Powerpornaktören och mästaren i rättsboxning, Maggan Dong, sponsrad av åklagarkammaren i Halmstad, sitter lojt tillbakalutad på sin pall i ringhörnan. En av domarna(!), JO Mats med ett Flin, fläktar henne med sin vita skjorta. I andra ringhörnan försöker tryckfrihetsförordningens sekond, RMSS, att få lite liv i den gamle rättskämpen, men han är klart skadad av Dongs irriterande vänsterjabbar, med lögner och andra tjuvtricks.

När gonggongen går, tar TF hjälp av repen för att ställa sig upp. Han intar försvarsposition och går ostadigt fram mot ringens mitt, men ryggar när Dongan med sitt sedvanliga hånflin och ett invektivbemängt rytande störtar fram mot TF.

TF får iväg en trevande högerjabb genom att begära att få ut all JO-kritik mot åklagarkammaren i Halmstad de senaste fem åren. Dongan böjer huvudet åt vänster, låter framställningen glida av henne och kontrar med en våldsam uppercut igen genom att vägra besvara TF´s framställan i mer än en månad och en vecka. Månne hon har en hästsko i handsken, det klingar som av metall när Dongan träffar TF på undre delen av hans högra kindben.

TF vacklar, men lyckas distrahera Dongans uppföljande raka vänster genom att anmäla henne till JO. Dongan retirerar, men kommer igen med en intensiv slagväxling. TF går ner på knä, när Dongan , samtidigt som gonggongen går, sätter punkt för ronden med en präktig krokig höger mot TF´s vänstra öra, genom att erkänna att hon kastat alla handlingar som innehåller JO- kritik mot åklagarkammaren i Halmstad.

RMSS rusar in och hjälper den allt mer maktlösa tryckfrihetsförordningen mot hans ringhörna. Vid ringside sitter samtliga riksdagspartier och massmedia och buar ut TF. En del, kanske de flesta, sitter i tankarna på Dongans väntade segerbuffe´. Där vankas det politiska smörjmedel o andra läckerheter av olika art.

Domarna, JO, JK, KU och utvecklingscentrum i Stockholm, ger ronden till Maggan Dong med siffrorna 4-0. Helt rättvist.

Så kommer då ännu en titelmatch i rättsboxning mellan powerpornaktören Maggan Dong, åklagarkammaren, och tryckfrihetsförordningen. Domare är JO, JK, KU och utvecklingscentrum i Stockholm. Speciellt inbjudna vid ringside är alla riksdagspartier och media.

Publikintresset är svalt, spridda visslingar och gäspanden hörs från folkpartiets delegation, vana som de är vid annan form av datarättsboxning. Sossarna halvsover med sin nyligen bötfällde f d ledare i färskt minne. Vänsterpartiet kommer insläntrande minuterna före matchstart med bullsmulor i skäggen efter kaffet i entre´n.

Dongan äntrar ringen med sin sedvanliga segervisshet, ärrad av rättskamper under ett långt yrkesliv.Visserligen har hon förlorat några gånger och kritiserats av JO, men de flesta kamper behärskar hon på sitt oefterhärmliga sätt. Hon hoppar runt i ringen och höjer segervisst sina krokiga armar i en segergest, redan innan matchen börjat.

Tryckfrihetsförordningen sitter luggsliten på sin pall i utmanarhörnet. Det grånade huvudet hänger lite och hållningen är allt mer orkeslös för varje match.

Nu går gonggongen och boxarna rör sig mot varandra, TF med knäande gång, medan Dongan sprintar ut ur hörnet som en yster stridshingst. TF backar förskräckt, men inleder med en begäran att få ut allmän handling av åklagarkammaren i Halmstad.

Dongan satser en rejäl höger uppercut mot TF´s skrev och vägrar handlägga hans begäran i en månad och tre veckor. TF knäar och vänder sig till en av domarna, JO, för att klaga på Dongans regelvidriga boxning. Dongan retirerar, men hinner slänga iväg en vänsterkrok genom att ljuga för JO och hävda att den allmänna handlingen är för omfattande för att handlägga.

