Alla inlägg av rmss

Rättsväsendet

Mer JO-kritik mot åklagare.

Lämna en kommentar

RMSS har artiklar på denna sida där man kan läsa att allvarlig kritik från JO riktas mot åklagare på åklagarkammaren i Halmstad.

Vi har i ” fallet Ulf”, som JO valt att kalla det, med viss upprördhet fått höra och se hur åklagare anser det helt rätt, när oskyldiga blir dömda till mångåriga fängelsestraff för allvarliga brott som de inte begått.

Orsaken har varit ofullkomliga förundersökningar, viktiga uppgifter för den anklagade som gömts undan av åklagare och polis och en orimlig seghet från åklagares sida när det gäller att förfäkta objektivitetsprincipen, det vill säga att alla uppgifter som kommer fram skall redovisas, TROTS ( enl åklagare) att de är till förmån för den tilltalade.

Så nu får åklagare Birgit Kronholm allvarlig kritik för att hon brister i objektivitet, för att hon undanhåller utredningsmaterial, lämnar vilseledande uppgifter och inte lämnar viktig information till den oskyldigt dömde.

Vice riksåklagaren Catharina Bergqvist Levin får MYCKET allvarlig kritik för att hon fördröjt resningsansökan för de oskyldigt dömda, trots att en mängd nya omständigheter till de dömdas fördel kommit fram genom Uppdrag Granskning.

Särskilt allvarligt tycker JO det är, eftersom Ulf och hans kompis redan suttit fängslade ett antal år.

Det intressanta i ärendet är emellertid inte att dessa enskilda odugliga åklagare får kritik. Intresssant är istället hur de fram till JO´s beslut hela tiden hävdat att de agerat oklanderligt, trots att de var medvetna om bristerna i förundersökningen och att två oskyldiga människor satt i fängelse i flera år.

DE TYCKTE ALLTSÅ ATT DETTA VAR RÄTT OCH RIKTIGT!!!

Hade du eller någon annan frågat vilken åklagare som helst, till exempel Margareta Bong, Ingela Sörgård, om hon nu inte är avpolleterad, och Sonja Seligman på åklagarkammaren i Halmstad, så hade de till 100 procent ställt upp på Kronholm och Bergqvist Levin, FÖRE JO´s beslut. Och för den delen kanske efter också. Deras inställning till sina arbetsuppgifter redovisas sedan tidigare på denna sida.

Det förhåller sig nämligen så, enligt RMSS åsikt, att åklagarväsendet består av personer som saknar minsta tillstymelse till känsla för rättssäkerhet för den enskilde. Nåja, undantag finns ju alltid?

En annan intressant omständighet är vilken form av ansvar som utkrävs av dessa odugliga personer, som orsakat mångårigt lidande för de drabbade. Blir de lagförda? Får de böta? Blir de rapporterade till ansvarsnämnden? Får de andra arbetsuppgifter? Blir de avskedade?

Nä,nä, de får allvarlig kritik och fortsätter sen som vanligt. Nåde den stackare som råkar ut får sådana politruker.

Rättsväsendet

JO: Rättssäkerheten i Sverige är beroende av privatpersoner

Lämna en kommentar

JO har i beslut 060707, dnr 2181-2005, offentligt konstaterat, om än med visst beklagande, att en oskyldigt dömd inte har någon chans att bli frikänd, såvida inte antingen en advokat arbetar gratis, (försök med det du), eller en privatperson eller journalist godtyckligt väljer att engagera sig i ärendet, typ ” Uppdrag Granskning”. RMSS citerar JO ordagrant:

– Det är enligt min mening orimligt att – en resningsansökan- får bero av sådana tillfälligheter som om någon privatperson väljer att engagera sig i saken.

JO fortsätter med att nämna att denna brist är unik för Sverige och att såväl Norge, som Danmark och England har rättsliga fora för att tillgodose innevånarnas lagliga rättigheter.

Till dessa rättigheter hör att inte bli oskyldigt dömd, utom i Sverige, där det är accepterat, med en doms orubblighet som överhetens ursäkt. Det innebär att när väl en dom är laga kraft vunnen, står den fast hur fel den än är och vilka nya bevis som än kommer i dagen.

