Ojämlikheten i falkenbergs skolor har ökat genom åren i takt med utvecklingen i övriga Sverige. På riksplan har ett betydande antal åtgärder från politiker och skolmyndigheter omöjliggjort för skolfolk på golvet att göra ett bättre jobb än vad som nu är fallet.

Ett av flera sätt att mäta detta på är att påvisa hur många elever som har behörighet för vidare studier efter grundskolan. Många skolor har bra resultat, andra klarar sig mycket dåligt. Hur är läget  i Falkenberg?

Vi har ett exempel, den vinstdrivande Vesterhavsskolan, där alla elever klarar behörigheten, 100 %. Den uttalade ambitionen är dessutom att skolan ska bli ännu bättre i och med att den kommunalt sparkade skolchefen Jörgen Frostlund har anställts som rektor. Målet är nu att  behörigheten skall öka till 125 %.

De kommunala skolalternativen klarar sig betydligt sämre. Särskilt Tångaskolan, Hjortsbergsskolan och Apelskolan utmärker sig negativt med ett stort antal elever som inte klarar av sina studier. Frågan är då om skolpersonalen är så mycket sämre på dessa skolor.

Skall man som Vesterhavsskolan, under f d rektor Bengt Walter, berömma sig själv för sina goda resultat, bör man också vara öppen med vilka förutsättningar som gäller. Några faktorer är antalet elever som är nysvenskar, antalet elever med neuropsykiatriska hinder och det socioekonomiska läget för upptagningsområdet.

Skiljer sig dessa faktorer,eller några av dem, åt jämfört med andra skolor, blir jämförelser totalt utan värde och inga slutsatser kan dras angående skolresultat och skolpersonalens kompetens. När information efterfrågas på tre utvalda skolor angående de två första faktorerna blir resultatet följande:

REKTOR BENGT WALTER, VESTERHAVSSKOLAN :

-Vi ser inte att vi har någon som helst förpliktelse eller anledning att lämna ut efterfrågad information. Vi kommer därför inte att lämna ut uppgifterna.

BITR REKTOR KENTH VENÖSTRAND, APELSKOLAN :

Skolan för inte någon sådan statistik.

REKTOR, TÅNGASKOLAN :

Väljer att bryta mot lagen genom att hellre vägra besvara framställning om allmänna handlingar, än att lämna ut de begärda uppgifterna.

Analysen visar att

1.   den vinstdrivande skolan, Vesterhavsskolan,  med tillfredsställelse tar emot skattepengar, men vägrar visa vad de gör med pengarna, samtidigt som den skryter med sina resultat utan att redovisa vilka förutsättningar som gäller.
2.  Apelskolan saknar intresse för och kunskap om hur många elever med neuropsykiatriska svårigheter som går på skolan och kan därför omöjligen göra relevant budget och planering för undervisning av denna grupp.
3. Tångaskolan struntar i frågeställning och bryter hellre mot lagen.

De enda sakuppgifter som går att få kommer från BUN, varav framgår att antalet nyanlända på Apelskolan är 9,17% och på Tångaskolan 12,04%. Antalet elever med neuropsykiatriska svårigheter har BUN ingen aning om.

Trots dessa skriftligen dokumenterade omständigheter är Bengt Walter väldigt nöjd med sina och Vesterhavsskolans 100% behöriga elever i jämförelse med övriga kommunala skolor. Varför då hemlighetsmakeriet med elevunderlaget?

Förmodligen lyckas Vesterhavsskolan på något kapitalistiskt sätt i eget vinstintresse maximera sina vinstmöjligheter genom att optimera elevunderlaget. Det är helt naturligt i den affärsverksamhet  som vinstdrivande skolor utför, men kanske en aning skamligt ur demokratisk och humanistisk synvinkel. Möjligen beror Walters informationsvägran på att han skäms.

