Med all rätt reagerar rättssystemet hårt när kriminella och antidemokratiska element försöker bomba åklagardörrar som påtryckningsmedel. Sådana företeelser, liksom andra övergrepp i rättssak, är mycket farliga hot mot rättssäkerhet och ett demokratiskt samhällsskick. Egendomligt nog är det bara sådana yttre hot som förorsakar ramaskri hos rättstjänarna, från åklagare och polis till ansvariga politiker. De ständigt pågående inre sabotagen mot rättssystemet föranleder i det närmaste inga reaktioner alls.

Vilket är det största hotet egentligen? Är det när en åklagare, som inte ens är hemma, får sin dörr sprängd, eller är det när hennes kollegor genom uselt arbete får en oskyldig människa dömd till 8 års fängelse?

Vem påverkas mest, åklagaren eller den oskyldigt dömde?

Svaret är att det kvittar för rättsväsendet. Den stora skillnaden är att det yttre hotet drabbar rättstjänarna själva och då skriks det högt. Det inre hotet, i form av felaktiga domar, bristfälliga förundersökningar, undermålig åklagarhantering, drabbar den enskilde och då är det till och med klanderfritt, enligt vice riksåklagaren.( fallet Ulf)

För det allmänna rättsmedvetandet står det nog klart vilket hot som mest drabbar medborgarna. Och inte gör det saken bättre att ledamöter i högsta domstolen gör sig skyldiga till skattebrott och köper sex av unga män och fortsätter döma andra som om inget hänt. För att inte tala om liknande förhållanden i landets tingsrätter.

Som ett litet exempel på inre hot mot rättssäkerhet och rättsväsende, i mindre men likaväl förödande omfattning, är en vice chefsåklagares hantering av tryckfrihetsförordningen. Åklagaren heter Margareta Bong och jobbar på åklagarkammaren i Halmstad, som inte sällan utsätts för kritik från JO.

Tvärtemot vad lagstiftningen stadgar, har Bong som regel att inte besvara framställningar om allmän handling, vilket RMSS lyckats leda i bevis. I ett nu aktuellt ärende, har Bong vägrat att fatta ett formellt beslut om utlämnande av allmän handling i närmare ett år. Kammarrätten tvingas konstatera 07-11-12 att den inte kan pröva ett överklagande eftersom Bong vägrar lämna lagenligt och erforderligt beslut.

Intressant är att JO, JK, KU, åklagarämbetets utvecklingscentrum i Stockholm samt alla politiska riksdagspartier är väl informerade om Bongs sätt att kringgå tryckfrihetsförordningen. Samtliga stöder Bong i hennes agerande. KU uttrycker skriftligen att det har förtroende för JO Mats Melin och hans stöd för Bong.

Melin har till och med per telefonförfrågning till Bong konstaterat att framställningen om de allmänna handlingarna diarieförts hos åklagarkammaren utan att besvaras. Men Melin anser i likhet med Bong att tryckfrihetsförordningen är selektiv, vilket betyder att man som tjänsteman kan välja själv om man vill efterkomma den eller inte.

Vilka signaler ger det när ansvariga tjänstemän inom rättsväsendet agerar i strid mot lagen?

Naturligtvis att de inte är bättre än Hells Angels själva. Det inre hotet mot vårt samhällsskick är egentligen mer förödande än en bombad ytterdörr. Vad Melin, JK, KU och övriga därmed säger är att vill en medborgare ha sina lagstadgade rättigheter tillgodosedda så kan det ske med assistans av Hells Angels mer än med hjälp av lagstiftningen.

Ramaskriet mot dörrbombningen är berättigat. Men i ljuset av systemets egna hot i form av felaktiga domar, lagbrott och andra försummelser, känns övertonerna alltför bemängda av hyckleri och självgodhet. När systemet själv agerar för att sanera sina egna brister kommer man att uppnå en större grad av trovärdighet, vilket vårt samhälle skulle må väl av.

Men dit är det långt eftersom utvecklingen är beroende av Uppdrag Granskning mer än av enskilda rättstjänares vilja till självgranskning och självsanering.

Bland det värsta som finns är när barn eller djur eller andra skyddslösa varelser råkar illa ut, vansköts, misshandlas, utnyttjas eller till och med profiteras på. Läser man Småjordbrukarnas tidning får man titt som tätt information om hur djurskyddet inte fungerar och istället drabbar såväl boskap som människor. Just drabbar, istället för att skydda. Vad i all sin dar är det för något som inte stämmer? Varför alla dessa motsägelser, lögner, anklagelser, felaktigheter? Varför är det inte så enkelt som att vanskötta djur skall räddas och djurägare som av olika mer eller mindre tragiska orsaker tappat greppet och omdömet om både sig själva och sina djur, skall hjälpas vidare i livet på ett humant sätt?

