Sagda f d informatör har svårt att stå för sitt agerande under den egendomliga process där RMSS´s talesman polisanmäldes av kommunen och RMSS´s hemsida stängdes ner av kommunråd och kommunchef. Informatören agerade brottsprovokatör, skickade ett antal kränkande mail till RMSS med kommunens adress som avsändare men under täcknamnet Buddha och skaffade advokat för kommunen mot RMSS. Advokaten kostade kommuninvånarna 80000 kronor. Efter att kommunstyrelse och fullmäktige länge gett informatören fullt stöd och dåvarande kommunchefen Gerd Johansson uttryckt sitt ”fulla förtroende” för henne, fick hon sparken när hennes agerande blev alltför skruvat. Sannolikt låg informatörens regelvidriga och inte helt friska agerande bakom kommunens hantering av ärendet, en hantering som inte direkt gav en hedersam bild av kommunala befattningshavare i Falkenberg.

RMSS´s väl underbyggda artiklar i ärendet anses nu av den f d talesmannen som ” elaka” eftersom hon förnekar all inblandning förutom att ha förmedlat kontakt med advokaten. Hon säger sig ha förlorat två jobb på grund av de ”elaka” artiklarna. Argumentation mot hennes historieförvanskning har visat sig meningslös.

Det är emellertid intressant eftersom händelseförloppet visar att till och med omdömeslösa makthavare nu för tiden måste tänka sig för innan de trakasserar allmänheten. Blir de googlade i något sammanhang och deras agerande finns beskrivet på nätet, kan konsekvenserna bli synnerligen negativa för dem annars, kanske den enda form av tjänsteansvar som kan utkrävas.

Samtidigt finns den otäcka företeelsen med de sjuka och omdömeslösa ” troll” som agerar på nätet. Vem som helst lägger ut vad som helst om andra, av omdömeslöshet,elakhet eller ren sjukdom. Det är bara att t ex kolla kommentarsfälten i media och på nätet för att se vilken skrämmande låg nivå många agerar på.

Arbetsgivare och andra som googlar eventuella samarbetspartners eller människor i andra tänkbara framtida relationssammanhang, måste alltså ha en kritisk inställning till den information som finns på nätet om enskilda personer och försöka sålla bort de tossigaste uppgifterna, något som ofta kan vara svårt. Vad är sant och vad är falskt?

Om den f d kommunala talesmannen missat två jobb så har det säkerligen med andra faktorer att göra än de sanningsenliga artiklar som finns på RMSS´s sida. Eller så visar artiklarna att hon helt enkelt inte var lämplig för jobben.

Men det är som sagt inte RMSS´s sak att avgöra, så vi kommer att byta ut hennes namn inom kort. Det finns ingen anledning att göra ont värre. Frågan är vilket namn som kommer att bli aktuellt.
Grisen? P. Nisseman? Miss Piggy? Tabita?

Hans-Inge Sjögren är en politiker av den gamla stammen, känd inte minst för sina grovt formulerade insändare på den tiden han var kommunråd. Nu sitter han i bygglovsnämnden och vill tvunget riva Rudlings miljonbygge. Så tvunget att han vägrar ta emot information, hittar på egna regler om huvudsaklig näring och tillräcklig areell omfattning. Det måste det vara om man ska starta jordbruk i Falkenberg, säger Hans-Inge, men i lagen finns ingenting om det. Enligt Boverket, enligt LRF, enligt juristen på länsstyrelsen osv.

Hans-Inge vet inte ens själv vad det betyder, men han vet att det inte är tillräckligt i mitt fall. Vad som är tillräckligt kan Hans-Inge inte svara på. Därför får han på¨nöten av länsstyrelsen. Han förlorar. Hans-Inge blir arg, så arrrrggggg!!!!XXX!!

Rudling ska tystas om så Hans-Inge ska ljuga hur mycket som helst. Hans-Inge känner sig nog lite kränkt, intalar han sig, tillräckligt kränkt för att ta emot 80000:- av kommuninvånarnas pengar och anlita en advokat för att tysta Rudling.

Men det räcker inte. När farbror polisen Karl-Arne Ockell, en ganska rättskaffens man, förhör Hans-Inge, hittar Hans-Inge på en saga. Rudling har kränkt honom i ett påhittat protokoll! Hans-Inge är namngiven i protokollet.DET GÅR ÖVER GRÄNSEN FÖR VAD EN POLITIKER BÖR TÅLA, s-ljuger Hans-Inge. För nu skall Rudling tystas.