Till och med JK har fått erkänna sig besegrad i sitt rättsnit och tvingats acceptera att oskyldiga är dömda till långa fängelsestraff utan möjlighet till resning och ny prövning i högsta domstolen.

Du vet, den där domstolen där det finns domare som köper sex av manliga studenter

Allt detta hade vi naturligvis på känn i RMSS och säkert också många andra, men nu är det alltså konstaterat. Vi har tidigare skrivit om den allmänna förflackningen inom offentliga förvaltningar och inom rättsväsendet, vad gäller kompetens och omdöme.

Det känns bra att JO bekräftar att så är fallet.

Socialförvaltningen

Socialen festar för halv miljon, går back med 20?

Lämna en kommentar

För ett tag sedan fick socialförvaltningen pengar av andra förvaltningar för att klara budgeten. Av dessa pengar, kommuninvånarnas, använde nämnden en halv miljon till att gå på Strandbaden och äta och dricka gott.

Enligt socialnämndens ordförande Jan Berge(mp) kostade detta ingenting, utan nämnden TJÄNADE pengar på att dricka upp dem. Nu beräknas underskottet i förvaltningen trots Berges geniala? affärside uppgå till 20 miljoner.

Bortsett från, om det nu är möjligt att bortse från en sådan sak, att vi kommuninvånare i tidningen kan se bilder på och läsa om handläggare på socialförvaltningen som äter och dricker gott på restaurang för våra pengar, samtidigt som många behövande vägras hjälp med motiveringen att pengarna inte räcker, så ser vi nu konsekvenserna av Berges ”flotta” hantering av skattemedel.
Istället för vinst, tvingas våra gamla, handikappade och socialt utsatta med indragna hjälpinsatser betala inte bara för socialförvaltningens festande, utan också för nämndens bristande förmåga att hålla budget.

I Falkenberg har vi av hävd ett alldeles för stort antal odugliga förtroendemän och tjänstemän. De flesta är mycket bra, men de odugliga har ändå för stort inflytande på den dagliga verksamheten och verkligheten för kommuninvånarna.

På senare tid har det enligt vad RMSS kunnat observera, skett en synnerligen positiv utveckling, med allt fler konstruktiva personer i ledande befattningar. Gamla surdegar, ex den förra kommunchefen, har rensats bort och nytt folk har kommit till, vilket säkerligen bidragit till att utvecklingen är så positiv.

Men fortfarande har vi att dras med gamla gnällspikar som t ex Östen Nilsson, som med sitt Skottarevsprojekt på gammalt soptippsmaner vill fördärva en av Falkenbergs största tillgångar, havet, för att få billig el.

Till dessa odugliga befattningshavare räknas också socialnämndens nuvarande ordförande, Jan Berge, som med sitt restaurangkalasande visar att han inte har den mest elementära kunskap om vad som erfordras för att allmänhetens skattepengar skall komma till rätt användning, samtidigt som de utsatta i kommunen erhåller den hjälp de har rätt till och alla arbetstagare inom socialförvaltningen får den uppmuntran och den lön de förtjänar.

Så länge vi har sådana mindre dugliga befattningshavare, kommer utvecklingen att fortsätta bromsas. Det borde vara en självklar uppgift för kommunfullmäktige att varje år utvärdera ledningen för de kommunala verksamheterna på såväl politisk-som tjänstemannanivå och verka för att mindre väl fungerande personer tilldelas andra arbetsuppgifter, till förmån för mer kompetenta medarbetare och till förmån för kommunen som helhet.

Men i kommunfullmäktige sitter ju samma inkompetenta personer, kanske någon invänder.

Just precis.

Kommun

Hans-Inge Sjögren (s), Ulla Rikardsson (c), Lars Glimvik (m) ,vill dom rösta?

Lämna en kommentar

Det fordras viss ansvarskänsla och politisk medvetenhet för att fullgöra sin plikt i ett demokratiskt samhällssystem.
Dit hör bland annat att rösta. Ovanstående tre politiker tycker tydligen att det är för jobbigt, så de har för 80000:- av falkenbergarnas pengar anlitat en advokat som ska rösta åt dem. Advokaten är den för RMSS kände Mikael Claes, Rosengrens advokatbyrå i Göteborg.

