Åklagarkammaren i Halmstad blir allt mer känd för sin urusla tjänsteutövning. JO kritiserar gång på gång, totalt utan effekt. Vice chefsåklagare Margareta Bong, som enligt medierna lovat att sluta på jobbet nästa år, bryter efter behag mot tryckfrihetsförordningen och får kritik för usel tjänsteutövning gång efter annan.
När RMSS av en tillfällighet råkar bevittna kammaråklagare Gisela Sjövalls insatser i ett mål i Varbergs tingsrätt, är därför följande på intet sätt förvånande.
Gisela har stämt fem ynglingar för grov misshandel, alternativt medhjälp till grov misshandel, olaga hot och misshandel. Otäcka brott förvisso, varför man som åklagare förväntas ha ordentligt på fötterna.
Är man en yngling som tidigare haft en del svårigheter under barndom och uppväxt är det naturligtvis förödande att få en sådan beskyllning på sig, redan från polisingripandet. Alla dömer ut en, tror man är skyldig, inte kan väl en åklagare ha fel etc, etc. Oavsett dom, så är man straffad redan genom ett åtal.
Vad hade då Gisela på fötterna? Jo, när det gäller tre av ungdomarna var hon totalt barfota, inte ens en socka med hål hade hon på sina fötter. Läser man förundersökningen står det från början helt klart att två ungdomar är skyldiga, tre andra helt oskyldiga och kommer att frikännas.
Eller som en av advokaterna för de tre frikända sa, att det är inte ofta det står så klart att klienten är helt oskyldig.
Gisela hävdade att alla skulle dömas för att tillsammans och i samförstånd ha uppsökt ett offer i hans bostad och där ” gjort sig skyldiga till misshandelsgärning” trots att tre av ungdomarna inte ens var nära offret och dessutom aldrig hade sett honom förut och inte ens visste vem det var.
Gärningsbeskrivningen var så felaktig att förhandlingen måste inledas med att Gisela fick skriva om den. En av försvarsadvokaterna trodde i sin slutplädering att han ” måste vara korkad” eftersom han inte såg hur gärningsbeskrivningen motsvarade verkligheten.
Varför åtalar då Gisela tre ungdomar som bevisligen är totalt oskyldiga? Dumhet? Knappast, hon är skärpt. Nonchalans och likgiltighet för vad hon åsamkar unga människor med en livssituation som inte är så lätt? Javisst. Slapphet? Javisst. Bristande respekt för samhällsresurser? Naturligtvis.
De frikändas advokatkostnader fick betalas av skattemedel, 51030:- sammanlagt. Värdefull åklagartid försvann till ingen nytta. Tingsrättens tid togs i anspråk i onödan. Försvarsadvokaterna var naturligtvis nöjda. Fina pengar minsann.
Värst är ändå att tre unga män fick lära sig att polis och åklagare, det är inget man kan ha förtroende för. Men det kanske de visste innan. Förskräckande är att tingsrätten ingenstans reagerar över det obefogade åtalet eller de konsekvenser det för med sig för enskilda och samhället. Tydligen kan man dra den slutsatsen att det är så vanligt att pengar flödar i onödan och oskyldiga trakasseras av rättsvårdande myndigheter, att tingsrätten inte ser anledning att reagera. Mörkertalet är förmodligen enormt.
Nu står det i brottsbalken 15 kap 5§ att ” den som väcker åtal ehuru han inte har sannolika skäl därtill, dömes för obefogat åtal till böter eller fängelse i högst sex månader”.
I detta mål med nr B 2196-07 finns inga sannolika skäl att döma de tre frikända ungdomarna. Men gäller lagen om obefogat åtal åklagare?
Knappast, Gisela är i likhet med Margareta Bong betydligt ” jämlikare” än de flesta, men RMSS väljer att med hänvisning till dom och förundersökning som bevismaterial, anmäla Gisela Sjövall, kammaråklagare på åklagarkammaren i Halmstad, till polis, på sannolika skäl misstänkt för brott mot 15 kap 5 § i brottsbalken.
Det står förvisso en åklagare fritt att behandla svenska medborgare precis hur som helst, men ingen kan påstå att det är rätt att det ska vara på det sättet.