Istället kan vi gång på gång läsa om veterinärer och djurskyddsinspektörer som beskyller varandra för lögn, intyg som motsäger varandra, aggressiva livdjursförmedlare som påstår att boskapen inte är testad fastän intyg visar att så är fallet, kringexpertis som till stora kostnader tar hand om boskap för att sedan själv köpa den till underpris men hävdar att det är överpris. Varför köpa vanskötta djur till överpris?

Istället för att djurtillsynen sköts på ett professionellt sätt får man som läsare intrycket av att när en djurägare ligger ner och därmed också hans djur, så flockas gamarna för att roffa åt sig vad som går. Sekinerna är viktigare än både djur och människa. Kan det finnas någon annan förklaring till att detta sorgliga scenario upprepas gång efter annan, efter annan, efter annan?

Och rättsinstanserna har ingen möjlighet att bringa klarhet i sörjan på annat sätt än att tro på djurskyddsinspektören, vilket efter de sorgliga erfarenheterna av tidigare djurtillsyn i t ex Falkenberg, ibland är ett ödesdigert misstag. Även om det naturligtvis också finns inspektörer som är seriösa och sköter sina åligganden mot såväl djur som människa på ett grannlaga sätt,vilket absolut inte är en enkel uppgift. Det är inte enklare att bemöta människor i kris än det är i normal fallet.

Guy Allan Svensson kämpar på, år ut och år in och kräver någon form av yrkesheder, humanitet och professionalitet i djurskyddet och hedras bör han för det. Men varför styrs hanteringen då inte upp, en gång för alla, så att dessa motsägelser, lögner och beskyllningar slipper aktualiseras så fort en olycklig människas hopplösa situation drabbar värnlösa och utsatta djur?

Men är det kanske allt för blåögt att vilja få ett slut på gamarna, i denna tid av slavhandel i Sverige och övriga Europa, med kvinnor och barn som säljs för sex, pedofilnät i alla samhällsgrupper med miljontals bilder på barn som våldtas och pinas, dödsmisshandel av rullstolsbundna, ledamöter av högsta domstolen i Sverige som döms för skattebrott och sexköp av manliga studenter osv, osv. Mänskligheten har väl knappast varit vidrigare någon gång under historiens lopp.

Betyder det att Guy Allan bör ge upp?

Nej, tvärtom, låt oss hjälpas åt med det lilla vi kan och reagera mot dumheten och elakheten, om den så dyker upp i djurtillsyn, rättsväsende, stat, kommun, landsting, hos oss själva eller i vår närhet. För att ta några exempel.

Gonggongen ljuder o powerpornaktören Maggan Dong skjuter fart mot den skadade Tryckfrihetsförordningen. Halvt av rädsla åstadkommer TFF en klumpig vänsterjabb genom att begära ut allmän handling för tredje gången. Dongan ser blottan och sänker TFF, denna gång för gott, genoom att inte ens efter 9 månader handlägga framställan.

TFF´s vänsterfot rycker sporadiskt, domaren bryter matchen och höjer Dongans vänsterarm. Dongan vrålar av segerbrunst. Grundlagen har fått vad den tål och ve den som förfäktar dess rätt att bestå.

Det går an att raljera om en vice chefsåklagares ansträngningar att göra ett så dåligt jobb som möjligt. Men egentligen är Margareta Bongs förakt för lagstiftningen ett hot mot såväl rättsväsendet som det demokratiska samhället.

En åklagare, vars uppgift det är att upprätthålla lagstiftningen, men som istället arbetar mot densamma, är en styggelse i vilket sammanhang och i vilken rättssal som helst.

Självklart förtjänar en sådan tjänsteutövning att polisanmälas och naturligtvis kommer så att ske ännu en gång, med nedanstående sammanfattning som bakgrund. Bong har erbjudits möjlighet att tillrättalägga eventuella sakfel, men hon har inte funnit anledning därtill, av självklara orsaker. Allt är ju skriftligt dokumenterat, från hennes lögner till hennes återkommande regelmässiga vägran att efterkomma tryckfrihetsförordningen.

