Kategoriarkiv: Kommun

Jerry Karlsson, Rolf Landholm och Klaus Heinsvig, vem släcker elden?

De flesta anser nog att långt innan Rolf blev kommunchef och Klaus räddningschef så var brandmännen bra grabbar som gjorde ett bra jobb. Nu är det inte så längre, enligt Rolf och Klaus. Brandmännen är gnällspikar och äventyrar verksamheten. Dom fungerar så uselt att psykosociala insatser måste sättas in. Lustigt att det blev så just när Rolf och Klaus kom. Vad kan det bero på?

Tydligen har kommunen klantat sig redan vid bygget av den nya stationen. När missnöjet bland fotfolket växte anställde Rolf Klaus. Klaus har på kort tid gjort ont värre istället för tvärtom.

För att splittra arbetsgruppen förbigår han erfarna brandmän och befordrar yngre och oerfarna istället. Så oerfarna att de måste utbildas efter att ha blivit befordrade.

Efter det får samtliga brandmän läsa på dator vilka inskränkta omdömen Klaus har om var och en. En fadäs som inte kommer att glömmas eller repareras inom de närmaste tio åren, minst.

Klaus har visat sig vara en mästare på att splittra en arbetsgrupp i fraktioner. Han och Rolf tror inte att arbetet fungerar när alla jobbar ihop, trivs och ställer upp för varandra för att nå bästa resultat. Konkurrens, avundsjuka, mannamån, rivalitet är begrepp som enligt Rolf och Klaus leder till en bra räddningsverksamhet.

Klaus har klantat sig maximalt och varit mycket framgångsrik i att rasera förtroendet för ledningen. Han försöker lösa svåra psykosocialt betingade samarbetsproblem/ledningsproblem med att peka med hela handen och visa på dörren när folk inte fogar sig.

Kommunchef Rolf skrider in och försöker rädda situationen genom att… ta bort Jerry Karlsson!?!?!?
Och skylla på fackombudet som ” är en del av problemet”?!?!? Inte så konstigt kanske, det var ju Rolf som anställde Klaus.

RMSS begärde ut Klaus Heinsvigs personakt. Det kan vem som helst göra och kostar 108 kronor. Där kan man läsa att Klaus hade en massa 2:or i betyg, att han kompletterat på komvux, att han gått en massa kurser. Ingenstans står det att han fortbildat sig i psykologi och konfliktlösning. Istället har han kadett- och befälsutbildning.

Tar man sig an en så svår uppgift som att försöka läka en arbetsgrupp och dess förtroende för arbetsledning och kommunledning fordras nog mer än befälsutbildning.

Rolf har nu erbjudit Jerry vad som verkar vara ett intressant jobb som kompensation för att Rolf och Klaus klantat sig. Det är det bästa Rolf kan göra för att dölja sina egna ledarbrister. Räddningsverksamheten lämnar han åt sitt öde i Klaus` oskickliga händer.

Till brandmännen sänder han signalen att vill de jobba kvar inom räddningstjänsten i Falkenberg så gäller det att vara unga och oerfarna och ställa in sig hos Klaus Heinsvig. RMSS får obehagliga associationer till Robert Gustafssons brandchef i kilt.

När det nästa gång brinner hos någon kommuninvånare så vet vi att släckningsarbetet utförs av dessa unga, oerfarna brandmän vars största merit är att vara lojala mot Klaus. Spruta vatten på eld kommer i andra hand.

RMSS inser att skulle någon dö i lågorna eller materiellt värde i onödig utsträckning gå till spillo i framtiden till följd av misstag från räddningstjänsten, så ligger Klaus mycket illa till. RMSS vill inte vara i hans kläder då.

Det vill vi inte nu heller förresten.

Fullmäktige gör en halv tillnyktring.

Falkenbergs kommun har i några år levt i ett Skottarus som enbart varit rosa och tillåtit alla former av verklighetsflykt, som ju rus plägar göra. Med undantag av moderaterna, kors i taket, har samtliga infantila kommunpolitiker, under ledning av Marie-Louise Wernersson och Östen Nilsson, båda (c), ansett sig vara såväl vindkraftsexperter som kompetenta riskkapitalister, med förutsättningar och medel att ge sig in i riskprojekt i multimiljonklassen.

Fast när ruset går över så är de egentligen bara det de är valda till, kommunpolitiker utan vare sig expertkunskaper på energiområdet eller egna pengar att spela med.

