Än en gång har Margareta Bong, vice chefsåklagare vid åklagarkammaren i Halmstad, fått ”allvarlig kritik” av JO. Det är naturligtvis inte sista gången. Bong ”kastar” enligt egen uppgift alla JO-beslut som kritiserar hennes tjänsteutövning. Någon annan konsekvens för Bong finns inte.
Det är därför hon håller på som hon gör. Med kammarens godkännande. Vedertagen usel tjänsteutövning, med andra ord.
Vad kan då summeras hittills om Bongans sätt att utföra sitt viktiga arbete? Naturligtvis en obetydlig del av alla missgrepp hon gör sig skyldig till. Anledningen? Ett ytterst litet fåtal drabbade har ork och mod att anmäla Bong till tillsynsmyndighet. De flesta är glada att slippa utsättas för henne vidare, när dom är avkunnad eller när förundersökning är nedlagd. Det får vara färdigtrampat då.
Mörkertalet lär därför vara enormt.
En sak som upprepats är Bongs ovilja att låta misstänkta ha juridisk hjälp vid förhör. En misstänkt förvägrades bisittare eftersom bisittaren ” skrivit en bok”. Resultatet blev just den partiska och ofullständiga förundersökning som Bong ville ha. Hon var själv den gynnade parten i målet nämligen.
En annan sak som Bong uppger sig inte ha skyldighet att ta hänsyn till, är objektivitetsprincipen, tvärtemot vad JO anser. Den innebär att förhållanden som talar till den misstänktes fördel inte skall förtigas. Det struntar Bong i, särskilt, som sagt, när hon själv är part i målet.
Bong har inte heller lust att följa tryckfrihetsförordningen. Hon frågar gärna efter syftet när allmänheten ber att få ut allmänna handlingar, tvärtemot vad lagstiftaren har skrivit. Inte heller vill hon agera ” skyndsamt” vid handläggning av ärenden om allmänna handlingar, fast lagen säger att hon skall. Väntetider på flera månader och närmare år är ingen ovanlighet.
En annan fint, olaglig även den, är att hon vägrar fatta formellt beslut om allmän handling. Då kan hennes ovilja att besvara framställningen inte överklagas, vilket kammarrätten nyligen konstaterat. Och Bong slipper lämna ut för henne besvärande uppgifter.
Hon är smart, tycker hon.
Av JO har hon kritiserats för ” avsaknad av kunskap om regler som gäller”, för att ha ” brustit i skyldighet att diarieföra vidtagna åtgärder”, för en ” undermålig handläggning” dels när det gäller beslag av kontanter, dels när det gäller misstänkt tjänstefel.
Nu är det dags igen. Margareta Bong har låtit förhöra en 16- åring, också nu utan att juridisk bisittare tillåtits närvara. Bong har därvid gjort sig skyldig till ” åtskilliga fel och brister, som bl a inneburit att regler av grundläggande betydelse för den enskildes rättssäkerhet har åsidosatts”.
Jodå, det känns igen.
Slutklämmen: ” Margareta Bong förtjänar därför allvarlig kritik”.
Till vilken nytta, som sagt? Ingen alls, Bong är känd för att aldrig ta rättning.
RMSS frågar sig vem som tjänar på att Bong missköter sina uppgifter. Bong själv? Knappast. Rättsäkerheten? Absolut inte. De drabbade? Ja, kanske, ibland kan de få skadestånd som plåster på såren. Minnena av Bongs godtyckliga och oskickliga tjänsteutövning och bristfälliga bemötande av allmänheten lär dock aldrig försvinna.
Är åklagarämbetet i kris? Är det underbemanning och bristfälliga resurser som gör att Bong tillåts husera som hon gör?
Ja, vad tror du?