Men när polisen och alla andra tittar i protokollet, FINNS INGEN HANS-INGE! Men det finns en anonym s-ledamot istället. Vad säger då han? Jo, han säger: -Vad är jordbruk? Hujeda vad Hans-Inge Sjögren blir kränkt!!! Men s-ledamoten gör ett påstående till: – Vem är Stagnelius?

Det var droppen för Hans-Inge Sjögren, socialdemokrat. Nu anmäler han Rudling till polisen, nu har han advokat för 80000 av andras pengar. NU är Hans-Inge kränkt, tror man. Men egentligen bryr sig inte Hans-Inge så mycket, säger han sen i polisförhöret. Han är mest sur för att Rudling kritiserar Anders Ranhög, bygginspektören, för att han bryter mot lagen, ljuger, hånler, bär sig dumt åt mot Rudlings döttrar, gömmer sig bakom en dörrpost istället för att svara på frågor osv, osv. Hans-Inge anser att Ranhög har rätt till detta utan att kritiseras.

Är det någon som undrar över att Hans-Inge Sjögren, bygglovsnämndsledamot, bangar ur från rättegången tre dagar innan huvudförhandlingen, efter en väntetid på fem år?

Socialdemokratiska arbetarpartiet har stora problem sedan Göran Persson lyft sin överdimensionerade rumpa från de förtryckta medarbetarna. Nu kan de andas lite friskare luft och åtskilliga är de som tar tillfället i akt att skjuta sitt parti i sank med effektiva missiler. Wanja Lundby är den senaste i raden, Per Nuder en tidigare och Sahlin, som talar som om hon gråter, är inte dålig hon heller i det avseendet.

På lokalplanet representeras denna skara av Hans-Inge Sjögren. Det är en olycka för vänsterrörelsen det som sker och en fara för demokratin.

I mitt fall också för rättssäkerheten. Hur många tror att Hans-Inge Sjögren kommer att betala tillbaka sin andel av advokatarvodet till oss kommuninvånare? 8873 kronor. Är det någon som vågar ta vadet?

Och de förmodligen 100000 tals kronor som målet kostat i övrigt, det får vi småfolk betala med skatten. För så går det till när överheten vill leka kränkt.

Polisförhöret av Lars Glimvik är det märkligaste i hela målet. Själv har jag under ett ganska långt liv mött en och annan kvinna som jag varit väldigt intresserad av, var och en förtjusande på sitt sätt. Nu påstår Lars Glimvik, nyss fyllda 65, att jag efter dessa kvinnor skulle vara så våldsamt kåt på….. Lars Glimvik!!! att jag trakasserat honom sexuellt?! Ha, ha, ha, ha, ha, ha, host, host. Hur har jag gjort då? Har jag daskat honom på hans lilla rumpa? Eller kanske tagit honom på brös… nä, det funkar väl inte på en man, eller? Jag vet inte hur man gör med en man, får kanske fråga mina homosexuella bekanta, eller kanske Lars själv. Men, kanske ändå…

För några år sedan mötte jag Glimvik utanför stadshuset, vid torget, där han kom i sin lilla gröna käcka jägarhatt och sa att: -Du har ingen chans i rättegången Helge! När jag tänker efter, var det inte några väderbitna män i vänthallen vid Pressbyrån som vände sig om efter jägarhatten? Han kanske har något ändå, Lars Glimvik, som jag har förbisett.

Annars kan man ju undra hur det står till med hans självbild. Är han uppblåst självgod och anser sig hedrad av att tro sig vara uppvaktad av den, enligt HN, i stadshuset avskydde och hatade kommunkritikern Helge Rudling?

Eller är det tvärtom så att hans självbild är så negativ att han anser sig få vara glad att bli uppvaktad av en 60 årig gubbe, lönnfet, canceropererad, impotent och steril? Ja, ingen lär veta svaret utom Lars Glimvik själv.

För egen del har jag ställt samman 45 frågor till Glimvik inför rättegången. Sällan kommer väl någon att bli så avslöjad som då. För kanske är väl Glimviks överslagsbetonade handling att förtala mig för sexuella trakasserier ett valhänt försök att – få tyst på Rudling.. precis som han säger i polisförhöret.

Kränkt är han inte, så vad han åtalar mig för har jag ingen aning om. Men tyst på kommuninvånare som kritiserar omdömeslösa politiker och dessutom tjänstemän som bryter mot lagen och trakasserar enskilda, det vill Lars Glimvik få, det står helt klart. Lagbrotten reagerar han inte mot.