Det kan ju tyckas vara alldeles uppåt väggarna när en kommun agerar på det sättet, men faktum är att de flesta politikerna, utom miljöpartiet, faktiskt nyktrade till i tid och insåg sina begränsningar, villkor som också begränsar vilka uppgifter en kommun har laglig rätt att ta på sig. Nu har kommunen gjort helt om och dragit sig ur det ekonomiska ansvaret för projekteringskostnaderna för Skottarevsprojektet.

Det tyder på att omdömet ändå inte är helt borta hos våra folkvalda. Det krävs mod och insikt för att tänka om, särskilt när det gäller att rätta sig efter vad Skottarevskritikerna hävdat i flera år. Att det ändå har hänt är en fjäder i hatten för kommunfullmäktige, med undantag för riskkapitalisterna i miljöpartiet.

Vad de emellertid inte tänkt på är kanske att Skottarevsprojektet dragits med TVÅ fundamentala feltänk. Det ena har nu rättats till, men det andra återstår.

Det är nämligen lika fundamentalt åt helskotta för en kommun att bygga en elindustri exakt där kommunen har sin största tillgång, i havet. Att begagna matbordet som avträde har inte varit något större problem av hävd, i falkenbergska politiska sammanhang och visst kan det finnas akuta lägen där man skulle kunna tänka sig att elda upp sitt hus för att få värme.

Där är vi inte än. Vi kan elda upp vedboden istället och förlägga vindkraftsparken till lägen där ingen störs och fler tjänar på det. Det finns inget som helst axiom som säger att Skottarevsparken MÅSTE ligga 7 km utanför Strandbaden, till sorg för många människor och skam för kommunen.

Det är intressant att se processen med kappvändningen angående det ekonomiska engagemanget. Innan vändningen kom var alla, utom (m) fullständigt överens om att kommunen skulle vara med och driva projektet. Efter vändningen är det självklart att en sådan inställning är orimlig, vilket plötsligt också Yngve Sunesson och Doris Gunnarsson på HN lyckats inse.

Nu återstår den andra kappvändningen/tillnyktringen. Det gäller att inse att havet är Falkenbergs största naturtillgång, bland många andra som också är mycket fina och att inget får ske som förstör det mäktiga intryck som havet och den fria horisonten ger.

Fullmäktige tycker fortfarande som Doris Gunnarsson på HN, att det är legitimt att förstöra havsmiljön ” för miljöns skull”, vilket inte är annat än struntprat. Projektet är så sjukt att Östen Nilsson(c) et concortes tvingas gå ut med ofullständiga och missvisande animationer av projektet och förklara att industrin inte kommer att synas ”nästan alls”.

När ansvariga tar till sådana medel för att lura kommuninvånarna, kan man tryggt konstatera att projektet är sjukt, oseriöst och dåligt för kommunen.

Det gäller alltså för fullmäktige att tänka om också i denna sista stora fråga om Skottarevsprojektet. Vindkraft är bra, men skall planeras efter de omständigheter som råder. Och ännu är energiläget inte så akut att vi vare sig behöver ytterligare förstöra vår miljö för att få energi, eller elda upp våra möbler för att få värme.

Marie-Louise Wernersson och kinesdiktatur

Förste april 2008 kan man i Hallands Nyheter läsa att kommunalråd Marie-Louise Wernersson (c), Falkenberg, till varje pris vill åka till Kina. Det var inget aprilskämt utan blodigt allvar.

Vad Kina går för när det gäller demokratifrågor torde väl inte vara obekant för någon. Men vad gör det när man som falkenbergspolitiker tror att man kan göra några kronor i samarbete med folk som förtrycker, misshandlar, torterar och dödar i diktaturens namn.

RMSS tror att det finns en annan anledning till resan, förutom snikenhet. Falkenbergs kommunpolitiker har, utan undantag, gjort sig kända för att stödja antidemokratiska förtryckarmetoder när det passar dem.

Det har hänt att man stängt ner kommuninvånares hemsidor när innehållet visat sig vara kritiskt mot omdömeslösa och inkompetenta kommunpolitiker och tjänstemän. När det inte har hjälpt har man för kommuninvånarnas egna pengar anlitat advokat för att förfölja de misshagliga kritikerna och begränsa deras yttrandefrihet.

