Falkenbergs kommun har i några år levt i ett Skottarus som enbart varit rosa och tillåtit alla former av verklighetsflykt, som ju rus plägar göra. Med undantag av moderaterna, kors i taket, har samtliga infantila kommunpolitiker, under ledning av Marie-Louise Wernersson och Östen Nilsson, båda (c), ansett sig vara såväl vindkraftsexperter som kompetenta riskkapitalister, med förutsättningar och medel att ge sig in i riskprojekt i multimiljonklassen.
Fast när ruset går över så är de egentligen bara det de är valda till, kommunpolitiker utan vare sig expertkunskaper på energiområdet eller egna pengar att spela med.
Det kan ju tyckas vara alldeles uppåt väggarna när en kommun agerar på det sättet, men faktum är att de flesta politikerna, utom miljöpartiet, faktiskt nyktrade till i tid och insåg sina begränsningar, villkor som också begränsar vilka uppgifter en kommun har laglig rätt att ta på sig. Nu har kommunen gjort helt om och dragit sig ur det ekonomiska ansvaret för projekteringskostnaderna för Skottarevsprojektet.
Det tyder på att omdömet ändå inte är helt borta hos våra folkvalda. Det krävs mod och insikt för att tänka om, särskilt när det gäller att rätta sig efter vad Skottarevskritikerna hävdat i flera år. Att det ändå har hänt är en fjäder i hatten för kommunfullmäktige, med undantag för riskkapitalisterna i miljöpartiet.
Vad de emellertid inte tänkt på är kanske att Skottarevsprojektet dragits med TVÅ fundamentala feltänk. Det ena har nu rättats till, men det andra återstår.
Det är nämligen lika fundamentalt åt helskotta för en kommun att bygga en elindustri exakt där kommunen har sin största tillgång, i havet. Att begagna matbordet som avträde har inte varit något större problem av hävd, i falkenbergska politiska sammanhang och visst kan det finnas akuta lägen där man skulle kunna tänka sig att elda upp sitt hus för att få värme.
Där är vi inte än. Vi kan elda upp vedboden istället och förlägga vindkraftsparken till lägen där ingen störs och fler tjänar på det. Det finns inget som helst axiom som säger att Skottarevsparken MÅSTE ligga 7 km utanför Strandbaden, till sorg för många människor och skam för kommunen.
Det är intressant att se processen med kappvändningen angående det ekonomiska engagemanget. Innan vändningen kom var alla, utom (m) fullständigt överens om att kommunen skulle vara med och driva projektet. Efter vändningen är det självklart att en sådan inställning är orimlig, vilket plötsligt också Yngve Sunesson och Doris Gunnarsson på HN lyckats inse.
Nu återstår den andra kappvändningen/tillnyktringen. Det gäller att inse att havet är Falkenbergs största naturtillgång, bland många andra som också är mycket fina och att inget får ske som förstör det mäktiga intryck som havet och den fria horisonten ger.
Fullmäktige tycker fortfarande som Doris Gunnarsson på HN, att det är legitimt att förstöra havsmiljön ” för miljöns skull”, vilket inte är annat än struntprat. Projektet är så sjukt att Östen Nilsson(c) et concortes tvingas gå ut med ofullständiga och missvisande animationer av projektet och förklara att industrin inte kommer att synas ”nästan alls”.
När ansvariga tar till sådana medel för att lura kommuninvånarna, kan man tryggt konstatera att projektet är sjukt, oseriöst och dåligt för kommunen.
Det gäller alltså för fullmäktige att tänka om också i denna sista stora fråga om Skottarevsprojektet. Vindkraft är bra, men skall planeras efter de omständigheter som råder. Och ännu är energiläget inte så akut att vi vare sig behöver ytterligare förstöra vår miljö för att få energi, eller elda upp våra möbler för att få värme.