Är det någon som tror han lyckas? Han får väl flytta till någon slags banandiktatur i så fall. Eller är det där han haft sin politiska gärning hela tiden, kanske?

Nästa artikel handlar om Gerd Johansson, nu kommunchef i Waxholm med tiotusen kronor i månaden i lön. Jag måste skynda mig, veden är färdigkluven nu och rättegången kommer snart.

De flesta anser nog att långt innan Rolf blev kommunchef och Klaus räddningschef så var brandmännen bra grabbar som gjorde ett bra jobb. Nu är det inte så längre, enligt Rolf och Klaus. Brandmännen är gnällspikar och äventyrar verksamheten. Dom fungerar så uselt att psykosociala insatser måste sättas in. Lustigt att det blev så just när Rolf och Klaus kom. Vad kan det bero på?

Tydligen har kommunen klantat sig redan vid bygget av den nya stationen. När missnöjet bland fotfolket växte anställde Rolf Klaus. Klaus har på kort tid gjort ont värre istället för tvärtom.

För att splittra arbetsgruppen förbigår han erfarna brandmän och befordrar yngre och oerfarna istället. Så oerfarna att de måste utbildas efter att ha blivit befordrade.

Efter det får samtliga brandmän läsa på dator vilka inskränkta omdömen Klaus har om var och en. En fadäs som inte kommer att glömmas eller repareras inom de närmaste tio åren, minst.

Klaus har visat sig vara en mästare på att splittra en arbetsgrupp i fraktioner. Han och Rolf tror inte att arbetet fungerar när alla jobbar ihop, trivs och ställer upp för varandra för att nå bästa resultat. Konkurrens, avundsjuka, mannamån, rivalitet är begrepp som enligt Rolf och Klaus leder till en bra räddningsverksamhet.

Klaus har klantat sig maximalt och varit mycket framgångsrik i att rasera förtroendet för ledningen. Han försöker lösa svåra psykosocialt betingade samarbetsproblem/ledningsproblem med att peka med hela handen och visa på dörren när folk inte fogar sig.

Kommunchef Rolf skrider in och försöker rädda situationen genom att… ta bort Jerry Karlsson!?!?!?
Och skylla på fackombudet som ” är en del av problemet”?!?!? Inte så konstigt kanske, det var ju Rolf som anställde Klaus.

RMSS begärde ut Klaus Heinsvigs personakt. Det kan vem som helst göra och kostar 108 kronor. Där kan man läsa att Klaus hade en massa 2:or i betyg, att han kompletterat på komvux, att han gått en massa kurser. Ingenstans står det att han fortbildat sig i psykologi och konfliktlösning. Istället har han kadett- och befälsutbildning.

Tar man sig an en så svår uppgift som att försöka läka en arbetsgrupp och dess förtroende för arbetsledning och kommunledning fordras nog mer än befälsutbildning.

Rolf har nu erbjudit Jerry vad som verkar vara ett intressant jobb som kompensation för att Rolf och Klaus klantat sig. Det är det bästa Rolf kan göra för att dölja sina egna ledarbrister. Räddningsverksamheten lämnar han åt sitt öde i Klaus` oskickliga händer.

Till brandmännen sänder han signalen att vill de jobba kvar inom räddningstjänsten i Falkenberg så gäller det att vara unga och oerfarna och ställa in sig hos Klaus Heinsvig. RMSS får obehagliga associationer till Robert Gustafssons brandchef i kilt.

När det nästa gång brinner hos någon kommuninvånare så vet vi att släckningsarbetet utförs av dessa unga, oerfarna brandmän vars största merit är att vara lojala mot Klaus. Spruta vatten på eld kommer i andra hand.

RMSS inser att skulle någon dö i lågorna eller materiellt värde i onödig utsträckning gå till spillo i framtiden till följd av misstag från räddningstjänsten, så ligger Klaus mycket illa till. RMSS vill inte vara i hans kläder då.

Det vill vi inte nu heller förresten.

Falkenbergs kommun har i några år levt i ett Skottarus som enbart varit rosa och tillåtit alla former av verklighetsflykt, som ju rus plägar göra. Med undantag av moderaterna, kors i taket, har samtliga infantila kommunpolitiker, under ledning av Marie-Louise Wernersson och Östen Nilsson, båda (c), ansett sig vara såväl vindkraftsexperter som kompetenta riskkapitalister, med förutsättningar och medel att ge sig in i riskprojekt i multimiljonklassen.

