Som framgår av denna sida har det ingen betydelse om man är skyldig eller oskyldig när man döms i domstol. RMSS har beskrivit hur Arne fälldes fast alla visste att han var oskyldig. Vi har också konstaterat att frånvaron av reaktioner från ansvariga myndigheter visar att det inträffade inte utgör något avsteg från vad som betraktas som normalt och accepterat inom rättsväsendet.

RMSS har därför på eget initiativ försökt ta reda på varför Arne rapporterades, genom att begära ut polis Paul-Inge Lundgrens personakt. Det var ju Paul-Inge som rapporterade Arne.

Polisjurist Mats Lundquist vägrade lämna ut Paul-Inges akt eftersom han ansåg att RMSS kommer att utöva ”våld eller annat men” mot Paul-Inge om RMSS får veta Paul-Inges skolbetyg, meriter eller polismyndighetens beslut 1986 att Paul-Inge inte längre beordras ” tjänstgöra i Laholm”, för att ta ett exempel. Jurist Lundquist missbrukar medvetet sekretesslagstiftningen för att skydda sin kollega.

Men kammarrätten väljer lustigt nog att följa lagstiftningen och tvingar Lundquist att sköta sitt jobb och lämna ut Paul-Inges akt.

Lundquist sätter sig då ner och går igenom samtliga 157 sidor och stryker noggrannt alla uppgifter om födelsenumrets sista fyra siffror, hemadress och hemtelefonnummer till Paul-Inge. Det har tagit Mats åtskillig tid. Det tog RMSS 3 minuter att få reda på uppgifterna, bara för syns skull. De är nämligen fullkomligt ointressanta i ärendet.

Däremot lämnade Mats ut uppgifter om Paul-Inge från ett kuvert märkt ” Konfidentiellt”. Där fanns uppgifter om Lundquists fötter, knän, eventuella lösgom, skärsår i pekfinger, hur många gånger Paul-Inge varit sjuk och i vilka sjukdomar, att han spelat fotboll i polis SM och varit ledig vid faderns dödsfall osv.

Varför Mats gör så mot sin kollega är svårt att veta. Kanske är han tjurig för att kammarrätten tillrättvisade honom. Hur som helst tror inte RMSS att det beror på att Paul-Inge var så trångbodd att han fick flytta till Borås, som orsakade att han rapporterade Arne. Istället tror RMSS att Mats dels missbrukar sekretesslagstiftningen för att skydda sin kollega och obstruera tryckfrihetsförordningens andra kapitel, dels bryter mot samma lagstiftning av ren tjurskallighet. RMSS har JO- anmält honom för båda sakerna i syfte att få klarhet. Anmälningen kan du läsa här nedan.

Vad som däremot kan vara en tänkbar förklaring till att Arne råkade så illa ut för Paul-Inge, är Paul-Inges betyg och meriter. Som elektrikerlärling fick han visserligen goda vitsord för uppförande och arbetskunnighet 1960. Men realexamen, motsvarande högstadiet, visar att han är medelmåttigt begåvad. Fick han godkänt så var det bra, inget mer. Det motsvarar det gamla betyget B, med fyra steg därovanför, ungefär en etta.

Betyg från statens polisskola visar att han fått motsvarande en etta, 6 tvåor och fyra treor på en femgradig skala. Vidare har han intyg på ” lämplighet” för polisyrket, han har nått godkänt resultat som utryckningsförare, genomgått kurs i flygande inspektion utan angiven betygsgradering, blivit godkänd i assistentkurs, radarkurs, gått igenom kurs i hastighetsövervakning med radar 1981 och bedömts som lämplig för polisyrket av förste poliskonstapel Gunnar Olsson, 1962.

Paul- Inge är alltså ingen stjärna. Hur han skött sin tjänst fram till sin pensionering är okänt för allmänheten. Det enda vi vet är att jurist Mats skriver att han inte åtalats för tjänstefel någon gång, så vitt känt.

Vad vi däremot vet är att Paul-Inge valde att avsluta sin långa tjänstgöring genom att på falsk grund rapportera Arne för fortkörning, fast Arne hade bevis på att han var oskyldig. Orsaken till Paul-Inges agerande är sannolikt hans personliga medelmåttighet, som möjligen kan ligga bakom en orimlig omnipotens, vilken i sin tur omöjliggör för Paul-Inge att ta hänsyn till faktiska bevis som talar emot hans egen uppfattning.

Samma förhållande torde råda även vad gäller utredande åklagare Ginger Olsson, åklagare Mats Forsen, notarie Marcus Larsson, nämndemännen Ibe Okoro, Maine Mark och Runa Björk,som samtliga medverkade till att Arne fälldes i tingsrätten fast han var oskyldig.

Skam alltså över dessa ” rättens” tjänare och stor anledning att bevaka deras framfart i kommande processer. Det finns ingen som helst anledning förvänta sig att de har ambitionen att göra ett bättre jobb i framtiden.