Att Apelskolan inte har en aning om sina kanske mest behövande elever, att Tångaskolan struntar i vilket och att BUN inte har en aning om hur många många elever med neuropsykiatriska svårigheter som går i kommunens skolor är synnerligen märkligt, men kan inte ha något med vinstintresse att göra.

Istället har det med den inställning till kommunens elever att göra, som präglar majoriteten av kommunens politiker och BUN´s tjänstemän. Det är samma inställning som gör att dessa båda kategorier anser att det inte är fel att placera normalbegåvade elever i särklass, att lämna sådana elever vind för våg efter år av värdelös skolutbildning, att vägra sådana elever hjälp med att kompensera för kommunens misstag och att hellre lägga en halvmiljon av skattemedel på advokatkostnader och mantimmar i syfte att undgå ansvar för sitt misstag.

Har man den synen på kommunens elever och barn och ungdomar i allmänhet, då är det fullt klart att man inte bryr sig om vare sig enskilda barn eller hur skolorna skall fungera på ett sätt som är rimligt för var och en av skolans elever.

Informationen om ovan beskrivna förhållanden är väl dokumenterad och till stora delar vidarebefordrad till samtliga Sveriges kommuner, som ett tips på hur man som kommun kan göra sin utbildningspolitik så attraktiv som möjligt.

-Det är den politiska ledningen det är fel på, kan man läsa i dagens (20/8) HN, och visst är det så, men det blir inte bättre för att ett lika komprometterat parti på vänsterkanten skulle ta över.

Kanske borde fler än Bengt Walter skämmas för både det ena och det andra, när enskilda elever lämnas åt en skola där många lärare kämpar i sitt anletes svett men saknar organisatoriska förutsättningar att lyckas så väl som de skulle kunna göra.

I Hallands Nyheter kunde man precis läsa om lille Isak i Varberg, som inte får börja grundsärskola trots att han lider av microcefali, utvecklingsstörning och autism. Han har inte en chans att klara vanlig grundskola enligt föräldrarna, som båda jobbar på särskola och vet vad de talar om.

Hade han bott i Falkenberg, hade han placerats i särskola direkt, men inte omöjligt tillsammans med en helt normalbegåvad elev, som vare sig har utvecklingsstörning, hjärnskada eller autism. I Falkenberg är det som bekant, enligt den sparkade skolchefen Jörgen Frostlund, avgående bunordförare  Kerstin Angel (c), avgående kommunråd Marie-Louise Wernersson (c) och fullmäktigeordförare Gun-Marie Stenström (m), inte fel att placera normalbegåvade elever i särskola.

Tillsammans hade de båda eleverna fått arbeta efter samma läroplan och fått samma slags betyg som inte duger till nästan nånting på arbetsmarknaden och på intet sätt kunnat berättiga till behörighet för högre studier.

Den normalbegåvade elev som Falkenberg enligt skolinspektionen felaktigt placerat i särskola, har alltså fått samma undervisning som lille Isak kommer att få, anpassad till elever med outvecklad hjärna, utvecklingsstörning och autism. Konsekvenserna för den normalbegåvade eleven blev katastrofala, när Falkenbergs kommun inte genomförde erforderliga utredningar innan placeringen gjordes. Eleven var tvingad att göra om hela sin utbildning vid närmare 20 års ålder.

Vad gör då Falkenbergs kommun för att kompensera för sitt misstag? En halv miljon i mantimmar och advokatkostnader läggs för att slippa ansvar och för att slippa hjälpa eleven i en oerhört svår studiesituation. Lång tid läggs på att efterforska negativa förhållanden i syfte att skada eleven, en häxjakt för att slippa kompensera för den skada kommunen vållat.

I massmedia uttalas att ” det inte var fel” att placera den normalbegåvade eleven i särskola, vilket implicerar att kommunen anser att eleven i vilket fall led av utvecklingsstörning och hjärnskada, eftersom särskolan är särskilt gjord för elever med sådana svårigheter. Grovt förtal eftersom det inte är sant, men tyvärr inte straffbart enligt JK.