Följaktligen har fullmakter upprättats, varav framgår att Claes har i uppdrag att ”utöva rösträtt” för ovanstående trötta personer. Om det nu är dessa personer det gäller? Fullmakterna har daterats i efterhand, ingen titel har angivits och adressen är ” Falkenberg”.

Då måste vi vara grannar, för där bor RMSS talesman också…

En sån advokat han är, Mikael Claes, Rosengrens advokatbyrå och såna trötta politiker vi har.

Kommun

Lars Glimvik och hans advokat och en sexgalen och lösaktig morsa.

Lämna en kommentar

Rättegången mellan RMSS och nio av enligt RMSS Falkenbergs sämsta tjänstemän och politiker närmar sig med stormsteg. En av dessa politiker är Lars Glimvik (m), ledamot av kommunfullmäktige. Glimvik har i egenskap av dåvarande ordf i socialnämnden, genom en understående avdelningschef Anna-Lena Sellergren, skriftligen spridit förklenande och illvilliga lögner angående RMSS talesman till länsstyrelsen, uppenbarligen i syfte att skada talesmannens yrkesverksamhet. Länsstyrelsen har därefter på alla punkter tillbakavisat Glimviks/Sellergrens lögner.

När RMSS talesman klarlägger omständigheterna och avslöjar Glimvik med byxorna nere, tar det hus i helsike för den moderate fullmäktigeledamoten. Till polisen säger han att han är utsatt för sexuella trakasserier och hans advokat, den kanske enligt RMSS ngt tvivelaktige Mikael Claes, Rosengrens advokatbyrå på Södra Larmgatan i Göteborg, rycker ut
med stora sprutan och åberopar i sin polisanmälan ett mål med lämplig bäring på Glimviks person. Det gällde en kvinna om vilken i ett satirprogram sagts att ” Jag stänger inte igen benen förrän jag har tio tusen i månaden”.

Advokat Claes anför vidare i sitt citat av dom i målet, att uttrycken ” sexgalen morsa, barnfödslomaskin eller lösaktig” har relevans när det gäller Lars Glimviks delaktighet i ärendet.

RMSS talesman tycker att såväl Glimvik som Mikael Claes är tossiga och ser fram emot att vädra omständigheterna i tingsrätten. Tossigare ändå är alla vi falkenbergare som tillsammans betalat Glimviks advokat Mikael Claes närmare 80000:- bl a för detta, samtidigt som Glimvik uppbär ersättning för att larva sig i polisförhör i egenskap av dåvarande socialnämndens ordförande.

Samtidigt gäller det gamla ordspråket: man skall inte kasta sten när man sitter i glashus. Glimvik har därefter komprometterats med liknande uppgifter som han själv svänger sig med, i åberopat vittnesmål i tingsrätten. Som vanligt känns det nog ganska hårt för maktfullkomliga politiker och tjänstemän, när illasinnade skrevsparkar mot oss lägre stående kommuninvånare slår tillbaka på dem själva. Vad detta vittnesmål går ut på kommer RMSS emellertid inte att skriva här. Det kan den intresserade ta reda på själv, eller vänta tills tingsrättsförhandlingarna tar sin början.

Hur gick det för den av Glimviks advokat åberopade lösaktiga och sexgalna morsan? Åtalet bifölls i tingsrätten men lämnades utan bifall i hovrätten.

Kommun

Skottarevsstollarna allt mer desperata

Lämna en kommentar

Östen Nilson(c) och Jan-Åke Jacobsson, Skottarevets banemän, har märkt att deras bondfångarknep avslöjats av allt fler människor, i och utanför Falkenberg. När de nu står med byxorna nere och ändå försöker driva ett hopplöst vindkraftsprojekt som kommer att hindra utvecklingen av Falkenbergs kommun, kommer de inte på något annat än att kalla in storebror Per Ribbing, styrelseledamot i ett vindkraftkooperativ bevars och till och med stolligare än Nilson/Jacobsson själva.