Där ligger alltså förklaringen till att Arne fälldes och till att han tvingades driva sin egen rättsprocess, göra sin egen förundersökning ända fram till frikännandet, i kamp mot åklagare Mats Forsen som envetet motsatte sig Arnes överklagande. Vad var det nu Forsen tjänade i månaden för detta jobb, 42600:- ?

I allmänt intresse bifogar RMSS nu JO- anmälan mot jurist Mats Lundquist, polismyndigheten. Självklart förväntar vi oss ingenting av den. Mats´ agerande kan ju faktiskt bero på ren dumhet och inkompetens och otaliga gånger har JO talat om för oss att det inte är olagligt att vara obegåvad i tjänsten.

JO

Ärende: Misstänkt missbruk av sekretesslag
Misstänkt brott mot sekretesslag

Misstänkt: Mats Lundquist, jurist, polismynd i Halland

1. Som redan dokumenterats har polisinsp Paul Inge Lundgren rapporterat en lastbilschaufför för fortkörning, trots att bevis i form av färdkort redan från början visat att chauffören var oskyldig. JO har bekräftat att Lundgrens förfarande är ett accepterat sätt att utöva polismans tjänst. Chauffören frikändes genom HD´s försorg.

Då RMSS, i likhet med många andra som nog så patetiskt anser att rättssäkerheten är viktig, med anledning av Lundgrens skändliga agerande ber att få ut Lundgrens personakt, nekar jurist Lundquist att lämna ut densamma, med hänsyn till sekretesslagen. Lundquist anser att käännedom om Lundgrens personakt innebär fara för Lundgren, med risk till liv o lem, om RMSS förstått saken rätt.

Kammarrätten näpsar emellertid Lundgren, som därefter lämnar ut 157 sidor personakt, efter att ha strukit Lundgrens personnummer, hemtelefon och hemadress på en del av dokumenten. Det tog därefter RMSS tre minuters telefonsamtal att få de censurerade uppgifterna från annat håll, endast för kuriositetens skull. För sakens skull är de helt irrelevanta.

Vid genomläsning visar det sig att en mängd dokument inte censurerats alls.

RMSS bifogar 11 dokument som exempel härpå. Frågan uppkommer då varför Lundquist från början hemligstämplade dessa och övriga ocensurerade dokument. För RMSS och många andra rättshaverister står det klart att Lundquist vägrade lämna ut handlingarna eftersom han ville skydda sin kollega, Lundgren. Lundquist missbrukade därvid sekretesslagstiftningen i eget syfte.

RMSS ber JO bekräfta att det stod Lundquist fritt att obstruera tryckfrihetsförordningens andra kapitel på detta sätt, i eget och Lundgrens intresse.

2. Å andra sidan har Lundquist av någon sorts tjurskallighet, lämnat ut dokument utan något som helst intresse för saken och RMSS. I ett kuvert betecknat ”Behandlas konfidentiellt” återfinns för Lundgren känsliga men för RMSS totalt ointressanta uppgifter om Lundquists fot som fått en knäpp, följt av en större och öm bula, att Lundquist fått ett öppet skärsår på vänster pekfinger nedblodat av en knarkare, att Lundquist spelade innebandy så at höger ben vreds så hårt att skridskon sprack, att Lundquist varit sjuk vid 27 tillfällen, med datum angivet, att han vårdat barn, passat barn spelat hockey, flyttat, spelat fotboll i polisSM, att han var ledig vid faderns dödsfall etc.

Vidare lämnar Lundquist ut Lundgrens brev om hur hans privatliv påverkar hans tjänsteplats, hur hans giftermål påverkar hans bostadsförhållande, hur hans knä svullnar upp igen till följd av ryggsimningsövning. Därefter redogör Lundquist genom akten hur Lundgrens allmänna hälsoläge ter sig, huruvida hans familj drabbats av sinnesslöhet eller självmord o i så fall hos vem, om han vårdats på sjukhus, har fotsvett, hur ryggen och andningsorganen fungerar, om urinen innehåller blod eller om Lund gren har löstagbar protes.

Vidare berättar Lundquist att Lundgren varit förkyld vid fem tillfällen, haft maginfluensa tre gånger, halsont två och knäont en.

RMSS har inget som helst intresse av dessa uppgifter. Ej heller har de med saken att göra, Lundgrens rättsvidriga rapportering av den oskyldige lastbilschauffören. Det ter sig synnerligen osmakligt att Lundquist trots detta lämnar ut uppgifterna och dessutom tar betalt för dem, trots att de saknar relevans.

RMSS hävdar att de utlämnade uppgifterna skadar Lundgren och kränker hans person, samt att sekretesslagstiftningen torde förhindra att sådana personliga uppgifter lämnas ut.

RMSS hävdar därmed att Lundquist, genom att lämna ut de personliga uppgifterna om Lundgren, brutit mot sekretesslagstifningen och kraftigt kränkt den kollega som han från början velat skydda. RMSS överlåter åt JO att bedöma huruvida sekretessbrott förövats i detta avseende av Lundquist.

Enl uppdrag

Helge Rudling
RMSS