Facket/SAMI – en maktporraktör?

Förr i tiden var det lättare att se att facket tvingades ta till drastiska metoder för att få en någorlunda balans mellan arbetsgivare och arbetstagare. Övermakten var gigantisk och metoderna blev därefter. Och resultatet blev kraftiga förbättringar för lönekollektivet och bättre förutsättningar för ett mer jämställt samhälle.

När fackliga metoder nu synes syfta till att genom utpressning tvinga goda arbetsgivare att utan personalens vilja ansluta sig till kollektiva avtal, är det lite mer stötande. Man pendlar mellan att se det som maffiametoder eller kanske ändå nödvändigt för att inte arbetarrätten skall urholkas. RMSS har inte kunskap att bedöma vad det egentligen handlar om, men ser all form av våld, utpressning och tvång som negativt, som en slags maktporrutövning.

SAMI är ett annat exempel. Denna artisters och musikers intresseorganisation har bl a till uppgift att bevaka upphovsrätten för sina medlemmar, dvs att de som gör musiken också får betalt för den. Och det är ju rätt och riktigt och viktigt. I brist på bättre omdöme ägnar sig därför SAMI åt att leta upp medborgare som kan misstänkas spela musik och hotar dem med vite om de inte skriftligen förklarar att de faktiskt inte spelar någon musik. Idiotiskt?- javisst.

Sami skickar en enkät. Om medborgaren inte antingen erkänner att han spelar musik och betalar avgift för det eller skriftligen förnekar att han spelar musik, så hotar SAMI med rättsliga åtgärder. Besvaras inte enkäten skickar SAMI en till. Besvaras inte den, skickar SAMI en till. Skam den som ger sig, tycker SAMI.

Spelas musik offentligt i något sammanhang, har upphovsmännen laglig rätt till ersättning. Däremot finns ingen lag som tvingar enskilda att skriftligen försäkra att de INTE spelar musik offentligt. SAMI är alltså ute och cyklar.

Testar den enskilde SAMI och begär betalt för att SAMI vill att den enskilde skall skriva under något han inte har skyldighet att göra, har det hänt att personal på SAMI i öppen telefonsvarare beskyller den enskilde för brottslig handling, att han skickar bluffakturor, att SAMI skall koppla in den juridiska avdelningen och att SAMI har laglig rätt att kräva en försäkran om att musik INTE spelas.

När den enskilde synar SAMI i sömmarna förnekas allt, alternativt tas allt tillbaka. Problemet är för SAMI att det finns inspelat på telefonsvararen…

På SAMI arbetar/ har arbetat personer vid namn Ann Rosenberg, Tobias Etell och Arkensson, samtliga ansvariga för ovanstående tjänsteutövning. Om de är medvetna maktporraktörer eller bara dåliga tjänstemän låter RMSS vara osagt. De har i alla fall vid förfrågan inte haft något emot att deras namn publiceras offentligt i detta sammanhang.

RMSS ser SAMI´s agerande som ytterligare ett av otaliga exempel på hur kammarna växer på usla tjänstemän i maktpositioner, så till den grad att proportionerna inte längre begränsas av ett demokratiskt synsätt. Det är angeläget för våra folkvalda, på lokal- såväl som på riksplan att diskutera de antidemokratiska företeelser som visas också inom den fackliga rörelsen, antingen det gäller medel att upprätthålla kollektivanslutningen, att genom bluffagerande få människor att försäkra att de är lagliga eller vilken annan åtgärd som helst som utmanar enskildas rättsuppfattning och det demokratiska samhällets grundvalar.

Senaste nytt om powerpornaktörerna Margareta Bong, åklagare ,och Mats Melin, JO.

JO, JK, KU, samtliga riksdagspartier, utv centrum i Sthlm, åklagarkammaren i Halmstad, massmedia.