Kroken tar illa på TF´s högra ögonbryn, som börjar blöda lite grand, kanske på grund av Dongans lögn. Handlingen är på sex sidor, allt annat än omfattande.

TF går på offensiven med varierande höger- vänsterjabbar och hävdar sin grundlagsfästa rätt att få ta del av handlingen. Dongan verkar dock helt oberörd. Plötsligt satsar hon en våldsam slagserie mot tryckfrihetsförordningen och meddelar efter ytterligare en månad och en vecka att hon kastat handlingen. Tryckfrihetsförordningen går ner på knä och håller sig med sin åldrade vänsterhand i repet, medan gonggongen avslutar den första ronden.

Samtliga domare, JK, JO, KU och utvecklingscentrum i Stockholm ger ronden till powerpornmästaren Maggan Dong med siffrorna 4-0. Riksdagspartierna och medierna buar lojt åt den knäande tryckfrihetsförordningen. Blod rinner från ögonbryn och munvinkel, men sekonden, RMSS, gör sitt bästa med att plåstra om den allt svagare grundlagskämpen. Rond 2 börjar i nästa artikel.

RMSS har i tidigare artiklar publicerat egendomliga fakta om hur tjänsteutövningen på åklagarkammaren i Halmstad går till. Här kommer dels en sammanfattning, dels ytterligare material:

En åklagare kritiseras för underlåtelse att underrätta polisen, hävande av beslag samtidigt som hon yrkade motsatsen, åsidosättande av vad som åligger henne som åklagare, ej givande rimlig förklaring till sitt handlande, bristande noggrannhet, ej kontrollerat verkställande, företeende allvarliga brister i flera hänseenden, en anmärkningsvärd avsaknad av kunskaper om regelverk. Vilken åklagare var detta? Jo, Sonja Seligman.

En annan åklagare förtjänar allvarlig kritik för underlåtenhet att vidta åtgärder i ett särskilt ömmande fall, där en försvarslös kvinna gång på gång misshandlats av sin sambo. Vilken åklagare? Gisela Sjövall.

Åklagare Ann- Christin Claesson kritiseras för oacceptabel tidsutdräkt, alltså senfärdighet, vid handläggning av ett ärende gällande brytande av post- och telehemlighet.

Kammaråklagare Ingela Svensson kritiseras också hon för oacceptabel tidsutdräkt i ett ärende gällande ifrågasatt domslut.

Märkligt är att endast kvinnliga åklagare av de 15 verksamma utmärker sig för bristfällig tjänsteutövning. Förre chefsåklagare Ingela Sörgård var inget undantag i dessa avseenden. Hennes klena insats i ett styckmordsärende gick få människor förbi. Märkligt är också att dessa kvinnor gång på gång skyller på ” tidsbrist”, att åklagarmyndigheten hävdar att åtgärder mot tidsbrist vidtagits, men att åklagarna även fortsättningsvis hänvisar till denna faktor. Det ger inget professionellt intryck precis.

Men ovanstående är inte det mest allvarliga. Det alarmerande är att ett ytterligt litet antal klagomål görs, eftersom allmänheten inte känner till sina rättigheter, har en överdriven respekt för ” överlägsna” åklagartjänstemän och faktiskt inte vågar bråka med dem. Mörkertalet torde alltså vara skyhögt och många är de människor som sitter kränkta och överkörda av åklagare på åklagarkammaren i Halmstad, utan praktisk möjlighet att göra sina stämmor hörda. Det är mycket allvarligt i en så kallad rättsstat.

Åklagare Margareta Bong utmärker sig även i dessa sammanhang. RMSS har tidigare bevisat att Bong bryter mot grundlagen genom att efterfråga syftet med framställande av utfående av allmän handling. Av JO kritiseras hon för avsaknad av kunskap om de regler som gäller, för att hon brustit i sin skyldighet att diarieföra vidtagna åtgärder och för en undermålig handläggning, dels i ett ärende gällande beslag av kontanter, dels i ett annat ärende gällande misstänkt tjänstefel.