Så har då lille Isak åstadkommit vad ingen annan kunnat: – att få byxor och kjolar på Wolfhagen, Frostlund, Angel, Wernersson och Stenström att glida ner i knänivå. Med rumporna bara står de nu, tillsammans med en majoritet av kommunfullmäktige och säger sig vilja skapa ” världens bästa skola” i Falkenberg.

En skola skapad av skenheliga hycklare. Världens bästa?

Det går bra för Falkenbergs kommun inom flera områden, med dragplåster som Gekås och Falkenbergsrevyn i täten. Gemensamt för största delen av framgångsvågen är att begåvade privatpersoner är drivande.

Även fullmäktige och ledande tjänstemän gör sitt för att utveckla kommunen på ett attraktivt sätt, vilket är anledningen till att följande tips sprids till kommunala kollegor i samtliga övriga Sveriges kommuner. Det är ju alltid positivt att dela med sig när något visar sig fungera i kampen att främja befolkningstillväxt och ekonomi.

Majoriteten av kommunfullmäktige i Falkenberg har därför, genom ordförande Gun-Marie Stenström (m),  beslutat stödja utbildningschef Jörgen Frostlund, barn o utbildningsnämndens  ordförande Kerstin Angel (c) samt kommunrådet Marie-Louise Wernersson (c) i ett nyskapande projekt inom skolans område.

Målet är att skapa ” en av världens bästa skolor” som ett led i att få fler människor att söka sig till utbildningskommunen Falkenberg.

Upplägget är följande:

1. Resurser skärs ner på svagare elevgrupper, i detta fall särskolan, för att i stället möjliggöra att starkare elever, ”normalskolan” skall kunna få två lärare i varje klass.

2. Normalbegåvade elever kan placeras i särskola på grundval av ofullständiga utredningar, utan att något fel anses ha begåtts.  Inget avseende behöver fästas vid skolinspektionens förödande kritik av förfarandet.

3. När normalbegåvade elever lämnat särskolan med i stort sett värdelösa betyg och obefintliga framtidsutsikter, vägrar kommunen att kompensera eleverna genom  att finansiera kompletterande utbildning eller skadestånd. Något fel anses inte ha begåtts.

4. I kommunens kamp mot de drabbade eleverna läggs ca 360000:- på advokathjälp och ca 150000:- i mantimmar på att slippa ansvar för den felaktiga särskoleplaceringen. Som ju inte är felaktig!

5. Under flera år uppdrages åt tjänstemän inom barn- och utbildningsnämnden att leta upp information i de felplacerade elevernas skolhistorik i syfte att skada dem och att därmed vinna en process och undslippa ansvar.

6.  Det sjätte och sista steget är att i allmänna handlingar och i massmedia hävda att det inte är fel att placera normalbegåvade barn i en skola med pedagogik anpassad för utvecklingsstörda och/eller hjärnskadade elever, vilket innebär att den  kände och namngivne normalbegåvade elev som av kommunen tvingas in i en sådan undervisning,  av kommunen anses vara utvecklingsstörd och/eller hjärnskadad.

Det sjätte steget skulle i vissa fall kunna innebära att kommunen gör sig skyldig till förtal av enskild, eftersom eleven efter psykologutredning bevisligen är normalbegåvad, men lyckligtvis har kommunen erhållit stöd av justitiekanslern.

Dessa progressiva steg har stöd av en majoritet av kommunfullmäktige och har omsatts i minst ett fall i praktiken, med en viss massmedial uppmärksamhet som följd, vilket uppenbarligen var avsikten. All reklam är ju som bekant av godo.

Dessvärre har skolchef Jörgen  Frostlund getts avsked på grått papper och fick gå på dagen, något som hade andra orsaker än den framgångsrika kampanjen mot särskolan och mot enskilda elever. Inte heller kommunrådet Marie-Louise Wernerssons avgång har med kampanjen att göra.

Istället kan konstateras att kommunfullmäktige, genom sina verkställare Frostlund, Angel, Wernersson och Stenström, nu lyckats visa att det inte bara är Gekås och Falkenbergsrevyn som kan sätta den fina staden Falkenberg på kartan.