Fast när ruset går över så är de egentligen bara det de är valda till, kommunpolitiker utan vare sig expertkunskaper på energiområdet eller egna pengar att spela med.

Det kan ju tyckas vara alldeles uppåt väggarna när en kommun agerar på det sättet, men faktum är att de flesta politikerna, utom miljöpartiet, faktiskt nyktrade till i tid och insåg sina begränsningar, villkor som också begränsar vilka uppgifter en kommun har laglig rätt att ta på sig. Nu har kommunen gjort helt om och dragit sig ur det ekonomiska ansvaret för projekteringskostnaderna för Skottarevsprojektet.

Det tyder på att omdömet ändå inte är helt borta hos våra folkvalda. Det krävs mod och insikt för att tänka om, särskilt när det gäller att rätta sig efter vad Skottarevskritikerna hävdat i flera år. Att det ändå har hänt är en fjäder i hatten för kommunfullmäktige, med undantag för riskkapitalisterna i miljöpartiet.

Vad de emellertid inte tänkt på är kanske att Skottarevsprojektet dragits med TVÅ fundamentala feltänk. Det ena har nu rättats till, men det andra återstår.

Det är nämligen lika fundamentalt åt helskotta för en kommun att bygga en elindustri exakt där kommunen har sin största tillgång, i havet. Att begagna matbordet som avträde har inte varit något större problem av hävd, i falkenbergska politiska sammanhang och visst kan det finnas akuta lägen där man skulle kunna tänka sig att elda upp sitt hus för att få värme.

Där är vi inte än. Vi kan elda upp vedboden istället och förlägga vindkraftsparken till lägen där ingen störs och fler tjänar på det. Det finns inget som helst axiom som säger att Skottarevsparken MÅSTE ligga 7 km utanför Strandbaden, till sorg för många människor och skam för kommunen.

Det är intressant att se processen med kappvändningen angående det ekonomiska engagemanget. Innan vändningen kom var alla, utom (m) fullständigt överens om att kommunen skulle vara med och driva projektet. Efter vändningen är det självklart att en sådan inställning är orimlig, vilket plötsligt också Yngve Sunesson och Doris Gunnarsson på HN lyckats inse.

Nu återstår den andra kappvändningen/tillnyktringen. Det gäller att inse att havet är Falkenbergs största naturtillgång, bland många andra som också är mycket fina och att inget får ske som förstör det mäktiga intryck som havet och den fria horisonten ger.

Fullmäktige tycker fortfarande som Doris Gunnarsson på HN, att det är legitimt att förstöra havsmiljön ” för miljöns skull”, vilket inte är annat än struntprat. Projektet är så sjukt att Östen Nilsson(c) et concortes tvingas gå ut med ofullständiga och missvisande animationer av projektet och förklara att industrin inte kommer att synas ”nästan alls”.

När ansvariga tar till sådana medel för att lura kommuninvånarna, kan man tryggt konstatera att projektet är sjukt, oseriöst och dåligt för kommunen.

Det gäller alltså för fullmäktige att tänka om också i denna sista stora fråga om Skottarevsprojektet. Vindkraft är bra, men skall planeras efter de omständigheter som råder. Och ännu är energiläget inte så akut att vi vare sig behöver ytterligare förstöra vår miljö för att få energi, eller elda upp våra möbler för att få värme.

Förste april 2008 kan man i Hallands Nyheter läsa att kommunalråd Marie-Louise Wernersson (c), Falkenberg, till varje pris vill åka till Kina. Det var inget aprilskämt utan blodigt allvar.

Vad Kina går för när det gäller demokratifrågor torde väl inte vara obekant för någon. Men vad gör det när man som falkenbergspolitiker tror att man kan göra några kronor i samarbete med folk som förtrycker, misshandlar, torterar och dödar i diktaturens namn.

RMSS tror att det finns en annan anledning till resan, förutom snikenhet. Falkenbergs kommunpolitiker har, utan undantag, gjort sig kända för att stödja antidemokratiska förtryckarmetoder när det passar dem.

Det har hänt att man stängt ner kommuninvånares hemsidor när innehållet visat sig vara kritiskt mot omdömeslösa och inkompetenta kommunpolitiker och tjänstemän. När det inte har hjälpt har man för kommuninvånarnas egna pengar anlitat advokat för att förfölja de misshagliga kritikerna och begränsa deras yttrandefrihet.

Detta är dokumenterade verkliga metoder, som tillgrips när det passar. Eftersom det inte visat sig hjälpa fullt ut, är det logiskt att Wernersson, med stöd av likasinnade inom fullmäktige, reser till Kina för att lära sig mer om hur man trycker ner oliktänkande.

