Behandlingshemmet Ekbacken i Kalmar län, har enligt samstämmiga uppgifter från ett flertal av de ungdomar som varit placerade där, använt bl a följande behandlingsmetoder:
Man har utövat fysiskt våld mot dem i form av slag, hällt tioliters spänner med kallt vatten över ungdomarna på morgnarna, tvingat dem att klä av sig nakna inför övriga, tvingat dem att stå blickstilla rätt upp och ned i timtal, man har tillåtit alkoholförtäring, förnedrat ungdomarna med skymfande tilltal, låst in dem under flera dagar, slaktat en privat kanin och ägaren ovetande serverat den som middag, etc, etc. Allt enligt TV- programmet Uppdrag granskning.
Hade någon behandlat sina djur på liknande sätt, om det ens hade varit möjligt att vara så infernalisk mot oskäliga djur, hade våra djurinspektörer med all rätt gripit in, utfärdat varningar, specificerat behovspåkallade åtgärder eller berövat ägaren rätten att hålla djur. Vad händer när våra barn behandlas på det viset, tror du som läser detta?
RMSS hade hypotesen att det inte händer något alls, vad gäller ansvarsfrågan. Ungdomarna har placerats på Ekbacken av socialnämnder i olika kommuner till en årskostnad på drygt en miljon kronor. Behandlingshemmet har i uppdrag att tillgodose ungdomarnas behov av behandling och utveckling. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen, som alltså ska se till att ungdomarnas bästa utgör grunden för behandlingen. Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret.
Vad behandlingshemmets personal gör för sina miljoner har alltså visat sig genom Uppdrag Granskning. Det verkar inte vara särskilt vettigt för placerande socialförvaltningar att ge Ekbacken en miljon om året för att ungdomarna skall få stryk och förnedras. Varför gör dom det då?
Ekbacken och placerande socialförvaltningar bryr sig inte och tar inget ansvar. Pengarna rullar in till behandlingshemmet så varför skulle man? Då har vi istället länsstyrelsen, socialstyrelsen och lagtexten kvar. RMSS ville testa om lagen verkligen ger bättre skydd till våra djur än till våra barn, så vi JO- anmälde socialdirektör Stig Lindahl, länsstyrelsen i Kalmar, samt Ekbacken för utredning huruvida ”missförhållandena och Lindahls accepterande av den mångåriga vanvården överensstämmer med de lagar och förordningar som gäller vård av barn på svenska institutioner”. Lindahl konfronterades i tv-programmet med vittnesmålen och sa rätt ut att han inte trodde på dem eftersom ledningen för behandlingshemmet sade tvärtom. Så mycket var alltså dessa samstämmiga vittnesmål värda för tillsynsmyndigheten.
Och detta betyder ju att samtliga våra ungdomar i liknande situationer är helt rättslösa. De blir aldrig trodda och kan därmed behandlas hur som helst, värre än djur, precis som skett på Ekbacken enligt Uppdrag Granskning.
Vad säger då JO, tror ni? Får man enligt lagen behandla barn och ungdomar på detta sätt? Jajamänsan, RMSS hade naturligtvis rätt igen. Våra barn är inte vatten värda i lagstiftarens ögon, jämfört med våra hundar, kor, grisar och marsvin, för att ta några exempel. Så här säger JO Kerstin Andrè och Linn Pantzar: ” Mot bakgrund av vad som framkommit finns det inte tillräckliga skäl för mig att vidta någon ytterligare åtgärd.” (051221, dnr 5367-2005)
Man frågar sig vad ett tillräckligt skäl skulle vara. Om man hade bränt upp ungdomarna? Sålt dem som slavar? Torterat dem så att det synts tydligt på JO´s papper? Summan av kardemumman är i alla fall att Stig Lindahl och länsstyrelsen gjort rätt som tillåtit misshandeln genom åren, inget ansvar utkrävs.
Och socialstyrelsen då, som har det övergripande ansvaret? Så här säger deras chefsjurist Nils Blom om den långvariga misshandeln av ungdomar mot miljonbetalning: ” Det är länsstyrelsen och inte socialstyrelsen som har den direkta tillsynen över den sociala omsorgen vid hemmet.” ( 051007 dnr 40-7396/2005.)
Så var det med det. Vi betalar hundratals miljoner för s k behandling på olika hem, i de flesta fall får vi hoppas att det fungerar någorlunda, men nån riktig aning om det har vi inte. Det värsta är att det har inte myndigheterna heller och den oduglige lagskrivaren, riksdagen, bryr sig inte om vilket. Det är ett häftigt land vi lever i, som inte bryr sig ett dyft om de som har det värst, utsatta barn och ungdomar.
Att socialstyrelsen samtidigt utfärdat legitimation för en psykoterapeut vid namn Kenneth Lind, trots att han bevisligen är totalt oduglig i sitt kall och genom inkompetent yrkesutövning just på Ekbacken fått två människor oskyldigt dömda till mångåriga fängelsestraff, är bara en pikant parentes i styrelsens syndaregister.
Hade det nu varit lite moralisk ansvarskänsla hos ansvariga myndigheter, skulle naturligtvis ett intensivt arbetet ha startats för att ändra lagstiftningen så att tjänsteansvar kan utkrävas i det fall oskyldiga människor misshandlas genom myndigheters försorg. Men myndigheterna består ju av samma tjänstemän? Skulle de arbeta för att de själva skulle tvingas ta ansvar?
Glöm det…