En fullständig succé för kommunens ledande politiker och tjänstemän alltså, om än det förtjänar nämnas att det finns enstaka kommunarbetare som  visat sedvanligt förstockat motstånd mot att förfölja en försvarslös elev i hans kamp för upprättelse och kompensation för en felaktig särskoleplacering.

Hur kommunfullmäktiges plan skulle kunna gynna Falkenbergs kommun och utgöra ett komplement till den enastående framgång som många privata aktörer har med att sätta Falkenberg på kartan, är i nuläget något oklart, frånsett att planen gjort avtryck i massmedia.

Men helt klart är att Falkenbergs kommunpolitiker och chefstjänstemän vet vad de gör,  vilket därmed motiverar att deras innovativa utvecklingsplan på skolområdet förmedlas till övriga kommuner som incitament att följa exemplet och kanske därmed utveckla i alla fall ” världens näst bästa skola”.

Den bästa kommer ju att finnas i Falkenberg!

Så är Falkenbergs kommun JK – anmäld för att ha förtalat en namngiven elev genom att påstå att hen på korrekt grund blivit särskoleplacerad och därmed är utvecklingsstörd och/ eller hjärnskadad, trots att såväl skolinspektionen som psykologundersökningar visat motsatsen. 500000:- har kommuninnevånarna tvingats betala för att Frostlund/Angel/Wernersson/ Stenström genom en direkt lögn ska försöka rädda sin prestige.
Det gick inte.

Det intressanta i Frostlundasoppan är att så många, socialchef Klingborg, lärare, en majoritet av fullmäktige vill ha kvar en utbildningschef som medvetet beljuger en felaktigt särskoleplacerad elev, som säger sig vilja skapa en falkenbergs skola i världsklass genom att bl a ta medel från en svag grupp i särskolan och ge dem till starka grupper i normalskolan, samtidigt som han själv inte har en aning om att han knäcker sina medarbetare genom härskartekniker…
Men som man säger, kaka söker maka och ryggradslösa kommunala politiker och tjänstemän finns det erfarenhetsmässigt gott om i Falkenberg, en enda soppa oberoende av partitillhörighet.
Och verkligt kul att sosseledare Per ringer Frostlund och ber om ursäkt för att Frostlund beljuger en f d särskoleelev, knäcker medarbetare, missgynnar svaga elever och blir utlöst med 3 miljoner bara för att han ska försvinna…
Röstar ni på S? Eller M? Eller C? Kvitt samma.
Men vill ni ha roligt så läs gärna Frostlunds personliga brev som han bifogade sin ansökan till jobbet som utbildningschef i Falkenberg. Jag har sällan sett någon som är så nöjd med sig som Jörgen Frostlund.
Hur som helst, med JK-anmälan blir det givetvis ingenting, det finns ingen lagstiftare som någonsin kunnat förutse hur falkenbergska makthavare och Frostlund beter sig.
Vi får se anmälan som ett försök att dokumentera den falkenbergska politiska verkligheten och samtidigt trösta oss med att de värsta befattningshavarna förhoppningsvis tar bort sig själva. Såväl Frostlund som Angel och Wernersson verkar försvinna, om än den tunggumpade Stenström lär sitta kvar.
Och så illa som på Östen Nilssons, Gerd Johanssons och Clas Herdestiernas tid är det ändå inte, då var det ännu mer lealöst i maktgarnityret, tro det eller ej.
Sen kan man ju fråga sig vad Destinationsbolaget har för möjligheter att marknadsföra Falkenberg när högsta hönsen med framgång gör sitt bästa för att solka ner kommunens rykte…

JK

Ärende: Förtalsanmälan mot Jörgen Frostlund, skolchef Falkenbergs kommun
Kerstin Angel, ordf BUN, Falkenbergs kommun
Marie-Louise Wernersson, kommunråd, Falkenberg
Gun- Marie Stenström, ordf kommunfullmäktige