Av någon optimistisk anledning förväntar sig RMSS, kanske i likhet med många andra, att Sveriges grundlagar gäller alla medborgare. Men vissa är jämlikare än andra. Till dessa hör vice chefsåklagare Margareta Bong och justitieombudsman Mats Melin.

Enligt tryckfrihetsförordningens andra kapitel skall framställning om allmän handling handläggas med skyndsamhet. Det är en viktig princip i ett öppet och demokratiskt samhälle, eftersom offentliga dokument annars skulle kunna undanhållas allmänheten genom obegränsade handläggningstider.

Melin och Bong fogar sig inte i detta, de gör som de vill, som de powerpornaktörer de är. Det är tydligen roligare så. Följande förlopp är skriftligen dokumenterat:

7/10-06 begär RMSS ut allmän handling av Bong. En dag går, tre dagar går, en vecka går, tre veckor går, en månad går, en månad och tre veckor går.

29/11-06 skyller Bong i sitt svar till JO på att hon inte handlagt ärendet eftersom ” det är omfattande”. JO anser att det är förenligt med grundlagens skrivning om ”skyndsamhet” och avslutar ärendet. Det efterfrågade beslutet är på ett fåtal sidor.

15/12-06, efter två månader och en vecka, behagar Bong besvara framställningen. ” Ni har begärt att få besked om ett JO-beslut…det framgår inte vilket beslut som avses”. ( innehållande den senaste kritiken mot Bongs tjänsteutövning).

19/12-06 framställer RMSS om samma handling ännu en gång, samt all JO-kritik som riktats mot åklagarkammaren, med undantag för åklagare Sonja Seligman, vars usla tjänsteutövning redan är känd.

En dag går, en vecka går, tre veckor går, en månad går. Efter drygt en månad och en vecka, besvarar Bong framställningarna. De begärda handlingarna är inte längre ” för omfattande” eller för ” oklara”. Margareta Bong har helt enkelt ” kastat” handlingarna.

Med detta avskriver JO ärendet, samma ärende som han avskrivit redan 06-12-01.

Margareta Bong bryter mot grundlagen. Hon ljuger två gånger, en lögn mot RMSS och en mot JO. Hon kastar allmänna handlingar. JO tycker detta är bra.

Nu uppstår nya frågeställningar. Är inte JO-beslut allmänna handlingar? När JO-beslut inkommer till åklagarkammaren, varför diarieförs de inte som övriga skrivelser? Hur kan en offentlig institution som åklagarkammaren ” kasta” offentliga handlingar? Vilka handlingar är det mer som inte behöver diarieföras och som kan kastas efter åklagares och JO´s godtycke? Varför besvarade inte Bong den ursprungliga framställningen med det korrekta beskedet, att hon hade kastat handlingarna? Var kastar hon dem? Tar hon med dem i sin handväska och tänder brasan i kaminen med dem? Eller genom fönstret? Eller snyter hon sig i dem med ett hånskratt?

RMSS tror på det senaste alternativet och bjuder in samtliga adressater att följa med på en tur genom åklagarkammarens i Halmstad snurriga skrymslen för att få kanske en del av svaren på frågorna. En sak står klar, det går inte att fråga direkt. Bong ger aldrig några svar eller någon information som hon inte pressas till av tillsynsmyndighet.

Istället får RMSS ta till följande knep och gör härmed denna framställning:

RMSS hemställer till Margareta Bong, vice chefsåklagare på åklagarkammaren i Halmstad, med hänvisning till tryckfrihetsförordningens andra kapitel vari stadgas skyndsamhet vid handlägning av ärenden rörande allmänna handlingar, om att få ta del av bestämmelser/ förordningar/ lagtexter som definierar vilka till åklagarkammaren inkommande handlingar som slipper diarieföras och som kan ” kastas”.

Framställningen gäller också bestämmelser/lagtexter/ förordningar som reglerar hur och var dessa handlingar kastas. Gud vet hur många månader det kommer att ta för Margareta Bong att inte besvara framställningarna. Om Gud nu finns. Och finns han har han ändå ingen chans mot BongoMelin.