Detta är dokumenterade verkliga metoder, som tillgrips när det passar. Eftersom det inte visat sig hjälpa fullt ut, är det logiskt att Wernersson, med stöd av likasinnade inom fullmäktige, reser till Kina för att lära sig mer om hur man trycker ner oliktänkande.

Hittills har kommunledningen i Falkenberg inte lyckats köra över kritiska invånare med tanks. Kanske vill man fråga Maos efterträdare hur man lyckas med det, utan att riskera att inte få besök av politiker från andra länder som vill tjäna en hacka på att samarbeta med ”diktatorer” i Falkenberg.

Lycka till, säger RMSS.

Öppet brev till kommunfullmäktige. Agnåker/Wernersson/Nilsson/Skottarevet

RMSS
Helge Rudling
Vesslunda 320
311 96 Heberg

Samtliga ledamöter av kommunfullmäktige
Falkenberg

Ärende: Skottarevet/ Agnåker

I dagens HN utgjuter sig Stig Agnåker (c) om Skottarevets ” miljövänlighet”. Och det är inget konstigt, Agnåker tillhör den gamla stam som av ”miljöskäl?” lade en soptipp i havet o belamrade kustremsan med avfallsverk och industrier, också det av ” miljöskäl” om det gagnat argumentationen.

Att centerpartiet är vilset när bondekåren nästan utplånats, tyvärr, tyvärr, är kanske inte så konstigt. Då kan en elindustri i havet nära kusten vara ”miljövänlig” trots tusentals människors förtvivlan. Att alternativa lokaliseringar i inlandets skogsbygder både är billigare, driftsäkrare, lika energiekonomiskt, mindre miljöstörande och bidrar till inlandets utveckling, är betydelselöst för en vilsen Agnåker.

Att samme person skriftligen förklarat att han inte har en negativ syn på kommunala tjänstemän som bryter mot lagen, missköter sina arbetsuppgifter och kränker kommuninvånare, anger graden av hans trovärdighet.

I övrigt ter det sig egendomligt att enskilda politiker, som Wernersson, ger sig in i ekonomiska vågspel av en sådan enorm dignitet. Förre kommunchefen, Gerd Johansson, slarvade personligen bort 600000 av skattebetalarnas pengar och erbjöd sig enligt uppgift att betala tillbaka, vilket dock inte krävdes av henne. Kanske på grund av hennes arbetsallians med Östen Nilsson.

Nu ger sig Marie-Louise in i ett nytt toksamarbete med Östen, men i helt andra dimensioner. Det kommer inte att bli lika lätt för henne att återbetala de enorma investeringssummor som Skottarevet erfordrar, när det visar sig att ekonomin inte håller. Det är tydligen väldigt lätt att ge sig in i investeringssvängen när det är andras pengar man riskerar.

Det borde finnas något sätt att utkräva personligt ansvar av politiker som agerar så lättvindigt med allmänna medel i tvivelaktiga riskprojekt, i synnerhet när sundare alternativ finns. Och nog borde väl folk dra öronen åt sig när Östen kommer med sina tokerier, efter vad som hänt tidigare.

Hade annan lokalisering varit helt omöjlig, hade det varit absolut sista möjligheten att rädda miljön och energifrågan, då hade Östens/Marie-Louises och Stickans argumentation varit hållbar.

Men nu är inte läget på det viset.

Enligt uppdrag
Helge Rudling

RMSS

Miljödomstolen: Skottarevet acceptabel miljöstörning.

Miljödomstolen anser att det ur miljösynpunkt är OK att bygga en elindustri nära en av de vackraste kustremsor som finns i Sverige. Vi är en del som tycker annorlunda.
Det gäller för oss alla att kämpa vidare och göra allt vi kan för att sätta stopp för de kommunala klavertrampen. Det är underligt att vi har ett politiskt ledarskikt som helt i onödan vill fördärva för sina egna invånare.

Men skulle det bli så att våra usla politiker i den allmänna miljöhysterin, lyckas bluffa igenom det miljöfientliga projektet, så är det bara att gilla läget. Vill man bo i Falkenberg så måste man acceptera att de folkvalda representanterna har lagt en soptipp i strandkanten i hur många decennier som helst, ockuperat den vackra kustlinjen med industrier och avloppsverk och nu bygger en elindustri så nära stranden att den oerhört vackra kustlinjen totalförstörs.