RMSS 070916

Åklagarkammaren i Halmstad
Utvecklingscentrum i Sthlm o Umeå
JO
JK
KU
Samtliga riksdagspartier
Media
Halmstads tingsrätt
Varbergs tingsrätt

Ärende: misstänkt brottslig tjänsteutövning,
åklagarkammaren i Halmstad

Tryckfrihetsförordningen:

2 kap: Varje svensk ska ha rätt att taga del av allmänna handlingar.Lag (1976:954)

13 §: Begäran att få utskrift eller kopia av allmän handling skall behandlas skyndsamt.
Lag ( 2002:90)

3 §: Med handling förstås framställning i skrift…Den är allmän om den förvaras hos
myndighet eller är att anse som inkommen till myndighet.

6 §: Handling anses inkommen till myndighet när den anlänt till myndigheten eller kommit
behörig befattningshavare till handa.

Saken:

061007 inkom en begäran om allmän handling till Margareta Bong, vice chefsåklagare, åklagarkammaren i Halmstad.
061129, efter ca 2 månader, avskriver JO anmälan, utan åtgärd eller ytterligare uttalande.
Inga handlingar lämnas ut. Handlingarna var ” för omfattande”. ( 6 sidor).

061219 inkom ytterligare en begäran om allmän handling till Margareta Bong.
070125, efter över en månad, avskriver JO utan vare sig åtgärd eller yttrande. Ingen handling lämnas ut Handlingarna hade ”kastats”.

070127 inkom en tredje begäran om allmänna handlingar till Margareta Bong.
070830, efter 7 månader, avskriver JO utan vare sig ytterligare granskning eller uttalande. Inga handlingar lämnas ut, trots att registratorn till JO uppger att framställning inkommit 070128 och att den inte besvarats.

Bong har därmed redovisat sin inställning till tryckfrihetsförordningen: Den gäller inte Margareta Bong. Ett misstag kan förklaras, ett andra möjligen redovisas som olyckliga omständigheter, men tre medvetna brott mot TFF kan inte förklaras på annat sätt än att Bong i sin tjänsteutövning regelmässigt sätter sig över lagstiftningen.

Det finns heller inget som antyder att Bongs privata lagskipning inskränker sig till nonchalans mot tryckfrihetsförordning och av lagen föreskriven objektivitetsprincip. Att hennes respektlöshet dokumenterats och bevisats i dessa tre fall, indikerar att det finns andra områden inom lagstiftningen, där Bongs omdömeslöshet får oönskade konsekvenser.

Åklagarkammaren i Halmstad har ett allt mer anfrätt rykte. I ljuset av Bongs yrkesutövning är det heller inte konstigt att riksåklagaren kritiserar kammaren för bristfälligt ledarskap, som i sin förlängning leder till att en förföljd psykolog mördas. Förre chefsåklagare Ingela Sörgård gjorde en rikskänd medioker insats i ett styckmord. I ärende efter ärende kritiseras kammaren för långsamhet och bristande yrkeskunnighet.

Att Bong hittills kunnat utöva sin verksamhet på ett så undermåligt sätt, torde vara följden av att kammaren lider av svåra ledningsproblem.

Vare sig RMSS eller allmänheten i övrigt, har möjlighet att påverka så djupgående missförhållanden. För RMSS återstår att påpeka att varje gång Margareta Bong träder in i rättssalen, finns anledning för rätten att extra noga beakta att Bong enligt SAOL är en brottsling och att hennes sakframställningar och yrkanden därmed bör föranleda större omsorg vid ett beaktande än vad som gemenligen kan förväntas.

Principiellt är det stötande och förödande att en lagbrytare har till yrkesuppgift att värna om rättssäkerheten och i sin mediokra och lagstridiga tjänsteutövning dessutom har stöd av JO,JK, KU och samtliga riksdagspartier.

Helge Rudling
RMSS
Rörelsen mot samhällets sönderfall

Powerpornaktören och mästaren i rättsboxning, Maggan Dong, sponsrad av åklagarkammaren i Halmstad, sitter lojt tillbakalutad på sin pall i ringhörnan. En av domarna(!), JO Mats med ett Flin, fläktar henne med sin vita skjorta. I andra ringhörnan försöker tryckfrihetsförordningens sekond, RMSS, att få lite liv i den gamle rättskämpen, men han är klart skadad av Dongs irriterande vänsterjabbar, med lögner och andra tjuvtricks.