För 30 år sedan var det en stor sak när en tjänsteman inte rättade sig efter tryckfrihetsförordningen. Dåvarande personalchefen i Falkenberg, Claes Hederstierna, undvek åtal för att ha obstruerat samma skrivning i tryckfrihetsförordningen genom att avgå från sin tjänst. Det räckte med att JO kom till Falkenberg och hade ett förhör med Hederstierna som omfattar ca 30 sidor i utskrift, med åtföljande stark kritik.

Utvecklingen har alltså gått till att grundlagen inte har någon betydelse alls i dessa avseenden, enligt Melin/ Bong. Möjligen kan spekuleras i att åklagare och JO utgör en ohelig allians. Vi har nyligen sett i ” fallet Ulf” att två åklagare, vars oduglighet och omdömeslöshet drabbat oskyldiga med förstörda liv, mångåriga fängelsestraff och psykisk ohälsa, kommit undan med ett bannande JO-pekfinger som enda straff.

För andra än åklagare räcker det med ett litet snatteri eller att ha kört 3 km för fort på motorväg för att följderna skall bli hårdare än för de aktuella åklagarna.

Konsekvenserna blir ett urholkat rättsväsende, där godtycket sprider sig, rättsrötan brer ut sig, oskyldiga döms och förtroendet för allas likhet inför lagen sakta men säkert vittrar sönder.

Det är farligt för en demokrati om tjänstemän av Bongs/ Melins kaliber tillåts agera ostört.

Margareta Bong och återfallsbrott, åklagare och powerpornaktör.

En åklagare skall beivra brott. När åklagare nonchalerar lagstiftningen, urholkas förtroendet för rättsväsendet. I förlängningen undermineras ett demokratiskt samhälle.

Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, vägrar medvetet, gång efter annan, att rätta sig efter Sveriges grundlagstiftning. Enda tänkbara skälet är att hon är en powerpornaktör, att hon tillämpar en maktpornografisk tjänsteutövning. Det finns tre kriterier för powerpornografi. Aktören upplever tillfredsställelse av att bryta mot de lagar och bestämmelser som reglerar aktörens verksamhet. Likaså upplever aktören tillfredsställelse av att plåga och mobba svagare individer, enskilda, försvarslösa svenska medborgare. En djupare njutning upplevs genom vetskapen att den plågade medborgaren samtidigt måste betala powerpornaktörens lön genom skattemedel.

När det gäller Margareta Bong, åklagare på åklagarkammaren i Halmstad, kan följande konstateras:

7/10 -06 begärde RMSS ut allmän handling av Bong. Denna begäran skall enligt tryckfrihetsförordningens andra kapitel handläggas skyndsamt, helst samma dag eller som regel inom tre dagar. Handlingen är efter TRE MÅNADER OCH TIO DAGAR ÄNNU INTE UTLÄMNAD. Vad är det för handling? Ett JO-beslut där Bongs tjänsteutövning kritiseras.

Detta är inte ett enstaka misstag.

15/12 -06 begärdes ytterligare allmänna handlingar ut av Bong. Efter över en månad är begäran inte handlagd och handlingarna inte utlämnade. Vad är det för handlingar? Samtliga beslut där JO kritiserat åklagarkammaren i Halmstad, med undantag för åklagare Sonja Seligman, vars usla tjänsteutövning redan är känd.

Margareta Bong bryter alltså i tjänsten medvetet och upprepade gånger mot Sveriges lagstiftning. Eftersom de begärda handlingarna ingår som underlag i kommande artiklar om åklagarkammarens tjänsteutövning, innebär Bongs agerande att hon också inskränker medborgarnas yttrandefrihet. Utan de begärda handlingarna kan inga kritiska artiklar skrivas om Bong och åklagarkammaren.