Med av partiskhet och inskränkthet skelande ögon kastar sig Ribbing in på Hallands Nyheters debattsida och inbjuder oss falkenbergare att ” värna Hallandskusten” genom att bygga en elindustri med enorma master och blixtrande lampor en bit ut i havet. Och är man inte med på Ribbings tokerier så vad händer då, enligt Ribbing? Jo, då får våra barn fly till småländska höglandet, för då dränks Halland i 7 meter höga vågor och falkenbergarnas hus står under vatten inom en snar framtid. Det är en klass över Östen Nilssons atombomb, som kommer att explodera om inte Skottarevsprojektet kommer till stånd, enligt Östen Nilsson.

RMSS känner igen det desperata och barnsliga tonläget från kärnkraftsdebatten och man förvånas över att folk kan vara så dumma. För inte är det väl någon, vare sig Falkenbergare eller svensk i övrigt, som går på sådana rent ut sagt idiotresonemang. Per Ribbing/Östen Nilsson/ Jan-Åke Jacobsson är så makalöst lätta att avslöja bara genom att ställa motfrågan: Tror ni verkligen på att atombomben, kolkraften, växthusgasen och förnybar energi är beroende av att vindkraftsparken byggs i havet exakt 7 km från naturskyddade kustremsor?

Till och med dessa okunniga stollar måste då svara nej. Det finns nämligen andra platser i Falkenberg, Sverige och världen att bygga vindkraftsparker på än Skottarevet. Och det är ju detta som Ribbing och kompani inte har fattat, valet står inte mellan vindkraft eller inte vindkraft, utan mellan en synnerligen olämplig placering och en lämplig placering av industrin.

Men dessa tre herrar tillhör en kategori avdankade gammeltänkare av den sort som gärna lägger soptippar i havet och river gamla fina hus, för att det är ” bättre ekonomi” att göra så, på kort sikt. För att ta några exempel.

Intressant är också centerpartiets låsning, tydliggjord inte minst genom signaturen ”Oves” spalt i HN. Ove har ofta vettiga åsikter, men förfaller vid motgångar gärna till en ganska grov argumentationsnivå när han blir trängd. Tölpaktig, faktiskt. När det gäller Skottarevet anser han att han själv, Östen Nilsson och övriga centerpartister utgör flertalet jämfört med alla de inom och utom kommunen som värnar en oförstörd kustlinje. Detta skulle enligt ”Ove” berättiga utbyggnaden av en elindustri i havet inom ett riksintressant område.

Det är ett intressant argument eftersom det snarare ger uttryck för lokala pampars och opinionsbildares hybris än för ett vettigt planerande för kommunens och rikets bästa. Moderaterna har, kors i taket, insett att havet och kusten i Falkenberg har ett stort värde, inte bara estetiskt utan också ekonomiskt. Kanske är det så att den Nilssonska tokfaktorn nu är så tydlig att till och med ledamöter av kommunfullmäktige lägger märke till stollerierna i Favonius argumentation. Och då är det sannerligen stolligt, för kommunfullmäktige i Falkenberg är inte precis kända för någon större receptiv förmåga.

Tyvärr, tyvärr.

Socialförvaltningen

Socialnämnden utmärker sig igen.

Lämna en kommentar

500 000 kronor är mycket för de flesta av oss vanliga människor. Det tycker inte socialförvaltningen, särskilt inte när det är andras pengar. Därför snor förvaltningen en halv miljon av oss kommuninvånare och går på Strandbaden. Skälet är enligt ordförande Jan Berge(mp), att nämnden TJÄNAR pengar på detta och att det inte går att skapa en vi-känsla hos personalen på annat sätt, än att kommuninvånarna betalar förvaltningens restaurangbesök. Det är ett märkligt resonemang.

Ing-Marie Börjesson,(c), tycker inte att det är bra av flera skäl och hon har åtminstone ett halvt rätt, vilket inte är dåligt för Börjesson. Andra förvaltningar har bidragit med reducerad budget för att socialförvaltningen skall slippa gå med underskott och varför skall socialförvaltningen fira för andra nämnders pengar? Och vad finns att fira när förvaltningen inte klarat det utan andras hjälp?