När gonggongen går, tar TF hjälp av repen för att ställa sig upp. Han intar försvarsposition och går ostadigt fram mot ringens mitt, men ryggar när Dongan med sitt sedvanliga hånflin och ett invektivbemängt rytande störtar fram mot TF.

TF får iväg en trevande högerjabb genom att begära att få ut all JO-kritik mot åklagarkammaren i Halmstad de senaste fem åren. Dongan böjer huvudet åt vänster, låter framställningen glida av henne och kontrar med en våldsam uppercut igen genom att vägra besvara TF´s framställan i mer än en månad och en vecka. Månne hon har en hästsko i handsken, det klingar som av metall när Dongan träffar TF på undre delen av hans högra kindben.

TF vacklar, men lyckas distrahera Dongans uppföljande raka vänster genom att anmäla henne till JO. Dongan retirerar, men kommer igen med en intensiv slagväxling. TF går ner på knä, när Dongan , samtidigt som gonggongen går, sätter punkt för ronden med en präktig krokig höger mot TF´s vänstra öra, genom att erkänna att hon kastat alla handlingar som innehåller JO- kritik mot åklagarkammaren i Halmstad.

RMSS rusar in och hjälper den allt mer maktlösa tryckfrihetsförordningen mot hans ringhörna. Vid ringside sitter samtliga riksdagspartier och massmedia och buar ut TF. En del, kanske de flesta, sitter i tankarna på Dongans väntade segerbuffe´. Där vankas det politiska smörjmedel o andra läckerheter av olika art.

Domarna, JO, JK, KU och utvecklingscentrum i Stockholm, ger ronden till Maggan Dong med siffrorna 4-0. Helt rättvist.

Så kommer då ännu en titelmatch i rättsboxning mellan powerpornaktören Maggan Dong, åklagarkammaren, och tryckfrihetsförordningen. Domare är JO, JK, KU och utvecklingscentrum i Stockholm. Speciellt inbjudna vid ringside är alla riksdagspartier och media.

Publikintresset är svalt, spridda visslingar och gäspanden hörs från folkpartiets delegation, vana som de är vid annan form av datarättsboxning. Sossarna halvsover med sin nyligen bötfällde f d ledare i färskt minne. Vänsterpartiet kommer insläntrande minuterna före matchstart med bullsmulor i skäggen efter kaffet i entre´n.

Dongan äntrar ringen med sin sedvanliga segervisshet, ärrad av rättskamper under ett långt yrkesliv.Visserligen har hon förlorat några gånger och kritiserats av JO, men de flesta kamper behärskar hon på sitt oefterhärmliga sätt. Hon hoppar runt i ringen och höjer segervisst sina krokiga armar i en segergest, redan innan matchen börjat.

Tryckfrihetsförordningen sitter luggsliten på sin pall i utmanarhörnet. Det grånade huvudet hänger lite och hållningen är allt mer orkeslös för varje match.

Nu går gonggongen och boxarna rör sig mot varandra, TF med knäande gång, medan Dongan sprintar ut ur hörnet som en yster stridshingst. TF backar förskräckt, men inleder med en begäran att få ut allmän handling av åklagarkammaren i Halmstad.

Dongan satser en rejäl höger uppercut mot TF´s skrev och vägrar handlägga hans begäran i en månad och tre veckor. TF knäar och vänder sig till en av domarna, JO, för att klaga på Dongans regelvidriga boxning. Dongan retirerar, men hinner slänga iväg en vänsterkrok genom att ljuga för JO och hävda att den allmänna handlingen är för omfattande för att handlägga.

Kroken tar illa på TF´s högra ögonbryn, som börjar blöda lite grand, kanske på grund av Dongans lögn. Handlingen är på sex sidor, allt annat än omfattande.

TF går på offensiven med varierande höger- vänsterjabbar och hävdar sin grundlagsfästa rätt att få ta del av handlingen. Dongan verkar dock helt oberörd. Plötsligt satsar hon en våldsam slagserie mot tryckfrihetsförordningen och meddelar efter ytterligare en månad och en vecka att hon kastat handlingen. Tryckfrihetsförordningen går ner på knä och håller sig med sin åldrade vänsterhand i repet, medan gonggongen avslutar den första ronden.

Samtliga domare, JK, JO, KU och utvecklingscentrum i Stockholm ger ronden till powerpornmästaren Maggan Dong med siffrorna 4-0. Riksdagspartierna och medierna buar lojt åt den knäande tryckfrihetsförordningen. Blod rinner från ögonbryn och munvinkel, men sekonden, RMSS, gör sitt bästa med att plåstra om den allt svagare grundlagskämpen. Rond 2 börjar i nästa artikel.