När vi vanliga människor bryter mot lagen gång efter gång, kallas vi återfallsförbrytare. Huruvida Bong kvalificerar sig som tillhörig denna kategori överlåter RMSS åt andra att bedöma.

Det enda RMSS kan göra är att sprida kunskapen om hur illa det står till inom det svenska rättsväsendet. Kanske någon till slut reagerar?

Maktporraktörer till attack mot justitiekansler och rättssäkerhet.

Förste februari- 05 skrev RMSS på denna sida att ”JK har nu gjort sig omöjlig, det är bara en tidsfråga innan han får annat att göra. Rättspatos är inte opportunt i vårt samhälle.”

Orsaken var naturligtvis att JK offentligt synliggjort en del brister i det svenska rättsväsendet. Det enda som förvånat är att det tagit nästan två år innan maktporraktörerna, just nu genom f d justitieminister Thomas Bodström, domstolsledamoten Inger Nyström, juridikiprofessorerna Madeleine Leijonhufvud och Christian Diesen, går till angrepp mot JK Göran Lambertz.

Deras argument synes vara att domstolar alltid dömer rätt, även när oskyldiga buras in på i det närmaste hur många år som helst. Endast om nya omständigheter kommit fram kan resning beviljas och oskyldiga rentvås. Och detta kan endast ske om någon privatperson eller en gratisarbetande advokat engagerar sig i den oskyldigt dömdes ärende, enligt vad JO skrivit och RMSS citerat 24 juli i år.

Helt glömt är att en åtalad skall dömas endast om det är ställt utom allt rimligt tvivel att han är skyldig. Visar det sig i efterhand att han är oskyldig är domen felaktig enligt de flesta demokratiska och allmänförnuftiga värderingar som finns i vårt samhälle. Ovanstående maktporraktörer anser tvärtemot att en dom kan vara riktig även om en oskyldig döms…

JK anser motsatsen och har bestämt sig för att det är dags att stävja en del av den förflackning som drabbat rättsväsendet i allt högre grad under senare år. Allt fler döms oskyldiga, allt fler domare struntar i beviskrav, accepterar undermåliga utredningar och förundersökningar, köper sex av manliga studeranden, somnar under förhandlingar osv, osv.

Maktporraktören Inger Nyström, f d ledamot av högsta domstolen, märktes inte av i debatten när hennes kollega avslöjades med att köpa sex av en manlig student. Kollegan sitter kvar i HD och det är tydligen bra. Studenten hade troligtvis varit bättre skickad därtill.

JK´s ambition att höja rättssäkerheten för enskilda medborgare är däremot inte bra, enligt maktporraktörerna, med Bodström i spetsen. RMSS kan med lätthet förutse ärendet Lambertz`s vidare utveckling. Han är utsedd på livstid och kan inte avskedas. Men han kan mycket effektivt sidsteppas, frysas ut och mobbas in i en yrkesisolering på samma sätt som en annan maktporraktör, Carl Bildt, har gjort med Lars Danielsson.

I en sådan situation kan en justitiekansler inte agera, varför Lambertz till slut tvingas acceptera en avgång till ett annat väl betalt men diskretare och framförallt mindre potent uppdrag. Det är ganska sorgligt, tycker RMSS.

Istället för att mobba ut en person i högsta befattning som äger den sällsynta förmågan att inse vad rättspatos är, borde man istället stötta JK och se över domarutbildning och rutiner vid landets domstolar. För det fungerar bevisligen allt sämre och allt mer godtyckligt i allt för många mål.

Kanske borde man till och med överväga någon form av ansvar för de nämndemän och domare? som somnar under förhandlingar, som dömer åtalade med invandrarbakgrund hårdare än infödda svenskar, som köper sex av prostituerade, som dömer utan tillräckliga bevis och som struntar i om skuldfrågan är ställd utom allt rimligt tvivel.

