Kommunrådet Ingemar Johansson och partikollegan Mari-Louise Wernersson stormar i en insändare i HN till försvar för kommunens senaste tokprojekt, att lägga 30 stycken enorma master med jättelika propellrar utanför Långasand.
Deras argument är lika tokiga som man kan förvänta sig. Ett av skälen är enligt Ingemar och Mari-Louise att vindkraftverken blir lika de enorma Grimetonmasterna.
Men de har fel, som vanligt. Faktum är att jättemasterna i Grimeton är pluttiga jämfört med vindkraftverken i Långasand.
En Grimetonmast är 127 meter hög, vindkraftverken är 170… Placerar man ett av vindkraftverken i Vinberg ovanpå en Grimetonmast, får man en ungefärlig uppfattning om hur ETT vindkraftverk kommer att se ut. I Grimeton finns 6 master, utanför Långasand kommer att finnas 30 jättemaster, försedda med lampor motsvarande 3 miljoner ljus i styrka.
Jämförelsen mellan Grimeton och västerhavet visar att vare sig Ingemar eller Mari-Louise kan se någon skillnad på Varbergs inland och Västerhavet. Det fordras många politikerår för att bli så blind. Men det är alltså bevisligen så att elindustrin utanför Långasand projekteras av människor som inte ser någon skillnad på inland och havsmiljö. Skrämmande….
Så kan man väl knappast bortse från att dels är både Ingemar och Mari-Louise centerpartister, dels är väl deras intellektuella kapacitet långt ifrån obegränsad. Båda förekommer i en kommande rättegång, där Mari-Louise åberopas som vittne med ett bandat telefonsamtal där hon förtalar en kommuninvånare, medan Ingemar kommer att förhöras om hur han medverkat till att stänga ner kommuninvånares hemsidor, samtidigt som han förbjuder kritik av lagbrytande kommunala tjänstemän med motiveringen att de bara utför vad kommunledningen ålagt dem.
Det är inte konstigt, med politiker i detta bottenskikt, att placeringen av de enorma kraftverken planeras till ett naturskönt område av riksintresse, till förtvivlan inte bara för många falkenbergare utan för tusentals människor runt om i Sverige. Det går som sagt att avvakta vågkraftens utveckling och det finns alternativa platser att ta till, men det vill inte Ingemar och Mari-Louise låtsas om, förstås.
Att påstå att växthuseffekten inte kan åtgärdas om inte en elindustri byggs i Långasand, är väl ännu ett exempel på den låga nivå som kommunfullmäktige i allmänhet och centerpartister i synnerhet med fördel vill uppehålla sig på.
RMSS har fått synpunkter som går ut på att det är ett fritt land vi lever i, apropå artikeln Skottarevet 1, där vi påpekar att det finns en tradition inom det kommunala i Falkenberg att man gärna skiter där man äter. Och visst är det så, det står naturligtvis var och en fritt att göra på det viset.. Problem uppkommer emellertid när man som Ingemar och Mari-Louise vill skita också där andra äter och den friheten har vi som väl är ännu inte i Sverige, om än utvecklingen i många avseenden ser ut att gå åt det hållet. Inte minst är utvecklingen inom rättsväsendet oroande, som kommande artiklar kommer att utvisa.