Lägger man till att Bong vägrat en misstänkt hans juridiska bisittare med motiveringen att bisittaren bl a skrivit en bok, att den misstänkte därmed ”lurades” att godkänna en partisk och bristfällig förundersökning, att när JO påpekade Bongs skyldighet att värna om objektivitetsprincipen särskilt i de fall den misstänkte saknade juridiskt biträde, Bong skriftligen hänvisade till att den misstänkte ju godkänt förundersökningen, att Bong med alla medel hemlighåller sina egna tjänsteförhållanden i fråga angående jäv, med motiveringen att avslöjande av desamma befaras skada henne mer än hennes redan kända personnummer och hemadress, så kan man ju undra vad som händer på åklagarkammaren medan de bongska hånskratten ekar i korridorerna.

RMSS kommer i följande artiklar att referera den pågående titelmatchen i rättsboxning, mellan i ena hörnet den regerande mästarinnan åklagare Margareta Bong och i den andra hörnan grundlagen i form av tryckfrihetsförordningen, företrädd av RMSS. Bong är skyhög favorit, särskilt med tanke på hennes kända fula tjyvtricks och de något partiska domarna. Dessa representeras av JO, JK, KU och riksenheten för polismål i Malmö. Publik vid ringside är samtliga riksdagspartier, särskilt inbjudna av RMSS via mail. Med säkerhet kan förutsägas att grundlagen/RMSS ligger mycket illa till och kommer att få mycket stryk.

Rond ett börjar i nästa artikel.

JO, JK, KU, samtliga riksdagspartier, utv centrum i Sthlm, åklagarkammaren i Halmstad, massmedia.

Av någon optimistisk anledning förväntar sig RMSS, kanske i likhet med många andra, att Sveriges grundlagar gäller alla medborgare. Men vissa är jämlikare än andra. Till dessa hör vice chefsåklagare Margareta Bong och justitieombudsman Mats Melin.

Enligt tryckfrihetsförordningens andra kapitel skall framställning om allmän handling handläggas med skyndsamhet. Det är en viktig princip i ett öppet och demokratiskt samhälle, eftersom offentliga dokument annars skulle kunna undanhållas allmänheten genom obegränsade handläggningstider.

Melin och Bong fogar sig inte i detta, de gör som de vill, som de powerpornaktörer de är. Det är tydligen roligare så. Följande förlopp är skriftligen dokumenterat:

7/10-06 begär RMSS ut allmän handling av Bong. En dag går, tre dagar går, en vecka går, tre veckor går, en månad går, en månad och tre veckor går.

29/11-06 skyller Bong i sitt svar till JO på att hon inte handlagt ärendet eftersom ” det är omfattande”. JO anser att det är förenligt med grundlagens skrivning om ”skyndsamhet” och avslutar ärendet. Det efterfrågade beslutet är på ett fåtal sidor.

15/12-06, efter två månader och en vecka, behagar Bong besvara framställningen. ” Ni har begärt att få besked om ett JO-beslut…det framgår inte vilket beslut som avses”. ( innehållande den senaste kritiken mot Bongs tjänsteutövning).

19/12-06 framställer RMSS om samma handling ännu en gång, samt all JO-kritik som riktats mot åklagarkammaren, med undantag för åklagare Sonja Seligman, vars usla tjänsteutövning redan är känd.

En dag går, en vecka går, tre veckor går, en månad går. Efter drygt en månad och en vecka, besvarar Bong framställningarna. De begärda handlingarna är inte längre ” för omfattande” eller för ” oklara”. Margareta Bong har helt enkelt ” kastat” handlingarna.

Med detta avskriver JO ärendet, samma ärende som han avskrivit redan 06-12-01.

Margareta Bong bryter mot grundlagen. Hon ljuger två gånger, en lögn mot RMSS och en mot JO. Hon kastar allmänna handlingar. JO tycker detta är bra.

Nu uppstår nya frågeställningar. Är inte JO-beslut allmänna handlingar? När JO-beslut inkommer till åklagarkammaren, varför diarieförs de inte som övriga skrivelser? Hur kan en offentlig institution som åklagarkammaren ” kasta” offentliga handlingar? Vilka handlingar är det mer som inte behöver diarieföras och som kan kastas efter åklagares och JO´s godtycke? Varför besvarade inte Bong den ursprungliga framställningen med det korrekta beskedet, att hon hade kastat handlingarna? Var kastar hon dem? Tar hon med dem i sin handväska och tänder brasan i kaminen med dem? Eller genom fönstret? Eller snyter hon sig i dem med ett hånskratt?