Våra domstolar har av hävd varit respekterade inrättningar och har därför haft en status som förhindrat varje form av kritik och utveckling. En skyddad verkstad för politiskt utsedda lekmän och i en del fall mindre seriösa domare har blivit resultatet och får alltmer skandalösa konsekvenser. Fallet Ulf är bara ett bland många.

I detta fall står JK för demokratiska rättsprinciper och visar en strävan till förbättrad rättssäkerhet.
Skall man försöka ta ställning själv för eller emot JK eller maktporraktörerna som nämnts ovan, är det inte så svårt om man tänker på att man kan aldrig göra fel när man påpekar att det är fel att domstolarna dömer fel. Så enkelt är det…

Låt inte powerpornaktörernas fina titlar lura dig, det är alldeles för många andra som bländas till tyst accepterande och blind lydnad. Det är tydligen så att mobbningsstruktur, översitteri och rättsförakt som principer sitter i högsätet även i det högsta samhällsskikt.

Undra på att stackars försvarslösa små barn är rättslösa när de mobbas från sans och hälsa i vår obligatoriska grundskola, enligt samma principer som kommer att tvinga JK att frånträda sin befattning.

Som sagt, det är bara en tidsfråga…

Maktporr igen. Mail till diverse aktörer.

JO,JK,KU, utv centrum Stockholm, åklagarkammaren i Halmstad, samtliga riksdagspartier.

Ärende: Maktporraktörerna Mats Melin, JO / Margareta Bong, vice chefsåklagare.

Powerpornaktörer får tredubbel tillfredsställelse. Dels av att bryta mot de lagar/förordningar som reglerar deras verksamhet, dels av att därigenom förtrycka en maktlös enskild medborgare, dels av den sadistiskt färgade tillfredsställelsen att veta att allmänheten betalar maktporraktörens lön samtidigt som allmänheten blir förtryckt.

En telefonör berättade för RMSS att det blir vanligare att medborgare tvingas anlita den kriminella organisationen Hells Angels för att kunna hävda sina rättigheter, när rättsväsendets brister blir alltför uppenbara. Det skulle betyda att allmänheten tvingas betala Hells Angels för att genom våld försöka få ut vad grundlagen garanterar den, allmänna och offentliga handlingar.

JO Mats Melin och vice chefsåklagare Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, har tillsammans informellt beslutat att en begäran om allmän handling inte ska handläggas. Att beslutet strider mot tryckfrihetsförordningens andra kapitel bekymrar inte dessa maktporraktörer, eftersom tillfredsställelsen att nonchalera densamma är större.

Det återstår tydligen inget annat än det intressanta alternativet att anlita kriminella torpeder för att kunna åtnjuta sina lagstadgade rättigheter. Melin/Bong skulle då av Hells Angels tvingas utföra sina arbetsuppgifter på ett lagenligt sätt.

Rollbytet blir drastiskt, eftersom en kriminell organisation skulle stå upp för grundlagen, medan JO och åklagarämbetet medvetet saboterar densamma.

Och så är ju just vad som håller på att hända. De delar av rättsväsendet och det politiska etablissemanget som accepterar detta sakernas tillstånd, utgör inget annat än ytterligare aktörer inom maktporrområdet.

Är Du en powerpornaktör Du också?

Enl uppdrag

Helge Rudling
RMSS

Powerporn, åklagare Bong och Osmo Vallo

Powerporn = maktpornografisk verksamhet.

Likheterna mellan maktpornografisk och sexuell pornografisk verksamhet är slående. Gemensamt är att båda innehåller ett element av lust och efterföljande tillfredsställelse hos de utövande. Maktpornografisk verksamhet kan utövas enskilt eller i par, som när t ex JO Mats Melin och vice chefsåklagare Margareta Bong gemensamt ägnar sig åt att nonchalera grundlagstiftningen på den lilla medborgarens bekostnad.

Powerporn utövas också i grupp, som t ex när åklagarämbetet, från den enskilde åklagaren till vice riksåklagaren, tillsammans arbetar för att en oskyldig barnafar skall buras in i åtta år.