Bakgrund:

Falkenbergs kommun har placerat en normalbegåvad elev i särskolan.
I grundskola och gymnasieskola hänvisades eleven till en undervisning som anpassats efter hjärnskadade och utvecklingsstörda, enligt lagen om särskoleundervisning.
Efter genomförd utbildning saknade den normalbegåvade eleven gångbar utbildning, erhållna betyg kvalificerar inte till högskolestudier samt är i stort sett värdelösa på arbetsmarknaden.
Efter åratal av påtvingad samvaro som ensam normalbegåvad, med elever som har enorma svårigheter, är det rimligt anta att såväl självkänsla som självförtroende påverkats på ett förödande negativt sätt.
Anledning till att Falkenbergs kommun tvingade eleven till särskolan, var delvis ej genomförda utredningar, samt brister i övriga genomförda utredningar.
Skolinspektionen har kritiserat Falkenbergs kommun för den felaktiga placeringen. ( bil 1)
Falkenbergs kommun har därefter genomfört betydande förändringar vad gäller rutiner vid särskoleplacering. ( bil 2)
Den drabbade eleven har krävt kompensation av kommunen för de skador kommunen vållat honom.
Kommunen har vägrat hjälpa eleven och har istället betalat 500000:- i advokatkostnader och mantimmar för att undkomma sitt ansvar.
Dessutom har kommunen, genom skolchef Jörgen Frostlund, i allmänna handlingar och i media, upprepade gånger förklarat att det var rätt att placera den normalbegåvade eleven i särskola. ( bil 3). Frostlund har i detta haft fullt stöd av Kerstin Angel, ordförande i Barn o Utbildningsnämnden, Marie-Louise Wernersson, kommunråd ( c ) samt som representant för kommunfullmäktiger, dess ordförande Gun-Marie Stenström.
Genomförd psykologutredning har sedermera visat att eleven är normalbegåvad, men vid särskoleplaceringen led av hörselsvårigheter. Om fullständiga och erforderliga utredningar hade genomförts vid det aktuella tillfället hade begåvningsnivån klarlagts på ett korrekt sätt.
Så skedde alltså inte.

Yrkande:
När man i allmänna handlingar samt i massmedia förklarar att det är rätt att placera en normalbegåvad elev i särskola med bristfälliga och otillräckliga utredningar som grund, påstår man också att den utpekade och namngivne eleven är antingen utvecklingsstörd och/eller hjärnskadad, vilket utgör ett villkor för särskoleplacering enligt lagen om särskola.
Att som utpekad och namngiven elev i media tvingas läsa om sig själv att kommunens skolchef samt övriga tjänstemän/politiker på toppnivå, anser att man hör hemma i särskolan torde vara förödande för den drabbade elevens självuppfattning. Det torde även i betydande omfattning bibringa övriga tidningsläsare, potentiella arbetsgivare etc en synnerligen negativ uppfattning om eleven, vilket kommer att påverka relationer och utkomstmöjligheterna i framtiden på ett negativt sätt.
Det finns inte heller någon verklig anledning för Frostlund och övriga att påstå att särskoleplaceringen var riktig, eftersom samtliga, även de själva, vet att den var felaktig.
Att trots detta medvetet torgföra motsatsen kan enbart tolkas som ett framgångsrikt försök att orsaka den drabbade eleven ytterligare skada, nu i form av helt obefogat förtal.