Berges resonemang att socialnämnden TJÄNAR på att festa upp kommuninvånarnas pengar innebär i så fall, att samtliga övriga förvaltningar också borde fira på lokal för miljoner av allmänna medel, eftersom då ”förtjänsten” borde vara väldigt stor. Men det gör dom inte, för Berge snackar i nattmössan. Han tjänar inte ett nickel på att snylta på vanliga människors surt förvärvade och betalade skattemedel.

När det nu är så illa inom socialförvaltningen, att den inte klarar budget utan hjälp av andra förvaltningar och inte kan skapa en vi-känsla utan att tigga pengar av kommuninvånarna till personalfester, så kanske Berge och nämnden får tänka om. För det är faktiskt så att väldigt många under ledningsnivå inom socialförvaltningen gör ett mycket gott arbete, liksom inom andra förvaltningar. Vill man markera det, så skulle man kunna göra som vi andra vanliga människor, som inte alls vill sno Berges privata pengar för att kunna supa bort dom på Grand eller något annat ställe. Man kan fira det med att köpa en tårta och ha en trevlig fikastund tillsammans i arbetsgruppen.

Det vore normalt, som de flesta människor gör mest och är nöjda med. Allra helst hade RMSS sett att välfungerande enheter och dess medarbetare får påslag i lönekuvertet som belöning, men tydligen räcker inte pengarna till. Dom har ju bl a gått till mer nödställda människor, som t ex förra kommunchefen som var berättigad till 3 miljoner i avgångsvederlag. Tror 17 att pengarna inte räcker, med en sådan inställning till kommunala finanser.

Det allvarliga är emellertid som vanligt, att alla i socialnämnden och särskilt Jan Berge, genom sitt snyltande visar att de inte förstått vad ett kommunalt uppdrag gäller. Dom är tillsatta för att utföra sina uppgifter på uppdrag av kommuninvånarna. Till dessa uppgifter hör INTE att använda kommuninvånarnas pengar till att gå på restaurang. Och har man inte förmågan att skapa en vi-känsla inom förvaltningen på annat sätt, så går det absdolut INTE genom att köpa den med andras pengar.

Inser man inte det i nämnden är man så helt väck att det bara är att tacka för sig o lämna arenan, till förmån för politiker som bättre vet att hantera allmänna medel och politiska uppdrag. Finns såna politiker i Falkenberg?

Kommunfullmäktige

Brev till de fullmäktige i Falkenberg

Lämna en kommentar

RMSS skickar då och då påminnelser till fullmäktige om den kommande rättegången mellan 9 av Falkenbergs enligt RMSS sämsta politiker och tjänstemän och RMSS´ talesman. Det senaste brevet skickades med anledning av att moderaten Lars Glimvik enligt uppgift avsäger sig sina politiska uppdrag. Ungefär så här skrev RMSS:

Av de nio sämsta politikerna och tjänstemännen i Falkenberg har nu minst fyra lämnat sina befattningar:

Gerd Johansson, f d kommunchef och grodornas mästarinna, numera pensionär med 1,9 miljoner och samtidigt kommunchef i Waxholm för 57000:-i månaden.

Anders Ranhög, f d byggnadsinspektör, numera pensionär, såvitt känt utan ytterligare miljoner från Falkenbergs kommun.

Anna-Lena Sellergren, f d avd chef, socialförvaltningen, numera socialchef i Mölndal, veterligen utan kommunala miljoner.

Lars Glimvik, avgående ledamot av fullmäktige, bl a. Ännu okänt vad gäller miljonersättningar.

Det är synd att inte fler av de nio grisprisvinnarna väljer att lämna sina uppdrag till mer kompetenta människor. De som trots allt lämnar in, kommer ändå inte att slippa stå till svars i rätten för de övergrepp de gjort sig skyldiga till i tjänst och under uppdrag. Som dokumenterade exempel kan nämnas, hur inkompetent schabbel med kommunala medel orsakat kommuninvånarna förluster på hundratusentals kronor, hur lagen har brutits vid upprepade tillfällen genom vägran att diarieföra inkommande skrivelser och vägran att lämna ut allmänna handlingar, hur allmänheten trakasserats och förföljts genom påhittade lögner till tillsynsmyndigheter, hur man ljugit, fattat beslut i ärenden man inte satt sig in i, hur man vägrat lämna information om gällande bestämmelser, hur man försökt gömma sig bakom dörrposter, hur man spelat in allmänheten med kassettspelare, hur man antastat allmänheten genom hotfullt beteende, hur man enligt vittnesuppgifter till tingsrätten trakasserat en ung kvinna i beroendeställning sexuellt, osv, osv.