Så går det till i Falkenberg och du kan kämpa emot, acceptera eller flytta. Tre ganska klara val. Och det skulle ju bli ganska spännande, medan man ser de blixtrande 30 tornen på kvällarna och blickar ut mot den försvunna horisontlinjen, att ställa verkligheten mot de dimridåer som Jan-Åke Jacobsson, Östen Nilsson och Marie-Louise Wernersson försöker lura oss med.

Blir det inte som de sagt, visuellt, miljömässigt och inte minst ekonomiskt, så lär de få äta upp sina ynkliga knep resten av sina liv. Om de har några samveten vill säga, det kanske kan betvivlas.

Är det någon som vill kolla redan nu, så gå in på Skottarevet och kolla Favonius animeringar. Det är mycket märkligt att torn över 150 meter syns sämre än torn under 150 meter. Likaså är det märkliga animeringar när man av tornen från Grimsholmen nästan bara ser stenar och enebuskar. Bluff o båg, bluff o båg.

Fy bubblan, att representeras av politiker aom bedrar sina väljare och hanterar viktiga miljöfrågor för att tillgodose sina egna intressen.

Men det är bara att kämpa på…

Vindkraft, Skottarev, Marie-Louise och Östen med ögonen i kors.

Så kommer då utvecklingen ikapp de självutnämnda vindkraftexperterna i Falkenbergs kommun, Marie-Louise Wernersson och Östen Nilsson. Tillsammans vill de bygga en elindustri i havet nära kusten, till skada för miljön och till sorg för tusentals människor såväl nära som långt från strandremsan.

Anledningen är en fix ide om att Falkenberg måste producera el i havet och ingen annanstans. Därför har man i stort sett missat tåget när det gäller vindkraft på land. Hittills.

Nu vet till exempel Vattenfall och andra aktörer att det är alldeles för dyrt och olönsamt att bygga vindkraft i havet. Dessutom tål inte växellådorna den frätande havsmiljön och måste bytas titt som tätt till stora kostnader.

Därför är det, också enligt Vattenfall, mer lönsamt att bygga på land och det är också vad som kommer att ske så snart det är möjligt att köpa fler kraftverk. Tusentals är planerade i västra Sverige.

Självklart skall vindkraftverk byggas i områden med bra vindar och med minimal miljöstörning. Stora skogsområden är lämpliga för detta. Kraftverken inkräktar mycket lite på skogen, markägarna får löpande ersättning så att upplåtande av mark gör det lönt mödan, kraftverken inkräktar på väldigt få enskilda människor.

Men vad gör då Marie-Louise och Östen när verkligheten kommer ikapp? Som vanligt, de sitter med ögonen i kors och fortsätter driva Skottarevsprojektet som kommunalt tvivelaktigt riskprojekt, mot all sans, vett och ekonomi. Falkenbergsandan kallas det.

Och då ska man veta att Östen Nilsson, stark man i Falkenbergs ” toppskikt”, offentligen lovat att inte driva Skottarevsprojektet om han inte fick tillräckligt med röster i valet. Röster fick han inte många, men löftet var direkt bortblåst, av en vindkraft han inte har en aning om hur man bäst skall utnyttja.

Så mycket är en tongivande falkenbergare att lita på.

Mari-Louise , Östen och deras Skottarev

I HN 25/1 uttalar sig Mari-Louise Wernersson, kommunråd(c), och Östen Nilsson, styrelseordförande OCH politiker(c), än en gång om Skottarevet. Eon har meddelat att dom senarelägger en utbyggnad av vindkraftspark i havet eftersom kostnaderna har stigit mer än för landbaserade vindkraftverk, med 30- 50 procent.

Men kraftigt ökade kostnader är inget som bekymrar Mari-Louise och Östen. För dom kan ju inte ha fel, tycker dom.

Östen hade med sin tidigare partner, kommunchef Gerd Johansson, åtskilliga turer i dårskapens gränsområden, med en löjlighetsfaktor som ibland steg upp till tio på en femgradig skala. Sedan Gerd flyttade, med rätt till pension på upp till tre miljoner av kommuninvånarnas pengar, och Östen dragit sig tillbaka som politiker, har klimatet avsevärt förbättrats i kommunen.