Jag är medveten om att förtalsärenden inte omfattas av allmänt åtal och att endast den drabbade själv kan väcka enskilt åtal mot de i detta fall kommunala förövarna.
Dock kan JK i fall av allmänt intresse själv väcka åtal. I detta ärende är förtalsspridarna topptjänstemän/politiker i Falkenbergs kommun, vilket torde kunna innebära att ett åtal är av allmänt intresse.
I övrigt kan också påpekas att om en ung människa år efter år tvingats till en daglig tillvaro i en undervisning som anpassats till människor som ofta är svårt hjärnskadade eller utvecklingsstörda och som sällan har en IQ över 70, är det kanske mycket begärt att denna unga människa själv och på eget initiativ ska kunna väcka enskilt åtal mot en kommun som redan har använt en halv miljon kronor på att orsaka ännu mer skada än vad den ursprungliga felaktiga särskoleplaceringen åstadkommit.
Här skulle JK kunna ha en avgörande betydelse för att stävja dels det aktuella kommunala förtalsövergreppet och dels för att därmed motverka ytterligare dito i framtiden.

Falkenbergs kommun har placerat en normalbegåvad elev i skola för utvecklingsstörda och hjärnskadade. År efter år efter år har eleven fått en utbildning som är anpassad efter begåvningshandikappade  och hjärnskadade skolbarn, med utbildning och betyg som inte på något sätt duger i dagens samhälle.

Alla dessa år måste den felaktigt placerade eleven nu läsa in igen, förutom att bygga upp det raserade självförtroende som Falkenbergs kommun orsakat.

Nedanstående politiker/tjänsteman anser att det inte är fel att placera normalbegåvade elever i särskola under såväl grundskoletid som gymnasietid. Därför vägrar de att på något sätt kompensera eleven för den skada hen har lidit, trots att skolinspektionen allvarligt kritiserat kommunens agerande, trots att placeringen genomförts på lösa boliner utan tillräckliga utredningar och trots att psykologiska utredningar visat att eleven var normalbegåvad.

Istället använder de en halv miljon av kommuninvånarnas pengar i advokatkostnader och mantimmar för att själva slippa ta ansvar för kommunens övergrepp mot den försvarslösa eleven.

Jörgen Frostlund.                                 Gun-Marie Stenström (m)

Skolchef,  Bun.                                             Ordf kommunfullmäktige

Marie-Louise Wernersson (c)               Kerstin Angel (c)

Kommunråd                                               Ordf barn- o utbildningsnämnden

(Samtliga foton Falkenbergs kommun.)

Det har som förklaring till ovanståendes övergrepp  anförts att de möjligen själva gått i särskola, vilket inte varit felaktigt enligt dem själva. Kanske har det lagt grunden för den fientlighet gentemot särskoleelever som också medför att  de kommer att ta pengar från särskoleelever för att ge till normalbegåvade elever så att de ska kunna ha två lärare samtidigt i varje ämne.

Kanske är det också därför de vill köra ut särskoleeleverna långt ut på landet ” för att det blir billigare så”. ( Angel)

Vid kontroll visar det sig emellertid att samtliga genomgått normalskola med goda vitsord, låt vara att Angel inte är någon språkmänniska. Det finns därmed ingen anledning att tycka synd om dem i syfte att urskulda dem för deras omdömeslöshet, med denna bakgrund.

Deras egentliga handikapp är emellertid många gånger värre. Dels den otäcka maktens arrogans de visar mot kommuninvånarna genom att begära att de skall godta en direkt lögn, att det inte är fel att placera normalbegåvade i särskola, vilket dessutom är ett lagbrott,

Dels den totala avsaknad av medkänsla och empati för den drabbade eleven som gör att de hellre lägger ut en halv miljon av skattemedel än att de tar sitt ansvar och ger eleven den hjälp hen behöver att ta igen det som missats genom åren.

Och inte blir det bättre av att Frostlund, i offentliga handlingar och i pressen, fortfarande hävdar att kommunen ” inte gjort fel”, vilket innebär att han mot bättre vetande påstår att den drabbade eleven är antingen utvecklingsstörd eller hjärnskadad. Eller möjligen både och, ingen vet vad som försiggår i Frostlunds förstockade huvud. Att han därmed förgriper sig på en försvarslös skolelev är inget han bryr sig om.

Hur som helst, Jörgen Frostlunds trovärdighet inför kommunens skolelever är och förblir noll, det lär ingen kunna ändra på, liksom det faktum att ansvarslösa falkenbergspolitiker lever högt på att vanliga människor helst inte vill ägna sig åt politik.

