Centerpartiet har sålt sina tidningar. Enligt Maud Olofssons uttalande i TV var hon lite skraj för sitt arbetsgivaransvar för ett stort antal tidningsfolk. Kanske är denna brist på engagemang från partiets sida en bit av förklaringen till att flera centertidningar varit så framgångsrika. Tydligen har redaktionerna lämnats att själva utveckla sina produkter och tack vare yrkesskicklighet och höga ambitioner, har resultatet blivit så gott att köpesumman närmade sig 2 miljarder. Ett gott betyg bl a åt Hallands Nyheter, som länge utmärkt sig för tilltalande utformning och rapp journalistik.

Dock känner man ett stygn av den gamla oviljan till förändring som de flesta av oss dras med, med diskussionerna om uppstyckningen av Halland som ännu ett exempel.

Men egentligen spelar det ingen roll om ledningen för de sålda tidningarna är Centerpartiet eller om den har en liberal förankring. Det enda som har betydelse är huruvida den nya ledningen kan hålla fingrarna borta och ge de framgångsrika tidningsredaktionerna fortsatt frihet att utveckla sina verksamheter. Läser man Göteborgsposten så är det inte utan att man hyser vissa farhågor inför framtiden. Tråkig och oengagerad är vad RMSS tycker om den produkten.

Intressant är dock centerpartiets utveckling. Maud besitter förvisso verbal begåvning, men väger ganska lätt när det gäller den politiska substansen. I diskussion med proffs, som t.ex den tyvärr nu utflippade Gudrun Schyman och den liberalmoderate Reinfeldt, väger hon lätt.

Ser man på de falkenbergska lokalförmågorna, Marie-Louise Wernersson, aktuell som förtalande politiker i åberopad bandinspelning vid tingsrätten i Varberg, Östen Nilsson med sin löjliga partiella synnedsättning som energipolitiskt medel att övertyga meningsmotståndare, eller Ingemar Johansson, ett kommunråd som förbjuder kritik av lagbrytande kommunala tjänstemän, så är den politiska substansen i deras budskap så tunn att den brister.

När partiet centralt släpper en sådan kvalitativt värdefull produkt, utan rimligt motstycke i övrigt, uppfattar man det lätt som att centerpartiet när pengarna väl är slut, faktiskt inte har särskilt mycket pondus att komma med på den politiska arenan.

Ett parti med politiska pellejönsar i tongivande positioner. Men då behöver ju inte Ohly känna sig så ensam, där på motsatta kanten av den politiska skalan…