Hittills har kommunledningen i Falkenberg inte lyckats köra över kritiska invånare med tanks. Kanske vill man fråga Maos efterträdare hur man lyckas med det, utan att riskera att inte få besök av politiker från andra länder som vill tjäna en hacka på att samarbeta med ”diktatorer” i Falkenberg.

Lycka till, säger RMSS.

RMSS
Helge Rudling
Vesslunda 320
311 96 Heberg

Samtliga ledamöter av kommunfullmäktige
Falkenberg

Ärende: Skottarevet/ Agnåker

I dagens HN utgjuter sig Stig Agnåker (c) om Skottarevets ” miljövänlighet”. Och det är inget konstigt, Agnåker tillhör den gamla stam som av ”miljöskäl?” lade en soptipp i havet o belamrade kustremsan med avfallsverk och industrier, också det av ” miljöskäl” om det gagnat argumentationen.

Att centerpartiet är vilset när bondekåren nästan utplånats, tyvärr, tyvärr, är kanske inte så konstigt. Då kan en elindustri i havet nära kusten vara ”miljövänlig” trots tusentals människors förtvivlan. Att alternativa lokaliseringar i inlandets skogsbygder både är billigare, driftsäkrare, lika energiekonomiskt, mindre miljöstörande och bidrar till inlandets utveckling, är betydelselöst för en vilsen Agnåker.

Att samme person skriftligen förklarat att han inte har en negativ syn på kommunala tjänstemän som bryter mot lagen, missköter sina arbetsuppgifter och kränker kommuninvånare, anger graden av hans trovärdighet.

I övrigt ter det sig egendomligt att enskilda politiker, som Wernersson, ger sig in i ekonomiska vågspel av en sådan enorm dignitet. Förre kommunchefen, Gerd Johansson, slarvade personligen bort 600000 av skattebetalarnas pengar och erbjöd sig enligt uppgift att betala tillbaka, vilket dock inte krävdes av henne. Kanske på grund av hennes arbetsallians med Östen Nilsson.

Nu ger sig Marie-Louise in i ett nytt toksamarbete med Östen, men i helt andra dimensioner. Det kommer inte att bli lika lätt för henne att återbetala de enorma investeringssummor som Skottarevet erfordrar, när det visar sig att ekonomin inte håller. Det är tydligen väldigt lätt att ge sig in i investeringssvängen när det är andras pengar man riskerar.

Det borde finnas något sätt att utkräva personligt ansvar av politiker som agerar så lättvindigt med allmänna medel i tvivelaktiga riskprojekt, i synnerhet när sundare alternativ finns. Och nog borde väl folk dra öronen åt sig när Östen kommer med sina tokerier, efter vad som hänt tidigare.

Hade annan lokalisering varit helt omöjlig, hade det varit absolut sista möjligheten att rädda miljön och energifrågan, då hade Östens/Marie-Louises och Stickans argumentation varit hållbar.

Men nu är inte läget på det viset.

Enligt uppdrag
Helge Rudling

RMSS

Miljödomstolen anser att det ur miljösynpunkt är OK att bygga en elindustri nära en av de vackraste kustremsor som finns i Sverige. Vi är en del som tycker annorlunda.
Det gäller för oss alla att kämpa vidare och göra allt vi kan för att sätta stopp för de kommunala klavertrampen. Det är underligt att vi har ett politiskt ledarskikt som helt i onödan vill fördärva för sina egna invånare.

Men skulle det bli så att våra usla politiker i den allmänna miljöhysterin, lyckas bluffa igenom det miljöfientliga projektet, så är det bara att gilla läget. Vill man bo i Falkenberg så måste man acceptera att de folkvalda representanterna har lagt en soptipp i strandkanten i hur många decennier som helst, ockuperat den vackra kustlinjen med industrier och avloppsverk och nu bygger en elindustri så nära stranden att den oerhört vackra kustlinjen totalförstörs.

Så går det till i Falkenberg och du kan kämpa emot, acceptera eller flytta. Tre ganska klara val. Och det skulle ju bli ganska spännande, medan man ser de blixtrande 30 tornen på kvällarna och blickar ut mot den försvunna horisontlinjen, att ställa verkligheten mot de dimridåer som Jan-Åke Jacobsson, Östen Nilsson och Marie-Louise Wernersson försöker lura oss med.

