Det känns som stor skillnad på atmosfären när man befinner sig i staden nu, jämfört med 2003, när Falkenberg placerade sig långt ner på en lista om föregsvänliga kommuner (se artikel denna sida: Falkenberg, inget för företag?). Det byggs för det vilda i Tångakrysset, Netto bygger sitt lager så man bara baxnar över storleken, det planeras vid Factory Outlet och träden längs centrala gatan lyser i glädje över utvecklingen, för att ta några exempel (varför inte fortsätta ljusglädjen framåt torget till?).
Och små detaljer upphör inte att glädja kommuninvånarna, som t ex den trevliga anläggningen utanför stadshuset, med tomte, svampar, buskar o lingonris, en mysig skogsmiljö mitt inne i stan.
Undras om inte Falkenberg kommer upp åtskilliga snäpp på den där företagslistan nästa gång den ställs samman, det tror i alla fall vi i RMSS. Bonus till Stålnacke i så fall!
Desto underligare att vi fortfarande måste dras med kommunpolitiker och en klick tjänstemän som ser oss som undersåtar istället för kommuninvånare/ arbetsgivare. Vi glömmer inte att kommunfullmäktige genom sin ordförande Stig Agnåker skriftligen erkänt att lagbrott, lögner och kränkningar av kommuninvånare inte är negativt ur politikersynvinkel, inte heller att kommunrådet Ingemar Johansson i HN förklarat att dessa politiker och tjänstemän inte får kritiseras eftersom de endast utför sina missgärningar på kommunledningens uppdrag.
Nu senast har ett vittne trätt fram som uppger sig ha utsatts för sexuella trakasserier av en framstående kommunpolitiker i fullmäktige och det är väl knappast förvånande att fullmäktige inte ser anledning att dela allmänhetens negativa syn på detta heller.
Det finns däremot anledning fundera lite grand på hur utvecklingen hade varit för Falkenberg om vi inte tvingats dra på politiska bromsklossar av detta formidabla slag, omdömeslösa, inkompetenta och helt enkelt gement otrevlliga. I Falkenberg har länge funnits förutsättningar för en enorm utveckling i många avseenden och varför det inte skett mer i den vägen, kan vi nog relatera till det faktum att våra förtroendevalda är av den undermåliga klass som synes vara mer av hävd än undantag.
Måste det vara på det sättet? Är det obligatoriska förtroendegnället angående solidarisk arvodesnedsättning acceptabelt i sin ynkliga egoism? Är den patetiska förföljelsen av Bröderna Johanssons skyltning acceptabel? Är dödandet av kommuninvånarnas friska djur på grund av för låg takhöjd acceptabelt? Är svikna löften, utfärdade av ren dumhet, angående idrottsanläggningar acceptabelt? Är dribblandet med skolnedläggningar acceptabelt?
Istället har vi politiker som anser att kränkningar av allmänheten är positiva, liksom inskränkningar av deras lagfästa rätt till yttrandefrihet, i synnerhet när det gäller att kritisera nämnda politiker.
RMSS gläds när det går framåt i Falkenberg, men undrar samtidigt hur bra det hade gått om inte falkenbergska politiker hade lagt hinder i vägen för utvecklingen.