Arne Carlsson hade otur. Polisinspektör Paul Inge Lundgren sa att han körde sin lastbil för fort. Problemet för Paul Inge var att Arne hade färdskrivarkort som visade att han INTE kört för fort. Men det var inget problem för Paul Inge. – Det spelar ingen roll vad du säger, du åker dit ändå, var andemeningen.
Arne fick strafföreläggande: – Ni har kört lastebil i 67 när det var 50 km/tim.Det köster 1400:- i böter. Vi skall ha personalfest. ( Nä, det sista var nog inte sant)
Arne skickade förstoring på färdskrivarkortet, men assisterande åklagare Ginger Olsson bryr sig inte om sådana småsaker som bevis. – Ni har uppsåtligen eller av oaktsamhet kört åt helvete för fort. ( Ungefär).
Åklagare Mats Forsen ställer upp på sina kollegor. Vad är ett färdskrivarbevis som bevisar att Arne är oskyldig mot lojalitet mot kollegor? I tingsrätten hävdar han att Arne är skyldig trots att han vet att Arne är oskyldig. För dum är Forsen inte, men ganska mycket i övrigt.
I tingsrätten sitter tingsnotarie Marcus Larsson, 20400:-/ månaden och nämndemännen Runa Björk, Maine Mark och Ibe Okoro. Max 500:- var i ersättning, plus ersättning för förlorad arbetsinkomst. Vad är viktigast för dom, beviset om att Arne är oskyldig eller lojalitet mot kompisarna inom rättsväsendet? Ja gissa det du, eller titta på deras dom: – Tingsrätten finner det utrett att Arne gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse på det sätt som våran kompis och kollega åklagaren påstått. ( nja, inte riktigt så formulerat, kanske). Åtalet är STYRKT! ARNE SKALL BETALA! VI SKALL HA VÅRAN PERSONALFEST! Nä, det sista hade inte skrivits ut i domen).
Men Arne överklagar till hovrätten. VAD ÄR DETTA? Han har ju bevis på att han är oskyldig!. Åklagare Mats Forsen gör vad han kan för att motarbeta Arne och rättvisan. Forsen ”motsätter sig prövning”, som det står i hovrättsdomen, och man förstår ju varför. Och hovrätten är godtrogen och litar på Forsen. BIG MISTAKE, för Arne ger sig inte. Lever vi i en sådan rättslös diktatur, att rättsvårdande myndigheter inte bryr sig om bevis för den anklagades oskuld? Ja, det gör vi, vad gäller polis, åklagare och tingsrätt i Halmstad i alla fall.
Men Arne är ovanlig, han fogar sig inte utan tar kamp för lagstiftning och rättssäkerhet mot polis, åklagare och tingsrätt. Han vänder sig till högsta domstolen. Men där sitter ju den fiolspelande och skattefuskande domaren tillsammans med den sexköpande kollegan? Hur skall det gå?
Jo, HD inser att i Halmstad så ljuger både polis, åklagare och tingsrätt. Högsta domstolen tvingar hovrätten att ta upp målet och på några korta rader konstaterar hovrätten att – Tingsrättens dom ogillas. Åtalet är inte styrkt. Varför? Jo, av färdskrivarkortet framgår att det inte finns några möjligheter att Arne kan ha kört för fort. Polis Paul Inge Lundgren ljög och angav Arne på falska grunder. Assisterande åklagaren Ginger Olsson och hennes kollega åklagare Mats Forsen struntade i befintlig bevisning och ljög dom med. Tingsrätten fann det styrkt att Arne var skyldig, trots att dom visste att han var oskyldig.
Fakta är uppenbara, och dokumenterade. Men att rättsväsendet agerar på detta sätt är så vanligt förekommande att det inträffade inte orsakat några som helst reaktioner från rättsväsendet självt. Det är tydligen ofta så det går till. Oskyldiga döms och vem bryr sig?
Det unika i detta målet är dels att Arne faktiskt hade bevis, dels att han inte ger sig, på det för oss svenskar så typiska mösshållande sättet.
Det är i brist på intresse från rättsvårdande myndigheter upp till RMSS att ta reda på vad som ligger bakom och hur vanligt ett sådant här rättsvidrigt hanterande av lagstiftning och enskilda är. En uppgift som vida överstiger RMSS kompetens och ekonomiska förutsättningar.
Men vi kan i alla fall ta reda på vad polis Paul Inge Lundgren har för kompetens, eftersom han agerar mot lagen istället för att hävda den. Vi begär ut hans personakt, vilket inte brukar vara något problem.
Men nejdå, polismyndighetens jurist, Mats Lundquist, skyddar sin kollega genom följande två metoder: Han vägrar lämna ut uppgifter angående meriter, utbildning, tjänsteställning, lön etc genom att hävda att han är rädd att RMSS skall VÅLDFÖRA sig på Paul Inge om vi får reda på hur mycket han tjänar i månaden!
Metod två är att låtsas ovetande om målet genom att hävda att Paul Inges rapport enligt tingsrättens dom var klar och entydig och att prövningstillstånd inte meddelats.
Mats´ ointresse för Paul Inges tvivelaktiga utövande av sin tjänst kulminerar i ett konsterande att – Lundgren inte åtalats för osant intygande, mened eller något annat brott. – Det är inte känt om det funnits anledning att granska hans tidigare agerande och ingivna rapporter.
Nä, just det. Följdfrågorna är naturligtvis:
1. Hur många oskyldiga har polis Paul Inge satt dit under sin aktiva karriär?
2. Hur många oskyldiga har åklagare Forsen åtalat under sin karriär, medvetet eller omedvetet, på grund av omdömeslöshet, illvilja och/eller oskicklighet?
3. Hur många oskyldiga har tingsnotarie Marcus Larsson och nämndemännen Runa Björk, Moine Mark och Ibo Okoro dömt som straffansvariga, mot bättre vetande som i detta målet eller av likgiltighet inför sina ansvarsfulla uppdrag?
Varken f-n eller RMSS har en aning, men Arne är sannerligen vare sig det första eller sista offret för en rättsapparat i upplösning.
Nå, har Forsen, Paul Inge, Mackan, Runa, Marie och Ibo bett Arne om ursäkt för sina påhopp?
Glöm det, Arne har fått betala med ekonomiska utlägg, hård arbetsbörda och ett rysligt obehag för att få rätt mot Halmstads samlade ”rättsvårdande” myndigheter.
Skandal? Javisst.
Undantag? Knappast.