en längre tid arbetat med en förteckning över rättstjänare som aktivt verkar för att undergräva rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det var tänkt att bli en uppställning i alfabetisk ordning med bild och en kort ”meritlista” på dessa tjänstemän, så att en drabbad allmänhet skulle kunna söka på namnet och få en bakgrund på den domare, åklagare eller polis som inte klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett lagenligt eller i övrigt korrekt sätt.

Det visade sig emellertid att arbetet var omöjligt att genomföra, helt enkelt för att det aldrig tog slut. Mängden rättstjänare som inte tar sina uppgifter på allvar är så stor att det inte finns någon ände. Oupphörligen tillkommer nya fall av rena övergrepp mot allmänheten, från domare, åklagare och poliser.

Ständigt får vi höra om poliser som kallar allmänheten ”apajävlar”, som doppar sina könsorgan i gräddtårtor som tilltugg till kaffet, ständigt finns det en Caroline Nordstrand och en Wilhelm Juner ( polismän i Halmstad) som överfaller en utvecklingsstörd o vägrar att be om ursäkt, ständigt finns en Andreas Eriksson och en Jonas Emilsson ( polismän i Kungsbacka) som trakasserar en bilförare, kallar honom ” jävla liten fjant” o hotar ”köra honom till psyket”, eftersom han bett lille Andreas och Jonas att legitimera sig.
Det kommer ständigt nya domare som Håkan Nyberg, lagman på Varbergs tingsrätt, som skyller på allmänheten när han bryter mot mänskliga rättigheter och sätter ut förhandling 1,5 år efter att ärendet preskriberats på grund av 5 års handläggningstid, det finns alltid nya domare som likt Carl-Anton Spak vid Stockholms tingsrätt ödelägger människors liv genom så omdömeslöst skrivna friande domar att den enskilde straffas i alla fall.

Hela tiden kommer nya lagmän, som Staffan Lindquist och chefer för tingsrätter som Göran Ingebrand på tingsrätten i Östersund, som på grund av ” hög arbetsbelastning” dömer en oskyldig till 6 års fängelse och 600000:- i böter, i en dom som hovrätten beskriver som så ”svepande och generaliserande att den inte är möjlig att bemöta eller bedöma, relevansen i vissa domskäl är svårbegripliga”. Givetvis följda av axelryckningar från Lindquists och Ingebrands sida.
Överallt finns åklagare som Birgit Kronholm, överåklagare, och vice riksåklagare Catharina Bergquist Levin, som genom att förtiga fakta, gömma fakta i ”slasken” och på alla upptänkliga sätt arbetar för att få ex en oskyldig pappa dömd till 8 års fängelse. Denne pappa, känd från ” Fallet Ulf” säger följande: – Det finns ingen rättssäkerhet i Sverige som jag ser det.
Inte sällan förekommer tyvärr också specialister inom det psykologiska området som aktivt saboterar rättsväsendet. Ett paradexempel är Kenneth Lind på Ekebackens behandlingshem som blev psykoterapeut först efter att hans skandalartade yrkesinsats blivit känd för allmänheten. Lind arbetade för att fälla ” Ulf” bl a genom att fråga hans dotter:- Är du säker på att han inte satt kuken i dig?.
Parallellen med terapeuten Birgitta Ståhle är slående, hon som i aktivt samarbete med bl a polis Seppo Pentinen, minnesforskaren Sven- Åke Christiansson och Thomas Quicks egen försvarsadvokat Claes Borgström, lyckades skapa en helt egen massmördare utan några som helst bevis. Den ansvarige åklagaren,Christer van der Kvast, möjligen rättsväsendets dödgrävare nummer ett, tar naturligtvis lika lite som de flesta ”kollegor” i branschen nåt som helst ansvar.
Och ständigt flera åklagare som Margareta Bong, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad, som ofta och gärna bryter mot tryckfrihetsförordningen, som fördröjer handläggning i tingsrätt så att preskription inträder och som nu senast schabblar med åtalsbeskrivning så att ytterligare ett brott preskriberas, ihop med ovan nämnde lagman Håkan Nyberg som med sin sedvanliga brist på kurage vägrar uttala sig. Båda pensionerade, men kan inte hålla sig ifrån ytterligare fadäser. Inte att förglömma Håkan Nybergs kollega, Elisabeth Carlen, domare vid Halmstad tingsrätt, som åkte fast för rattfylla i en poliskontroll utanför tingsrätten. Och givetvis fortsätter hon att döma andra.

Det finns ingen möjlighet att lista den oändliga skara av omdömeslösa och oskickliga rättstjänare som undergräver respekten för rättsväsendet. Det är bara att konstatera at Reinfelt ljuger när han garanterar svensk rättssäkerhet och att Assange gör helt rätt att hålla sig ifrån det svenska rättssystemet så länge han kan.
Tyvärr, tyvärr, tyvärr.
Men RMSS fortsätter att bevaka enskilda händelser så gott det går. Det är nämligen så att statsmakterna och lagstiftarna vill ha det på detta sättet, i ytterst få fall medför en rättstjänares misslyckande några konsekvenser för henne/honom.
Men för den enskilde och för allmänheten kan konsekvenserna vara förödande.