Redan på 90-talet fanns en betydande kritik mot utvecklingen av den svenska skolan. Kritiken riktade sig mot sjunkande status, sjunkande löner, sjunkande respekt för läraryrket, valhänta om än välmenade styrmedel och kulmen nåddes när Göran Persson självsvåldigt drev igenom en kommunalisering av skolverksamheten.

Anledningen var att man trodde att skolan fungerade bättre när beslutandefunktionerna kom närmare människorna som berördes. Vad skolpolitiker på riksplanet inte visste, men skolpersonal var smärtsamt medvetna om, var att den kommunalpolitiska välmeningen på skolans område, på intet sätt bars upp av motsvarande kompetens i skolpolitiska frågor, liksom saknades den nödvändiga lyhördheten gentemot de människor som drabbades av de komunalpolitiska yvigheterna, nämligen elever, lärare och skolledare.

Sedan dess har utvecklingen fortsatt rakt neråt, lärarlönerna, yrkesstatusen och elevernas kunskaper har sjunkit ännu djupare, skolresultaten skiljer sig allt mer beroende på vilken skola man går i och var i landet skolan är belägen, allt ackompanjerat av diverse ystra experiment med självstudier, studieresor med inriktning på keramik, teoretisk slöjd, en till en metoder och diverse egendomliga pedagogiska krampanfall i syfte att dölja att man som komunal skolpolitiker inte har en aning om vad som är bra för skolan. Dessvärre har kompetensen på riksnivå inte visat sig vara större, vilket också gäller lyhördheten gentemot yrkesutövarna.

Det är därför resultaten på Pisaproven fått ett sådant enormt genomslag. Svenska skolpolitiker har en enastående tondövhet gentemot de som kan sitt yrke och jobbar inom skolan, medan impulser utifrån, ex från Pisatester, fortfarande kan tränga igenom deras tjocka dimma av självgodhet och ignorans. Det är ju inte roligt att skämmas inför andra länder, bevars.

Skuggan över dagens kommunala skolpolitiker i till exempel Falkenberg faller inte djupare än över deras föregångare. Att Kerstin Angel (c) trots vällovligt uppsåt inte förmår göra något vettigt med den kommunala skolan har hon gemensamt med Ing-Marie Börjesson, c-politikern som på sin tid i media förbjöd lärare att kritisera läroplanen, en inställning som är typisk för kommunal överhet.

Väldigt förenklat kan man ställa sig den vitala frågan: – Gör våra politiker rätt för sina generösa arvoden och förmåner, när de år efter år stillatigande åser hur skolan faller djupare och djupare utan att göra något åt det? Är de helt enkelt totalt överbetalda och odugliga att sköta de samhällsviktiga uppgifter de anförtrotts av allmänheten?

Allt angelägnare blir frågeställningen, när man ser att detsamma gäller infrastrukturen/järnvägen, sjukvården, trygghetssystemet, arbetslösheten och inte minst integrationsfrågorna.

Har vi egentligen politiker som tar sitt ansvar på allvar, som är ideologiskt engagerade och helt enkelt vill göra skillnad och göra ett bra jobb?

Frågan bör ställas för att kunna undvika en annalkande samhällskris.

Socialstyrelsen föreskriver att bemanningen på äldreboenden måste utökas, särskilt när det gäller vård av dementa. Detta skulle innebära, enligt Hallands Nyheter, en ökad kostnad för socialförvaltningen i Falkenberg på uppskattningsvis 10 miljoner årligen.
Socialförvaltningen har alltså i åratal tjänat in miljontals kronor per år åt kommunen, genom att låta demenssjuka åldringar sköta sig själva på nätterna, i ensamhet, sjukdom, ångest, förtvivlan och stora olycksrisker.
RMSS är säker på att ansvariga, Rie, Marie-Louise med företrädare et concortes är mäkta stolta över sin bedrift.