RMSS tror på det senaste alternativet och bjuder in samtliga adressater att följa med på en tur genom åklagarkammarens i Halmstad snurriga skrymslen för att få kanske en del av svaren på frågorna. En sak står klar, det går inte att fråga direkt. Bong ger aldrig några svar eller någon information som hon inte pressas till av tillsynsmyndighet.

Istället får RMSS ta till följande knep och gör härmed denna framställning:

RMSS hemställer till Margareta Bong, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad, med hänvisning till tryckfrihetsförordningens andra kapitel vari stadgas skyndsamhet vid handlägning av ärenden rörande allmänna handlingar, om att få ta del av bestämmelser/ förordningar/ lagtexter som definierar vilka till åklagarkammaren inkommande handlingar som slipper diarieföras och som kan ” kastas”.

Framställningen gäller också bestämmelser/lagtexter/ förordningar som reglerar hur och var dessa handlingar kastas. Gud vet hur många månader det kommer att ta för Margareta Bong att inte besvara framställningarna. Om Gud nu finns. Och finns han har han ändå ingen chans mot BongoMelin.

För 30 år sedan var det en stor sak när en tjänsteman inte rättade sig efter tryckfrihetsförordningen. Dåvarande personalchefen i Falkenberg, Claes Hederstierna, undvek åtal för att ha obstruerat samma skrivning i tryckfrihetsförordningen genom att avgå från sin tjänst. Det räckte med att JO kom till Falkenberg och hade ett förhör med Hederstierna som omfattar ca 30 sidor i utskrift, med åtföljande stark kritik.

Utvecklingen har alltså gått till att grundlagen inte har någon betydelse alls i dessa avseenden, enligt Melin/ Bong. Möjligen kan spekuleras i att åklagare och JO utgör en ohelig allians. Vi har nyligen sett i ” fallet Ulf” att två åklagare, vars oduglighet och omdömeslöshet drabbat oskyldiga med förstörda liv, mångåriga fängelsestraff och psykisk ohälsa, kommit undan med ett bannande JO-pekfinger som enda straff.

För andra än åklagare räcker det med ett litet snatteri eller att ha kört 3 km för fort på motorväg för att följderna skall bli hårdare än för de aktuella åklagarna.

Konsekvenserna blir ett urholkat rättsväsende, där godtycket sprider sig, rättsrötan brer ut sig, oskyldiga döms och förtroendet för allas likhet inför lagen sakta men säkert vittrar sönder.

Det är farligt för en demokrati om tjänstemän av Bongs/ Melins kaliber tillåts agera ostört.

En åklagare skall beivra brott. När åklagare nonchalerar lagstiftningen, urholkas förtroendet för rättsväsendet. I förlängningen undermineras ett demokratiskt samhälle.

Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, vägrar medvetet, gång efter annan, att rätta sig efter Sveriges grundlagstiftning. Enda tänkbara skälet är att hon är en powerpornaktör, att hon tillämpar en maktpornografisk tjänsteutövning. Det finns tre kriterier för powerpornografi. Aktören upplever tillfredsställelse av att bryta mot de lagar och bestämmelser som reglerar aktörens verksamhet. Likaså upplever aktören tillfredsställelse av att plåga och mobba svagare individer, enskilda, försvarslösa svenska medborgare. En djupare njutning upplevs genom vetskapen att den plågade medborgaren samtidigt måste betala powerpornaktörens lön genom skattemedel.

När det gäller Margareta Bong, åklagare på åklagarkammaren i Halmstad, kan följande konstateras:

7/10 -06 begärde RMSS ut allmän handling av Bong. Denna begäran skall enligt tryckfrihetsförordningens andra kapitel handläggas skyndsamt, helst samma dag eller som regel inom tre dagar. Handlingen är efter TRE MÅNADER OCH TIO DAGAR ÄNNU INTE UTLÄMNAD. Vad är det för handling? Ett JO-beslut där Bongs tjänsteutövning kritiseras.