Som sagt, allt dokumenterat i skrift och på film, utom sextrakasserierna, som redovisas i vittnesmål.

Och det kanske mest intressanta, kommunfullmäktige har skriftligen genom ordförande Stig Agnåker förklarat, att det inte ser negativt på övergreppen. Kommunrådet Ingemar Johansson (c), en av grisprisvinnarna, har i media uttalat att bl a dessa nio personer inte får kritiseras, eftersom de bara följt order från kommunledningen…

Och denna sorgliga samling låtsas ha omdöme nog att projektera en vindkraftindustri i havet strax utanför Långasand. RMSS tror att kompetensen räcker alldeles lagom till att projektera sig ner under täcket i den egna sängen. Det vore nog till mest nytta för Falkenbergs kommun.

iFalkenberg

Kvalitativ och kvantitativ forskning

Lämna en kommentar

Som vanligt finns det en hel del intressant att läsa i Hallands Nyheter. För ett tag sedan kunde vi läsa om enligt HN falkenbergsfödda Margareta Hallberg, professor i vetenskapsteori. Hon hade granskat genusforskarens Eva Lundgren arbete, eftersom kontroversiella slutsatser hade dragits och använts i den politiska debatten med Lundgrens arbete som källa.

Det som intresserar RMSS är , inte helt oväntat kanske, att två olika sätt att bedriva forskning kolliderar. Lundgren bedriver kvalitativ forskning, medan hennes arbete granskas och bedöms utifrån kriterier som kännetecknar den kvantitativa forskningen. Den senare är den enda accepterade inom naturvetenskapen och grundprinciperna är att studieområdet reduceras till ett omfång som medger konstanta variabler med repetitiva, kvantifierbara och falsifierbara resultat.Det innebär att försök inom forskningsområdet kan upprepas med exakt samma förutsättningar och att resultaten då alltid blir desamma. Slutsatserna på grundval av resultaten blir därmed generaliserbara.

Inom humanvetenskapen, ex när det gäller psykologi och, som det gäller här, genusforskning, låter sig detta inte göras, utom i det fall studieområdet reduceras till en sådan begränsad omfattning, att detaljfokuseringen i en del fall upplevs som absurd. Detta förhindrar naturligtvis inte att även en sådan forskning är av vikt. Vill man emellertid ha en bättre helhetsbild av olika humanvetenskapliga fenomen, måste man istället tillämpa kvalitativa forskningsprinciper. Man frångår hypotetiskt deduktiva metoder till förmån för induktiva sådana.

Det går nämligen inte alltid att genomföra forskning inom ex psykologin med exakt samma förutsättningar inför varje experiment och man kan därför heller inte påräkna samma resultat varje gång. Detta medför att forskningen inte går att utvärdera på samma exakta och objektiva sätt som är möjligt inom naturvetenskapen. Detta är en källa till stora motsättningar och stor misstro gentemot den kvalitativa forskningen från företrädare för den kvantitativa dito. De hävdar att utan objektivitet föreligger ingen vetenskap, vilket är en aning tvivelaktigt, eftersom såväl uppställande av hypoteser, som dragande av slutsatser av forskningsresultat i sig är beroende av den som gör arbetet. En subjektiv aspekt vidlåder alltså även den kvantitativa forskningen. Till yttermera visso visar det sig kontinuerligt att till synes vetenskapliga sanningar måste ersättas av nya sanningar som resultat av nya rön, vilket ytterligare visar att även inom naturvetenskapen existerar ”sanningar” med modifikation.

Den största delen av mänsklig verklighet låter sig emellertid inte utforskas enligt kvantitativa metoder och att betrakta lejonparten av förhållanden som konstituerar vår tillvaro som ett oacceptabelt studieområde, är naturligtvis enbart dumt. Svårigheten är då att finna metoder som i möjligaste mån gör forskningsresultaten relevanta och generaliserbara. Tydligen är det här som genusforskare Lundgren har brustit, enligt Margareta Hallberg.