RMSS har i tidigare artiklar publicerat egendomliga fakta om hur tjänsteutövningen på åklagarkammaren i Halmstad går till. Här kommer dels en sammanfattning, dels ytterligare material:

En åklagare kritiseras för underlåtelse att underrätta polisen, hävande av beslag samtidigt som hon yrkade motsatsen, åsidosättande av vad som åligger henne som åklagare, ej givande rimlig förklaring till sitt handlande, bristande noggrannhet, ej kontrollerat verkställande, företeende allvarliga brister i flera hänseenden, en anmärkningsvärd avsaknad av kunskaper om regelverk. Vilken åklagare var detta? Jo, Sonja Seligman.

En annan åklagare förtjänar allvarlig kritik för underlåtenhet att vidta åtgärder i ett särskilt ömmande fall, där en försvarslös kvinna gång på gång misshandlats av sin sambo. Vilken åklagare? Gisela Sjövall.

Åklagare Ann- Christin Claesson kritiseras för oacceptabel tidsutdräkt, alltså senfärdighet, vid handläggning av ett ärende gällande brytande av post- och telehemlighet.

Kammaråklagare Ingela Svensson kritiseras också hon för oacceptabel tidsutdräkt i ett ärende gällande ifrågasatt domslut.

Märkligt är att endast kvinnliga åklagare av de 15 verksamma utmärker sig för bristfällig tjänsteutövning. Förre chefsåklagare Ingela Sörgård var inget undantag i dessa avseenden. Hennes klena insats i ett styckmordsärende gick få människor förbi. Märkligt är också att dessa kvinnor gång på gång skyller på ” tidsbrist”, att åklagarmyndigheten hävdar att åtgärder mot tidsbrist vidtagits, men att åklagarna även fortsättningsvis hänvisar till denna faktor. Det ger inget professionellt intryck precis.

Men ovanstående är inte det mest allvarliga. Det alarmerande är att ett ytterligt litet antal klagomål görs, eftersom allmänheten inte känner till sina rättigheter, har en överdriven respekt för ” överlägsna” åklagartjänstemän och faktiskt inte vågar bråka med dem. Mörkertalet torde alltså vara skyhögt och många är de människor som sitter kränkta och överkörda av åklagare på åklagarkammaren i Halmstad, utan praktisk möjlighet att göra sina stämmor hörda. Det är mycket allvarligt i en så kallad rättsstat.

Åklagare Margareta Bong utmärker sig även i dessa sammanhang. RMSS har tidigare bevisat att Bong bryter mot grundlagen genom att efterfråga syftet med framställande av utfående av allmän handling. Av JO kritiseras hon för avsaknad av kunskap om de regler som gäller, för att hon brustit i sin skyldighet att diarieföra vidtagna åtgärder och för en undermålig handläggning, dels i ett ärende gällande beslag av kontanter, dels i ett annat ärende gällande misstänkt tjänstefel.

Lägger man till att Bong vägrat en misstänkt hans juridiska bisittare med motiveringen att bisittaren bl a skrivit en bok, att den misstänkte därmed ”lurades” att godkänna en partisk och bristfällig förundersökning, att när JO påpekade Bongs skyldighet att värna om objektivitetsprincipen särskilt i de fall den misstänkte saknade juridiskt biträde, Bong skriftligen hänvisade till att den misstänkte ju godkänt förundersökningen, att Bong med alla medel hemlighåller sina egna tjänsteförhållanden i fråga angående jäv, med motiveringen att avslöjande av desamma befaras skada henne mer än hennes redan kända personnummer och hemadress, så kan man ju undra vad som händer på åklagarkammaren medan de bongska hånskratten ekar i korridorerna.

RMSS kommer i följande artiklar att referera den pågående titelmatchen i rättsboxning, mellan i ena hörnet den regerande mästarinnan åklagare Margareta Bong och i den andra hörnan grundlagen i form av tryckfrihetsförordningen, företrädd av RMSS. Bong är skyhög favorit, särskilt med tanke på hennes kända fula tjyvtricks och de något partiska domarna. Dessa representeras av JO, JK, KU och riksenheten för polismål i Malmö. Publik vid ringside är samtliga riksdagspartier, särskilt inbjudna av RMSS via mail. Med säkerhet kan förutsägas att grundlagen/RMSS ligger mycket illa till och kommer att få mycket stryk.

Rond ett börjar i nästa artikel.