Det är lite omskakande när en bekant oväntat går bort. Bara någon månad har förflutit sedan RMSS talesman, efter sporadisk kontakt med Bill under många år, hade ett prat i all vänskaplighet med honom vid korvkiosken, om såväl Skottarevet, som sportbilar och förestående pensionsålder. Oeniga var vi som alltid, om både det ena och det andra.

Det vore förmätet av RMSS att ge sig på en recension av Bills politiska gärning, det kommer så många andra att göra. Det kanske räcker med att konstatera för RMSS del, att Bill var för god för att delta i de snaskiga trakasserier mot RMSS, som så många andra politiker i fullmäktige och styrelse valt att vältra sig i.

Det påminner om en annan toppolitiker, Sven-Henrik Christiansson (m), som RMSS talesman också var på speaking terms med. Även han stod över den övriga smeten, genom att vara öppen för prestigelös diskussion och alternativa lösningar.

En från (s) och en från (m) = en bra politiker utmärker sig oavsett partitillhörighet.

Tråkigt är det att ta del av vik kommunrådet Marie-Louise Wernerssons(c) uttalande i HN, där hon prisar Bill som en god kollega. Det skorrar falskt, för RMSS har en bandinspelning där Wernersson på sedvanligt lågt politikermane´r förtalar RMSS talesman inför en helt obekant telefonör.

En telefonör som dessutom bandade samtalet…

När Bill Andersson lämnar fritt spelrum för politikerkollegor som har Krösa-Maja som förebild, blir tomrummet än större.

Men livet går vidare och ingen är oumbärlig. Det blir spännande i framtiden att se om den positiva utvecklingen i kommunen så småningom även kommer att vädra ut det unkna klimatet i kommunfullmäktige och kommunstyrelse.

Bill kommer säkert att sitta där uppe och hålla tummarna för en mer dynamisk och konstruktiv framtid.