Detta är inte ett enstaka misstag.

15/12 -06 begärdes ytterligare allmänna handlingar ut av Bong. Efter över en månad är begäran inte handlagd och handlingarna inte utlämnade. Vad är det för handlingar? Samtliga beslut där JO kritiserat åklagarkammaren i Halmstad, med undantag för åklagare Sonja Seligman, vars usla tjänsteutövning redan är känd.

Margareta Bong bryter alltså i tjänsten medvetet och upprepade gånger mot Sveriges lagstiftning. Eftersom de begärda handlingarna ingår som underlag i kommande artiklar om åklagarkammarens tjänsteutövning, innebär Bongs agerande att hon också inskränker medborgarnas yttrandefrihet. Utan de begärda handlingarna kan inga kritiska artiklar skrivas om Bong och åklagarkammaren.

När vi vanliga människor bryter mot lagen gång efter gång, kallas vi återfallsförbrytare. Huruvida Bong kvalificerar sig som tillhörig denna kategori överlåter RMSS åt andra att bedöma.

Det enda RMSS kan göra är att sprida kunskapen om hur illa det står till inom det svenska rättsväsendet. Kanske någon till slut reagerar?

Förste februari- 05 skrev RMSS på denna sida att ”JK har nu gjort sig omöjlig, det är bara en tidsfråga innan han får annat att göra. Rättspatos är inte opportunt i vårt samhälle.”

Orsaken var naturligtvis att JK offentligt synliggjort en del brister i det svenska rättsväsendet. Det enda som förvånat är att det tagit nästan två år innan maktporraktörerna, just nu genom f d justitieminister Thomas Bodström, domstolsledamoten Inger Nyström, juridikiprofessorerna Madeleine Leijonhufvud och Christian Diesen, går till angrepp mot JK Göran Lambertz.

Deras argument synes vara att domstolar alltid dömer rätt, även när oskyldiga buras in på i det närmaste hur många år som helst. Endast om nya omständigheter kommit fram kan resning beviljas och oskyldiga rentvås. Och detta kan endast ske om någon privatperson eller en gratisarbetande advokat engagerar sig i den oskyldigt dömdes ärende, enligt vad JO skrivit och RMSS citerat 24 juli i år.

Helt glömt är att en åtalad skall dömas endast om det är ställt utom allt rimligt tvivel att han är skyldig. Visar det sig i efterhand att han är oskyldig är domen felaktig enligt de flesta demokratiska och allmänförnuftiga värderingar som finns i vårt samhälle. Ovanstående maktporraktörer anser tvärtemot att en dom kan vara riktig även om en oskyldig döms…

JK anser motsatsen och har bestämt sig för att det är dags att stävja en del av den förflackning som drabbat rättsväsendet i allt högre grad under senare år. Allt fler döms oskyldiga, allt fler domare struntar i beviskrav, accepterar undermåliga utredningar och förundersökningar, köper sex av manliga studeranden, somnar under förhandlingar osv, osv.

Maktporraktören Inger Nyström, f d ledamot av högsta domstolen, märktes inte av i debatten när hennes kollega avslöjades med att köpa sex av en manlig student. Kollegan sitter kvar i HD och det är tydligen bra. Studenten hade troligtvis varit bättre skickad därtill.

JK´s ambition att höja rättssäkerheten för enskilda medborgare är däremot inte bra, enligt maktporraktörerna, med Bodström i spetsen. RMSS kan med lätthet förutse ärendet Lambertz`s vidare utveckling. Han är utsedd på livstid och kan inte avskedas. Men han kan mycket effektivt sidsteppas, frysas ut och mobbas in i en yrkesisolering på samma sätt som en annan maktporraktör, Carl Bildt, har gjort med Lars Danielsson.

I en sådan situation kan en justitiekansler inte agera, varför Lambertz till slut tvingas acceptera en avgång till ett annat väl betalt men diskretare och framförallt mindre potent uppdrag. Det är ganska sorgligt, tycker RMSS.

Istället för att mobba ut en person i högsta befattning som äger den sällsynta förmågan att inse vad rättspatos är, borde man istället stötta JK och se över domarutbildning och rutiner vid landets domstolar. För det fungerar bevisligen allt sämre och allt mer godtyckligt i allt för många mål.