Blir det inte som de sagt, visuellt, miljömässigt och inte minst ekonomiskt, så lär de få äta upp sina ynkliga knep resten av sina liv. Om de har några samveten vill säga, det kanske kan betvivlas.

Är det någon som vill kolla redan nu, så gå in på Skottarevet och kolla Favonius animeringar. Det är mycket märkligt att torn över 150 meter syns sämre än torn under 150 meter. Likaså är det märkliga animeringar när man av tornen från Grimsholmen nästan bara ser stenar och enebuskar. Bluff o båg, bluff o båg.

Fy bubblan, att representeras av politiker aom bedrar sina väljare och hanterar viktiga miljöfrågor för att tillgodose sina egna intressen.

Men det är bara att kämpa på…

Så kommer då utvecklingen ikapp de självutnämnda vindkraftexperterna i Falkenbergs kommun, Marie-Louise Wernersson och Östen Nilsson. Tillsammans vill de bygga en elindustri i havet nära kusten, till skada för miljön och till sorg för tusentals människor såväl nära som långt från strandremsan.

Anledningen är en fix ide om att Falkenberg måste producera el i havet och ingen annanstans. Därför har man i stort sett missat tåget när det gäller vindkraft på land. Hittills.

Nu vet till exempel Vattenfall och andra aktörer att det är alldeles för dyrt och olönsamt att bygga vindkraft i havet. Dessutom tål inte växellådorna den frätande havsmiljön och måste bytas titt som tätt till stora kostnader.

Därför är det, också enligt Vattenfall, mer lönsamt att bygga på land och det är också vad som kommer att ske så snart det är möjligt att köpa fler kraftverk. Tusentals är planerade i västra Sverige.

Självklart skall vindkraftverk byggas i områden med bra vindar och med minimal miljöstörning. Stora skogsområden är lämpliga för detta. Kraftverken inkräktar mycket lite på skogen, markägarna får löpande ersättning så att upplåtande av mark gör det lönt mödan, kraftverken inkräktar på väldigt få enskilda människor.

Men vad gör då Marie-Louise och Östen när verkligheten kommer ikapp? Som vanligt, de sitter med ögonen i kors och fortsätter driva Skottarevsprojektet som kommunalt tvivelaktigt riskprojekt, mot all sans, vett och ekonomi. Falkenbergsandan kallas det.

Och då ska man veta att Östen Nilsson, stark man i Falkenbergs ” toppskikt”, offentligen lovat att inte driva Skottarevsprojektet om han inte fick tillräckligt med röster i valet. Röster fick han inte många, men löftet var direkt bortblåst, av en vindkraft han inte har en aning om hur man bäst skall utnyttja.

Så mycket är en tongivande falkenbergare att lita på.

I HN 25/1 uttalar sig Mari-Louise Wernersson, kommunråd(c), och Östen Nilsson, styrelseordförande OCH politiker(c), än en gång om Skottarevet. Eon har meddelat att dom senarelägger en utbyggnad av vindkraftspark i havet eftersom kostnaderna har stigit mer än för landbaserade vindkraftverk, med 30- 50 procent.

Men kraftigt ökade kostnader är inget som bekymrar Mari-Louise och Östen. För dom kan ju inte ha fel, tycker dom.

Östen hade med sin tidigare partner, kommunchef Gerd Johansson, åtskilliga turer i dårskapens gränsområden, med en löjlighetsfaktor som ibland steg upp till tio på en femgradig skala. Sedan Gerd flyttade, med rätt till pension på upp till tre miljoner av kommuninvånarnas pengar, och Östen dragit sig tillbaka som politiker, har klimatet avsevärt förbättrats i kommunen.

Den politiska verkligheten har städats upp och färre tokigheter har kunnat konstateras från de styrandes sida, om än de naturligtvis inte har försvunnit helt. Traditionens makt är ju stark, heter det.

Mari-Louise borde dra lärdom av historien. Att liera sig med Östen leder sällan till något bra. Tyvärr är det istället så att partilojalitet och personliga preferenser tar över till den grad att Mari-Louise istället axlar den mantel som Gerd Johansson, grodornas mästarinna, så beredvilligt lämnat kvar.

Att få ännu en stollighetens duo i toppen av det politiska etablissemanget är inget någon önskar sig. Särskilt inte när ett av resultaten av deras gemensamma aktiviteter blir att den närmaste kuststräckan i ett jungfruligt område förmörkas av en skrymmande elindustri.

Mot en sådan tossighet ter sig Gerd Johanssons slarv med bibilioteksfakturan som en barnlek.