Den politiska verkligheten har städats upp och färre tokigheter har kunnat konstateras från de styrandes sida, om än de naturligtvis inte har försvunnit helt. Traditionens makt är ju stark, heter det.

Mari-Louise borde dra lärdom av historien. Att liera sig med Östen leder sällan till något bra. Tyvärr är det istället så att partilojalitet och personliga preferenser tar över till den grad att Mari-Louise istället axlar den mantel som Gerd Johansson, grodornas mästarinna, så beredvilligt lämnat kvar.

Att få ännu en stollighetens duo i toppen av det politiska etablissemanget är inget någon önskar sig. Särskilt inte när ett av resultaten av deras gemensamma aktiviteter blir att den närmaste kuststräckan i ett jungfruligt område förmörkas av en skrymmande elindustri.

Mot en sådan tossighet ter sig Gerd Johanssons slarv med bibilioteksfakturan som en barnlek.

Östen Nilsson med svansen bakom Skottarevet och Marie-Louise bakom ryggen

Östen har i sedvanlig grandiositet skriftligen lovat att han ” inte skall påtvinga” falkenbergarna Skottarevsprojektet om de utesluter Östen i kommunvalet. Därmed uttrycker de att de inte vill att Östen bygger ut vindkraft till havs. Enligt Östen själv alltså. I tidningen.

Östen och Skottarevet fick enligt uppgift 0,2 procent av rösterna…

Och som väntat står Östen där med svansen mellan benen och väljer att glömma vad han själv har lovat. Det är äkta falkenbergspolitik av den gamla otäcka och fega sorten.

Det är ändå inte det värsta, enligt RMSS. Det otäcka är att när kommuninvånarna påminner Östen om hans svek, så står hon där och trycker bakom Östens rygg, Marie-Louise Wernersson, kommunråd, partikamrat och vän med Östen, och väser ”PERSONANGREPP” mot falkenbergarna. I centerpartiet är det alltså personangrepp när en partikamrat tvingas ta konsekvenser av sitt agerande…

Det lustiga är att på tingsrätten i Varberg finns en ljudkassett med ett telefonsamtal. Marie-Louise går där till kraftigt personangrepp mot en enskild kommuninvånare och förtalar honom med rena lögner. Bevisbara sådana. För en centerpartist är personangrepp OK när det passar alltså.

Marie-Louise ämnar därmed se till att de nilssonska gammelpolitiska tokerierna garanteras en framtid i falkenbergs kommunfullmäktige.

Skall vi aldrig bli av med detta stolliga arv från politikens stenålder. Är det verkligen så att det alltid kommer att finnas en löjlig tokfaktor i det politiska etablissemanget? Skäms dom inte?

Och hur kan dessa två nissar få stöd från andra partier för sitt illa genomtänkta vindkraftsprojekt i havet? Varför skall så många människor drabbas av centerpartistisk kortsynthet helt i onödan? Det går ju alldeles utmärkt att bygga ut vindkraft på land eller så långt ut i havet att det inte medför miljömässiga nackdelar.

Men nej, har Östen och Marie-Louise i ohelig allians låst sig för en förflugen och lättvindig ide´, så hakar kommunfullmäktige på av någon slags skelögd lojalitet, eller vad det nu kan vara.

För det är ju så att det är ingalunda miljödomstolen som avgör om Skottarevsprojektet skall byggas i havet strax utanför kusten. Ansvaret vilar på…just det, Östen och Marie-Louise et concortes i kommunfullmäktige.

Bäva månde natur och människor.

Östen Nilsson/Skottarevet= tokfaktor 10

Östen gick till val på Skottarevet och fick enligt uppgift 0,2 procent av falkenbergarnas röster. Nu har Östen att hålla tyst eller ägna sig åt förnedrande undanflykter. Oavsett vilket har han ännu en gång gjort bort sig.

Östen Nilsson är en politisk relik från en tid som borde vara svunnen. För inte så länge sedan verkade han i ohelig allians med dåvarande kommunchefen Gerd Johansson och gav henne sitt fulla stöd i att skriva av andra kommuners utredningar, schabbla bort en dryg halv miljon av skattemedel och även i övrigt bete sig som en veritabel grodornas mästarinna.

Själv ville Östen sälja ut Falkenbergs Energi, men misslyckades och det är nog de flesta glada för nu. Säkert också Östen. Eller?