Kanske borde man till och med överväga någon form av ansvar för de nämndemän och domare? som somnar under förhandlingar, som dömer åtalade med invandrarbakgrund hårdare än infödda svenskar, som köper sex av prostituerade, som dömer utan tillräckliga bevis och som struntar i om skuldfrågan är ställd utom allt rimligt tvivel.

Våra domstolar har av hävd varit respekterade inrättningar och har därför haft en status som förhindrat varje form av kritik och utveckling. En skyddad verkstad för politiskt utsedda lekmän och i en del fall mindre seriösa domare har blivit resultatet och får alltmer skandalösa konsekvenser. Fallet Ulf är bara ett bland många.

I detta fall står JK för demokratiska rättsprinciper och visar en strävan till förbättrad rättssäkerhet.
Skall man försöka ta ställning själv för eller emot JK eller maktporraktörerna som nämnts ovan, är det inte så svårt om man tänker på att man kan aldrig göra fel när man påpekar att det är fel att domstolarna dömer fel. Så enkelt är det…

Låt inte powerpornaktörernas fina titlar lura dig, det är alldeles för många andra som bländas till tyst accepterande och blind lydnad. Det är tydligen så att mobbningsstruktur, översitteri och rättsförakt som principer sitter i högsätet även i det högsta samhällsskikt.

Undra på att stackars försvarslösa små barn är rättslösa när de mobbas från sans och hälsa i vår obligatoriska grundskola, enligt samma principer som kommer att tvinga JK att frånträda sin befattning.

Som sagt, det är bara en tidsfråga…

JO,JK,KU, utv centrum Stockholm, åklagarkammaren i Halmstad, samtliga riksdagspartier.

Ärende: Maktporraktörerna Mats Melin, JO / Margareta Bong, vice chefsåklagare.

Powerpornaktörer får tredubbel tillfredsställelse. Dels av att bryta mot de lagar/förordningar som reglerar deras verksamhet, dels av att därigenom förtrycka en maktlös enskild medborgare, dels av den sadistiskt färgade tillfredsställelsen att veta att allmänheten betalar maktporraktörens lön samtidigt som allmänheten blir förtryckt.

En telefonör berättade för RMSS att det blir vanligare att medborgare tvingas anlita den kriminella organisationen Hells Angels för att kunna hävda sina rättigheter, när rättsväsendets brister blir alltför uppenbara. Det skulle betyda att allmänheten tvingas betala Hells Angels för att genom våld försöka få ut vad grundlagen garanterar den, allmänna och offentliga handlingar.

JO Mats Melin och vice chefsåklagare Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, har tillsammans informellt beslutat att en begäran om allmän handling inte ska handläggas. Att beslutet strider mot tryckfrihetsförordningens andra kapitel bekymrar inte dessa maktporraktörer, eftersom tillfredsställelsen att nonchalera densamma är större.

Det återstår tydligen inget annat än det intressanta alternativet att anlita kriminella torpeder för att kunna åtnjuta sina lagstadgade rättigheter. Melin/Bong skulle då av Hells Angels tvingas utföra sina arbetsuppgifter på ett lagenligt sätt.

Rollbytet blir drastiskt, eftersom en kriminell organisation skulle stå upp för grundlagen, medan JO och åklagarämbetet medvetet saboterar densamma.

Och så är ju just vad som håller på att hända. De delar av rättsväsendet och det politiska etablissemanget som accepterar detta sakernas tillstånd, utgör inget annat än ytterligare aktörer inom maktporrområdet.

Är Du en powerpornaktör Du också?

Enl uppdrag

Helge Rudling
RMSS

Powerporn = maktpornografisk verksamhet.

Likheterna mellan maktpornografisk och sexuell pornografisk verksamhet är slående. Gemensamt är att båda innehåller ett element av lust och efterföljande tillfredsställelse hos de utövande. Maktpornografisk verksamhet kan utövas enskilt eller i par, som när t ex JO Mats Melin och vice chefsåklagare Margareta Bong gemensamt ägnar sig åt att nonchalera grundlagstiftningen på den lilla medborgarens bekostnad.

