RMSS har artiklar på denna sida där man kan läsa att allvarlig kritik från JO riktas mot åklagare på åklagarkammaren i Halmstad.

Vi har i ” fallet Ulf”, som JO valt att kalla det, med viss upprördhet fått höra och se hur åklagare anser det helt rätt, när oskyldiga blir dömda till mångåriga fängelsestraff för allvarliga brott som de inte begått.

Orsaken har varit ofullkomliga förundersökningar, viktiga uppgifter för den anklagade som gömts undan av åklagare och polis och en orimlig seghet från åklagares sida när det gäller att förfäkta objektivitetsprincipen, det vill säga att alla uppgifter som kommer fram skall redovisas, TROTS ( enl åklagare) att de är till förmån för den tilltalade.

Så nu får åklagare Birgit Kronholm allvarlig kritik för att hon brister i objektivitet, för att hon undanhåller utredningsmaterial, lämnar vilseledande uppgifter och inte lämnar viktig information till den oskyldigt dömde.

Vice riksåklagaren Catharina Bergqvist Levin får MYCKET allvarlig kritik för att hon fördröjt resningsansökan för de oskyldigt dömda, trots att en mängd nya omständigheter till de dömdas fördel kommit fram genom Uppdrag Granskning.

Särskilt allvarligt tycker JO det är, eftersom Ulf och hans kompis redan suttit fängslade ett antal år.

Det intressanta i ärendet är emellertid inte att dessa enskilda odugliga åklagare får kritik. Intresssant är istället hur de fram till JO´s beslut hela tiden hävdat att de agerat oklanderligt, trots att de var medvetna om bristerna i förundersökningen och att två oskyldiga människor satt i fängelse i flera år.

DE TYCKTE ALLTSÅ ATT DETTA VAR RÄTT OCH RIKTIGT!!!

Hade du eller någon annan frågat vilken åklagare som helst, till exempel Margareta Bong, Ingela Sörgård, om hon nu inte är avpolleterad, och Sonja Seligman på åklagarkammaren i Halmstad, så hade de till 100 procent ställt upp på Kronholm och Bergqvist Levin, FÖRE JO´s beslut. Och för den delen kanske efter också. Deras inställning till sina arbetsuppgifter redovisas sedan tidigare på denna sida.

Det förhåller sig nämligen så, enligt RMSS åsikt, att åklagarväsendet består av personer som saknar minsta tillstymelse till känsla för rättssäkerhet för den enskilde. Nåja, undantag finns ju alltid?

En annan intressant omständighet är vilken form av ansvar som utkrävs av dessa odugliga personer, som orsakat mångårigt lidande för de drabbade. Blir de lagförda? Får de böta? Blir de rapporterade till ansvarsnämnden? Får de andra arbetsuppgifter? Blir de avskedade?

Nä,nä, de får allvarlig kritik och fortsätter sen som vanligt. Nåde den stackare som råkar ut får sådana politruker.