För att finna acceptans för sin forskning måste vissa principer följas. Källmaterialet måste finnas tillgängligt för kritisk analys, underlaget måste vara tillräckligt stort, de egna hypoteserna måste ifrågasättas, alternativa hypoteser måste tillmätas större vikt än de egna för att en acceptabel falsifiering skall kunna utföras, för att ta några exempel. I Lundgrens fall ansågs tydligen att underlaget var för litet, att tillgång till källmaterial saknades, att alternativa tolkningar inte hade tillmätts tillräckligt stor betydelse, vilket medför att hela forskningsupplägget ifrågasätts.

I och med det saknar Lundgrens resultat möjligen tillräcklig substans för att kunna användas i den politiska debatten. Men det görs naturligtvis ändå, vilket innebär att oseriös forskning är farlig för samhällsutvecklingen.

Det viktiga med denna händelse är ändå att betydelsen av hur forskning bedrivs åskådliggörs på ett tydligt sätt. Oseriös forskning åstadkommer ingenting annat än skada. Den håller heller aldrig i längden, det går inte att ljuga eller använda bristfälliga metoder inom forskningsvärlden, för förr eller senare avslöjas allt som inte byggts på seriösa och vedertagna vetenskapliga principer. Att kvalitativ forskning inte alltid kan erbjuda kvantifierbara resultat diskvalificerar den inte som vetenskap, men ställer än större krav på att använda metoder som i största utsträckning maximerar möjligheterna för generaliserbara slutsatser, om än man långt ifrån alltid når ända fram.

Slarvar man med detta skadar man inte bara sig själv och det område man forskar inom, utan även tilliten till hela vetenskapsfältet. Det är kort sagt en hederssak att följa vedertagna forskningsnormer.

Intressant nog kan vi i dagarna läsa om den koreanske vetenskapsman som, hur underligt det än låter, uppenbarligen hittat på data i sin forskning om stamceller. Varför är obegripligt, för att ett avslöjande skulle komma är ett så generaliserbart resultat att det inte ens går att ifrågasätta. Möjligen kan man spekulera i påtryckningar från något håll. Skammen och vanäran för bemälde vetenskapsman är så stora att han förmodligen har bränt sina möjligheter inom området för gott.

Och så ska det vara om vetenskap och forskning också fortsättningsvis ska åtnjuta det massiva förtroende, ibland med övermått, som det gör i våra dagar, oavsett den bedrivs efter nomotetiska eller idiografiska principer.

Socialförvaltningen

Är våra barn mindre värda än våra djur? Vad säger lagen enligt JO?

Lämna en kommentar

Behandlingshemmet Ekbacken i Kalmar län, har enligt samstämmiga uppgifter från ett flertal av de ungdomar som varit placerade där, använt bl a följande behandlingsmetoder:

Man har utövat fysiskt våld mot dem i form av slag, hällt tioliters spänner med kallt vatten över ungdomarna på morgnarna, tvingat dem att klä av sig nakna inför övriga, tvingat dem att stå blickstilla rätt upp och ned i timtal, man har tillåtit alkoholförtäring, förnedrat ungdomarna med skymfande tilltal, låst in dem under flera dagar, slaktat en privat kanin och ägaren ovetande serverat den som middag, etc, etc. Allt enligt TV- programmet Uppdrag granskning.

Hade någon behandlat sina djur på liknande sätt, om det ens hade varit möjligt att vara så infernalisk mot oskäliga djur, hade våra djurinspektörer med all rätt gripit in, utfärdat varningar, specificerat behovspåkallade åtgärder eller berövat ägaren rätten att hålla djur. Vad händer när våra barn behandlas på det viset, tror du som läser detta?

RMSS hade hypotesen att det inte händer något alls, vad gäller ansvarsfrågan. Ungdomarna har placerats på Ekbacken av socialnämnder i olika kommuner till en årskostnad på drygt en miljon kronor. Behandlingshemmet har i uppdrag att tillgodose ungdomarnas behov av behandling och utveckling. Tillsynsmyndighet är länsstyrelsen, som alltså ska se till att ungdomarnas bästa utgör grunden för behandlingen. Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret.