Powerporn utövas också i grupp, som t ex när åklagarämbetet, från den enskilde åklagaren till vice riksåklagaren, tillsammans arbetar för att en oskyldig barnafar skall buras in i åtta år.

Och det finns naturligtvis också den ultimata varianten, powerpornorgien, när t ex stora delar av rättsväsendet gemensamt försvarar mörkläggningen av den polisiära dödsmisshandeln av Osmo Vallo.

En annan och mycket vanlig variant av powerporn är mobbningen mot enskilda individer. Den utövas, som alla vet, i skolor, på arbetsplatser, ända upp i UD där den för ögonblicket till synes mest aktive är utrikesminister Carl Bildt och offret är Lars Danielsson. Det klassiska scenariot, den starke mot den svage, den store mot den lille, överheten mot den enskilde.

Hur ovilliga dessa ogärningsmän än är att erkänna det, så kan det inte ifrågasättas att lustkänslan utgör motorn i deras övergrepp. Någon annan anledning finns nämligen inte. Att denna lustkänsla är så viktig för förgriparen, är orsaken till att mobbningen är inbyggd i det svenska samhällssystemet.

Därför kommer vi aldrig att helt kunna stoppa mobbning på skolgårdarna och i klassrummen. Vi kommer inte att kunna förhindra att åklagarämbetet vill sätta åt oskyldiga människor, Bildt kommer även fortsättningsvis att tillåta sig övergrepp mot medarbetare och Bong kommer att behandla allmänheten och lagstiftningen lika respektlöst i framtiden. Lusten regerar för dessa människor i dessa sammanhang.

Mot detta måste vi alla kämpa, om än vi aldrig når ända fram. Upp till kamp mot powerporn, skulle RMSS vilja utbrista, antingen den utövas på skolgårdar, på åklagarkammaren i Halmstad eller i riksdag och regering.

Margareta Bong
Åklagarkammaren i Halmstad

JO,JK, utv centrum i Sthlm fk
Samtliga riksdagspartier

Ärende: Åklagarämbetets förflackning

Som framgår av tidigare mail har RMSS 7/10 -06 begärt att få ta del av allmän handling av Bong, åklagarkammaren i Halmstad. Tryckfrihetsförordningens andra kapitel stadgar skyndsamhet vid handläggning av ärenden gällande allmänna handlingar. Trots detta har efter tre veckor Bong inte orkat bry sig. Hon står över grundlagen, alltså.

Åklagarkammaren i Halmstad framstår alltmer som en lag- och medborgarföraktande inrättning. Åklagare har upprepade gånger visat en stor ovilja att tillgodose inte bara medborgares lagstadgade rättigheter, utan också en markant ovilja att visa en seviceinriktning mot dem som betalar åklagarnas löner = allmänheten. Detta framgår bl a av artikeln ”Tre trilskande åklagare” på hemsidan ifalkenberg.nu, där ett av många telefonsamtal med åklagarkammaren spelats in och redovisats in extenso.

JO har upprepade gånger kritiserat kammaren för bl a underlåtelse att underrätta polisen, felaktigt hävande av beslag, åsidosättande av vad som åligger åklagare, ej företeende rimliga förklaringar, bristande noggrannhet, bristande kontroll, allvarliga brister i flera hänseenden, anmärkningsvärd avsaknad av kunskap om regelverk osv, osv. Såväl Bong som f d chefsåklagare Ingela Sörgård har upprepade gånger visat en stor ovilja, eller rättare sagt trilskats och tjurat, när det gäller utlämnande av allmän handling.

Så alltså även denna gång, i synnerhet när det gäller handlingar som blottlägger deras egen inkompetens och omdömeslöshet, t ex JO-kritik.

Lägger man till den alltmer bekanta bild av hur åklagarväsendet fungerar, står det klart att den inrättning som skall bevaka att lagen efterföljs, består av tjänstemän som själva sätter sig över såväl lagstiftning som gott omdöme. Fallet Ulf är bara ett exempel av många där åklagare enligt JO undanhåller utredningsmaterial, brister i objektivitet, lämnar vilseledande uppgifter och hemlighåller viktig information, allt i syfte att få medborgare oskyldigt dömda till långa fängelsestraff.

