RMSS har en, visserligen osäker, men ändå uppfattning om vad det innebär att vara med i ett mc-gäng. Detsamma gäller RMSS´ erfarenhet av Lions, Rotary, Odd Fellow och allt vad de heter. Parallellerna mellan dessa samhälleliga företeelser har dock inte varit helt klara.
Inte förrän Fredric Kare´n skrev en artikel om Bandidos i Svd 16 dec, 2007.
RMSS´uppfattning grundar sig på bekantskapen med en ung man som större delen av sitt liv befunnit sig i utanförskap, genom hela skoltiden och de följande åren därefter. Åtskilliga gånger har han figurerat i lokala media, diverse lagbrott och rättegångar.
Eftersom det rör sig om en begåvad människa med många positiva kvaliteter, har det för RMSS framstått som väldigt tråkigt att en bra människa inte hittills kunnat finna en tillvaro där han kunnat känna gemenskap och trygghet, där han varit accepterad för den han är.
Efter Kare´ns artikel står det klart att det är ju just det han har funnit i ett mc- gäng. Där finns allt det som övriga samhället inte har kunnat erbjuda: acceptans, respekt, meningsfullhet, en funktion, en känsla av att vara behövd och betyda något för både sig själv och andra, ett karriärsystem med belöningar, utmärkelser och medaljer, en självklar samhörighet.
Ganska precis det som finns inom Odd Fellow, Rotary och andra loger. Eller hur?
Att kriminella organisationer med egna tolkningar av vad som är rätt och fel har vuxit fram så kraftigt är naturligtvis en reaktion på samhällsutvecklingen. De är framsprungna ur ett behov, ett behov som samhället inte kunnat tillfredsställa, av en mängd olika orsaker. Detsamma gäller de loger och ordenskonstruktioner som i evärderliga tider har funnits och är accepterade.
Men vad är egentligen skillnaderna mellan Bandidos och övriga accepterade ofta högborgerliga sammanslutningar?
Alla har sina egna hierarkiska system, med klättrings- belönings- och uteslutningssystem. Riter och procedurer är gemensamma företeelser, om än manifesterade på olika sätt. Många har verksamheter med samhällspåverkande resultat, en del välgörenhetspräglade, medan andra är kriminellt inriktade.
Vad som är rätt och fel avgörs inom logen/organisationen. Tidigare vedertagna loger riktar sig oftast till samhällets toppar, de styrande och väl besuttna. Inom logerna fraterniseras, med åtföljande samhällspåverkande resultat. På gott och ont, men helt utan insyn.
Samma beskrivning gäller för Bandidos och andra liknande organisationer, med den stora skillnaden att de utgör en spegelbild av samhällstoppen, reflekterad i andra kretsar.Där råder andra normer om vad som är rätt och fel, men den sociala kultur som präglar verksamheterna är den samma och fyller därmed samma behov.
Skillnaden ur organisatorisk synvinkel är helt enkelt… ingen alls.
RMSS´kontakt med en person i ett mc-gäng visar, att han har funnit sin hemvist, att han har det bra och har allt han önskar sig i livet. Att allt vad det vanliga samhället misslyckats med att erbjuda honom, kan tillgodoses inom mc-organisationens ramar.
Varför skall då hans val klandras, när rådmän, kommundirektörer och företagsledare verkar, lever och finner en fristad inom sina respektive loger, ordnar, organisationer, under samma hemlighetsfulla och insynsskyddade former?
Den uppenbara skillnaden är kanske den kriminella verksamheten i form av knarklangning, beskyddaraktivitet, utpressning etc i mc-gängen. Men i vilken utsträckning förekommer inte otillbörlig påverkan, svågerpolitik, kartellbildningar, påtryckningar i alla olika avseenden inom samhällstopparnas sammanslutningar?
Skillnaden är kanske att avarterna syns i mc-gängen men inte i accepterade sammanslutningar.
Vad göra för att stävja avarterna av verksamheter som bedrives i mer eller mindre hemliga sällskap som Rotary och Bandidos? Vad gäller samhällstopparna finns ingen möjlighet alls. När det gäller de kriminella organisationerna borde man kunna uppskatta att de faktiskt erbjuder en tillvaro för många som inte lyckats finna en plats och en gemenskap i det vanliga samhället. Vad är det för fel i att finna en mening med sitt liv, att känna sig uppskattad, accepterad och behövd, att ha något att sträva efter. Det är allt för många som saknar detta.
RMSS vet att det finns bra människor även i Bandidos, Hells Angels osv. Detsamma kan RMSS inte säga om Rotary, Odd Fellows, Lions eller andra hemliga brödraskap, även om det synes logiskt att goda människor verkar också där.
Det borde vara vettigt att försöka ta till vara på det som gör att människor vill vara med i mc- gängen, samtidigt som man motarbeter kriminella verksamheter av olika slag.
Hur det ska gå till är dock ett svårare problem att lösa. Kanske för polis, mc- gäng, journalister och politiker tillsammans? Helt klart är emellertid att mc- gängen kommer att utvecklas mot en allt större acceptans i samhället, helt enkelt eftersom det är för många människor som stöts ut av den vedertagna normen om hur liv och karriär skall gestalta sig. Någonstans måste de få känna sig hemma. Att allt fler gängmedlemmar träder fram och visar på såväl förtjänster som brister inom organisationerna är tecken på att den processen redan initierats och att de sunda krafterna inom organisationerna börjar göra sig gällande.