Bland det värsta som finns är när barn eller djur eller andra skyddslösa varelser råkar illa ut, vansköts, misshandlas, utnyttjas eller till och med profiteras på. Läser man Småjordbrukarnas tidning får man titt som tätt information om hur djurskyddet inte fungerar och istället drabbar såväl boskap som människor. Just drabbar, istället för att skydda. Vad i all sin dar är det för något som inte stämmer? Varför alla dessa motsägelser, lögner, anklagelser, felaktigheter? Varför är det inte så enkelt som att vanskötta djur skall räddas och djurägare som av olika mer eller mindre tragiska orsaker tappat greppet och omdömet om både sig själva och sina djur, skall hjälpas vidare i livet på ett humant sätt?

Istället kan vi gång på gång läsa om veterinärer och djurskyddsinspektörer som beskyller varandra för lögn, intyg som motsäger varandra, aggressiva livdjursförmedlare som påstår att boskapen inte är testad fastän intyg visar att så är fallet, kringexpertis som till stora kostnader tar hand om boskap för att sedan själv köpa den till underpris men hävdar att det är överpris. Varför köpa vanskötta djur till överpris?

Istället för att djurtillsynen sköts på ett professionellt sätt får man som läsare intrycket av att när en djurägare ligger ner och därmed också hans djur, så flockas gamarna för att roffa åt sig vad som går. Sekinerna är viktigare än både djur och människa. Kan det finnas någon annan förklaring till att detta sorgliga scenario upprepas gång efter annan, efter annan, efter annan?

Och rättsinstanserna har ingen möjlighet att bringa klarhet i sörjan på annat sätt än att tro på djurskyddsinspektören, vilket efter de sorgliga erfarenheterna av tidigare djurtillsyn i t ex Falkenberg, ibland är ett ödesdigert misstag. Även om det naturligtvis också finns inspektörer som är seriösa och sköter sina åligganden mot såväl djur som människa på ett grannlaga sätt,vilket absolut inte är en enkel uppgift. Det är inte enklare att bemöta människor i kris än det är i normal fallet.

Guy Allan Svensson kämpar på, år ut och år in och kräver någon form av yrkesheder, humanitet och professionalitet i djurskyddet och hedras bör han för det. Men varför styrs hanteringen då inte upp, en gång för alla, så att dessa motsägelser, lögner och beskyllningar slipper aktualiseras så fort en olycklig människas hopplösa situation drabbar värnlösa och utsatta djur?

Men är det kanske allt för blåögt att vilja få ett slut på gamarna, i denna tid av slavhandel i Sverige och övriga Europa, med kvinnor och barn som säljs för sex, pedofilnät i alla samhällsgrupper med miljontals bilder på barn som våldtas och pinas, dödsmisshandel av rullstolsbundna, ledamöter av högsta domstolen i Sverige som döms för skattebrott och sexköp av manliga studenter osv, osv. Mänskligheten har väl knappast varit vidrigare någon gång under historiens lopp.

Betyder det att Guy Allan bör ge upp?

Nej, tvärtom, låt oss hjälpas åt med det lilla vi kan och reagera mot dumheten och elakheten, om den så dyker upp i djurtillsyn, rättsväsende, stat, kommun, landsting, hos oss själva eller i vår närhet. För att ta några exempel.