Detta är inte bra och kommer att leda till en ohållbar situation om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att ränsa upp i åklagarträsket.

Betonas bör att här anförda exempel utgör den lilla bråkdel av ärenden som kommit RMSS till del. Hur många tusentals misskötta ärenden förblir okända för att medborgare inte känner till vilka regler som gäller och vart man kan vända sig för att klaga? Och hur många vågar/ orkar ta sig besväret att göra det?

Verkligheten är alltså betydligt svartare än vad som här återges.

Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, vägrar än en gång att skyndsamt handlägga en begäran om allmän handling. Hon är också känd för att neka juridisk bisittare med motiveringen att personen i fråga ” skrivit en bok”. Hon gör även förundersökningar som helt utesluter samtliga fakta som talar till den åtalades fördel, vilket medför att förundersökningarna blir partsinlagor istället.

Kanske någon undrar vad det är för en offentlig handling som åklagare Bong inte vill ska komma ut. Jo, det råkar vara ett beslut där JO kritiserar… just det, Margareta Bong!

Det svänger på åklagarkammaren i Halmstad. Hoppas att dom åtminstone har roligt själva…

Helge Rudling
RMSS

RMSS har artiklar på denna sida där man kan läsa att allvarlig kritik från JO riktas mot åklagare på åklagarkammaren i Halmstad.

Vi har i ” fallet Ulf”, som JO valt att kalla det, med viss upprördhet fått höra och se hur åklagare anser det helt rätt, när oskyldiga blir dömda till mångåriga fängelsestraff för allvarliga brott som de inte begått.

Orsaken har varit ofullkomliga förundersökningar, viktiga uppgifter för den anklagade som gömts undan av åklagare och polis och en orimlig seghet från åklagares sida när det gäller att förfäkta objektivitetsprincipen, det vill säga att alla uppgifter som kommer fram skall redovisas, TROTS ( enl åklagare) att de är till förmån för den tilltalade.

Så nu får åklagare Birgit Kronholm allvarlig kritik för att hon brister i objektivitet, för att hon undanhåller utredningsmaterial, lämnar vilseledande uppgifter och inte lämnar viktig information till den oskyldigt dömde.

Vice riksåklagaren Catharina Bergqvist Levin får MYCKET allvarlig kritik för att hon fördröjt resningsansökan för de oskyldigt dömda, trots att en mängd nya omständigheter till de dömdas fördel kommit fram genom Uppdrag Granskning.

Särskilt allvarligt tycker JO det är, eftersom Ulf och hans kompis redan suttit fängslade ett antal år.

Det intressanta i ärendet är emellertid inte att dessa enskilda odugliga åklagare får kritik. Intresssant är istället hur de fram till JO´s beslut hela tiden hävdat att de agerat oklanderligt, trots att de var medvetna om bristerna i förundersökningen och att två oskyldiga människor satt i fängelse i flera år.

DE TYCKTE ALLTSÅ ATT DETTA VAR RÄTT OCH RIKTIGT!!!

Hade du eller någon annan frågat vilken åklagare som helst, till exempel Margareta Bong, Ingela Sörgård, om hon nu inte är avpolleterad, och Sonja Seligman på åklagarkammaren i Halmstad, så hade de till 100 procent ställt upp på Kronholm och Bergqvist Levin, FÖRE JO´s beslut. Och för den delen kanske efter också. Deras inställning till sina arbetsuppgifter redovisas sedan tidigare på denna sida.

Det förhåller sig nämligen så, enligt RMSS åsikt, att åklagarväsendet består av personer som saknar minsta tillstymelse till känsla för rättssäkerhet för den enskilde. Nåja, undantag finns ju alltid?

En annan intressant omständighet är vilken form av ansvar som utkrävs av dessa odugliga personer, som orsakat mångårigt lidande för de drabbade. Blir de lagförda? Får de böta? Blir de rapporterade till ansvarsnämnden? Får de andra arbetsuppgifter? Blir de avskedade?

Nä,nä, de får allvarlig kritik och fortsätter sen som vanligt. Nåde den stackare som råkar ut får sådana politruker.