Sedan dess har det gått uppför för Falkenberg, andan är positiv, nytt folk har kommit till och utvecklingen går lite snabbare. Det borde inte längre finnas plats för gammaldags tokpolitiker. Trots det sitter Östen på flera olika toppstolar i kommunala sammanhang och missbrukar sin position. Med alla medel, även föregivande av partiell synnedsättning, försöker han lokalisera en vindkraftindustri i havet nära kusten, till stor skada för kommunala och riksintressanta naturvärden och till stor sorg för tusentals människor.

Många sedvanliga tjuvtricks i syfte att genomdriva det senaste nilssonska projektet har redovisats på denna sida tidigare,i debatter, tidningsartiklar och på insändarsidorna.

Vad Östen helst vill dölja är att vindkraftsutbyggnaden på intet sätt är beroende av att genomföras på Skottarevet. Om alla goda krafter, i likhet med vad som hände när Östen ville sälja energibolaget, lyckas förhindra att den fantastiska kustremsan belastas med enorma master och en mängd ljuspunkter nattetid, så kommer garanterat nya områden för vindkraftsetablering att dyka upp.

Att så inte skett redan på planeringsstadiet som alternativ till Skottarevet, beror enbart på att Östen Nilsson på sitt gammalmodiga, prestigefulla och egensinniga sätt, bestämt sig för att det är Skottarevet som gäller. Så amatörmässigt,oprofessionellt,omdömeslöst och illa underbyggt är hela projektet, helt enkelt eftersom Östens kompetens inte räcker till mer än så.

Det blåser nya politiska vindar i Sverige. Det förefaller mycket olyckligt, onödigt och vore helt enkelt enfaldigt av den nya politiska majoriteten i kommunfullmäktige att lika lydigt som tidigare ställa upp på de nilssonska tokerierna.

Det borde inte längre finnas utrymme och tid för sådana tossigheter i ett läge när utvecklingen är gynnsam och alla tillfällen till konstruktiva lösningar måste tas till vara. Snart nog vänder konjunkturen och vi kanske sitter där igen med sura, egensinniga och nyckfulla politiker som inte blygs att sätta sig själva före kommuninvånarna.

Falkenberg är en till ytan stor kommun med mängder av möjligheter att bygga vindkraftverk. En sådan utbyggnad kommer att fortsätta i framtiden oavsett Skottarevet och det finns ingen anledning att det skall offras av egensinnig nyckfullhet och prestigefullt självhävdande hos en enskild politiker.

Bill Anderson (s), en falkenbergspolitiker lite utöver det vanliga

Det är lite omskakande när en bekant oväntat går bort. Bara någon månad har förflutit sedan RMSS talesman, efter sporadisk kontakt med Bill under många år, hade ett prat i all vänskaplighet med honom vid korvkiosken, om såväl Skottarevet, som sportbilar och förestående pensionsålder. Oeniga var vi som alltid, om både det ena och det andra.

Det vore förmätet av RMSS att ge sig på en recension av Bills politiska gärning, det kommer så många andra att göra. Det kanske räcker med att konstatera för RMSS del, att Bill var för god för att delta i de snaskiga trakasserier mot RMSS, som så många andra politiker i fullmäktige och styrelse valt att vältra sig i.

Det påminner om en annan toppolitiker, Sven-Henrik Christiansson (m), som RMSS talesman också var på speaking terms med. Även han stod över den övriga smeten, genom att vara öppen för prestigelös diskussion och alternativa lösningar.

En från (s) och en från (m) = en bra politiker utmärker sig oavsett partitillhörighet.

Tråkigt är det att ta del av vik kommunrådet Marie-Louise Wernerssons(c) uttalande i HN, där hon prisar Bill som en god kollega. Det skorrar falskt, för RMSS har en bandinspelning där Wernersson på sedvanligt lågt politikermane´r förtalar RMSS talesman inför en helt obekant telefonör.

En telefonör som dessutom bandade samtalet…

När Bill Andersson lämnar fritt spelrum för politikerkollegor som har Krösa-Maja som förebild, blir tomrummet än större.

Men livet går vidare och ingen är oumbärlig. Det blir spännande i framtiden att se om den positiva utvecklingen i kommunen så småningom även kommer att vädra ut det unkna klimatet i kommunfullmäktige och kommunstyrelse.

Bill kommer säkert att sitta där uppe och hålla tummarna för en mer dynamisk och konstruktiv framtid.