En polisman i hög tjänsteställning har gripits, på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och pedofili. Hans namn nämns inte här, för än är han inte dömd.

I ett annat ärende i Göteborg har en ung man blivit knäad till döds av poliser. Deras namn nämns inte här för ingen vet vilka de är eller vem som har gjort vad.

Två utredningar har genomförts, den första sagolikt skicklig, opartisk och professionell, med syfte att hitta den skyldige gärningsmannen/polismannen, den andra göteborgskt klantig med enda syfte att INTE hitta den skyldige gärningsmannen/polismannen.

Vad kan det bero på att yrkesskickligheten är så olika i dessa och andra fall. Kan det vara så att den misstänkte gärningsmannen i det första fallet är en illa omtyckt chefsperson, föraktad för sitt engagemang för jämlikhetsfrågor, en dålig polis, internt kallad ”Kapten Klänning”, medan den unge mannens dråpare är värderade kollegor, skyddade av den föraktliga polisiära kårandan?

Kan man utgå från att polisjakten på Kapten Klänning varit lika effektiv om det varit Kapten Kidd, machomännens förebild, polisernas machoidol, karlakarlarnas överman?

Nej, det kan man inte. Men största säkerhet hade det upphittade hallicknumret till Kapten Kidd försvunnit i slasken, raderats av misstag, mobilen hade glömts bort, aldrig hittats.

Ty så fungerar polismakten i vårt lilla land. Den som finner en annan förklaring till misstagen i utredningen om den unge mannens död bland knäande poliser, är välkommen att höra av sig.