Vad behandlingshemmets personal gör för sina miljoner har alltså visat sig genom Uppdrag Granskning. Det verkar inte vara särskilt vettigt för placerande socialförvaltningar att ge Ekbacken en miljon om året för att ungdomarna skall få stryk och förnedras. Varför gör dom det då?

Ekbacken och placerande socialförvaltningar bryr sig inte och tar inget ansvar. Pengarna rullar in till behandlingshemmet så varför skulle man? Då har vi istället länsstyrelsen, socialstyrelsen och lagtexten kvar. RMSS ville testa om lagen verkligen ger bättre skydd till våra djur än till våra barn, så vi JO- anmälde socialdirektör Stig Lindahl, länsstyrelsen i Kalmar, samt Ekbacken för utredning huruvida ”missförhållandena och Lindahls accepterande av den mångåriga vanvården överensstämmer med de lagar och förordningar som gäller vård av barn på svenska institutioner”. Lindahl konfronterades i tv-programmet med vittnesmålen och sa rätt ut att han inte trodde på dem eftersom ledningen för behandlingshemmet sade tvärtom. Så mycket var alltså dessa samstämmiga vittnesmål värda för tillsynsmyndigheten.

Och detta betyder ju att samtliga våra ungdomar i liknande situationer är helt rättslösa. De blir aldrig trodda och kan därmed behandlas hur som helst, värre än djur, precis som skett på Ekbacken enligt Uppdrag Granskning.

Vad säger då JO, tror ni? Får man enligt lagen behandla barn och ungdomar på detta sätt? Jajamänsan, RMSS hade naturligtvis rätt igen. Våra barn är inte vatten värda i lagstiftarens ögon, jämfört med våra hundar, kor, grisar och marsvin, för att ta några exempel. Så här säger JO Kerstin Andrè och Linn Pantzar: ” Mot bakgrund av vad som framkommit finns det inte tillräckliga skäl för mig att vidta någon ytterligare åtgärd.” (051221, dnr 5367-2005)

Man frågar sig vad ett tillräckligt skäl skulle vara. Om man hade bränt upp ungdomarna? Sålt dem som slavar? Torterat dem så att det synts tydligt på JO´s papper? Summan av kardemumman är i alla fall att Stig Lindahl och länsstyrelsen gjort rätt som tillåtit misshandeln genom åren, inget ansvar utkrävs.

Och socialstyrelsen då, som har det övergripande ansvaret? Så här säger deras chefsjurist Nils Blom om den långvariga misshandeln av ungdomar mot miljonbetalning: ” Det är länsstyrelsen och inte socialstyrelsen som har den direkta tillsynen över den sociala omsorgen vid hemmet.” ( 051007 dnr 40-7396/2005.)

Så var det med det. Vi betalar hundratals miljoner för s k behandling på olika hem, i de flesta fall får vi hoppas att det fungerar någorlunda, men nån riktig aning om det har vi inte. Det värsta är att det har inte myndigheterna heller och den oduglige lagskrivaren, riksdagen, bryr sig inte om vilket. Det är ett häftigt land vi lever i, som inte bryr sig ett dyft om de som har det värst, utsatta barn och ungdomar.

Att socialstyrelsen samtidigt utfärdat legitimation för en psykoterapeut vid namn Kenneth Lind, trots att han bevisligen är totalt oduglig i sitt kall och genom inkompetent yrkesutövning just på Ekbacken fått två människor oskyldigt dömda till mångåriga fängelsestraff, är bara en pikant parentes i styrelsens syndaregister.

Hade det nu varit lite moralisk ansvarskänsla hos ansvariga myndigheter, skulle naturligtvis ett intensivt arbetet ha startats för att ändra lagstiftningen så att tjänsteansvar kan utkrävas i det fall oskyldiga människor misshandlas genom myndigheters försorg. Men myndigheterna består ju av samma tjänstemän? Skulle de arbeta för att de själva skulle tvingas ta ansvar?

Glöm det…