Och det finns naturligtvis också den ultimata varianten, powerpornorgien, när t ex stora delar av rättsväsendet gemensamt försvarar mörkläggningen av den polisiära dödsmisshandeln av Osmo Vallo.

En annan och mycket vanlig variant av powerporn är mobbningen mot enskilda individer. Den utövas, som alla vet, i skolor, på arbetsplatser, ända upp i UD där den för ögonblicket till synes mest aktive är utrikesminister Carl Bildt och offret är Lars Danielsson. Det klassiska scenariot, den starke mot den svage, den store mot den lille, överheten mot den enskilde.

Hur ovilliga dessa ogärningsmän än är att erkänna det, så kan det inte ifrågasättas att lustkänslan utgör motorn i deras övergrepp. Någon annan anledning finns nämligen inte. Att denna lustkänsla är så viktig för förgriparen, är orsaken till att mobbningen är inbyggd i det svenska samhällssystemet.

Därför kommer vi aldrig att helt kunna stoppa mobbning på skolgårdarna och i klassrummen. Vi kommer inte att kunna förhindra att åklagarämbetet vill sätta åt oskyldiga människor, Bildt kommer även fortsättningsvis att tillåta sig övergrepp mot medarbetare och Bong kommer att behandla allmänheten och lagstiftningen lika respektlöst i framtiden. Lusten regerar för dessa människor i dessa sammanhang.

Mot detta måste vi alla kämpa, om än vi aldrig når ända fram. Upp till kamp mot powerporn, skulle RMSS vilja utbrista, antingen den utövas på skolgårdar, på åklagarkammaren i Halmstad eller i riksdag och regering.

Åklagarkammaren i Halmstad. Igen!

Margareta Bong
Åklagarkammaren i Halmstad

JO,JK, utv centrum i Sthlm fk
Samtliga riksdagspartier

Ärende: Åklagarämbetets förflackning

Som framgår av tidigare mail har RMSS 7/10 -06 begärt att få ta del av allmän handling av Bong, åklagarkammaren i Halmstad. Tryckfrihetsförordningens andra kapitel stadgar skyndsamhet vid handläggning av ärenden gällande allmänna handlingar. Trots detta har efter tre veckor Bong inte orkat bry sig. Hon står över grundlagen, alltså.

Åklagarkammaren i Halmstad framstår alltmer som en lag- och medborgarföraktande inrättning. Åklagare har upprepade gånger visat en stor ovilja att tillgodose inte bara medborgares lagstadgade rättigheter, utan också en markant ovilja att visa en seviceinriktning mot dem som betalar åklagarnas löner = allmänheten. Detta framgår bl a av artikeln ”Tre trilskande åklagare” på hemsidan ifalkenberg.nu, där ett av många telefonsamtal med åklagarkammaren spelats in och redovisats in extenso.

JO har upprepade gånger kritiserat kammaren för bl a underlåtelse att underrätta polisen, felaktigt hävande av beslag, åsidosättande av vad som åligger åklagare, ej företeende rimliga förklaringar, bristande noggrannhet, bristande kontroll, allvarliga brister i flera hänseenden, anmärkningsvärd avsaknad av kunskap om regelverk osv, osv. Såväl Bong som f d chefsåklagare Ingela Sörgård har upprepade gånger visat en stor ovilja, eller rättare sagt trilskats och tjurat, när det gäller utlämnande av allmän handling.

Så alltså även denna gång, i synnerhet när det gäller handlingar som blottlägger deras egen inkompetens och omdömeslöshet, t ex JO-kritik.

Lägger man till den alltmer bekanta bild av hur åklagarväsendet fungerar, står det klart att den inrättning som skall bevaka att lagen efterföljs, består av tjänstemän som själva sätter sig över såväl lagstiftning som gott omdöme. Fallet Ulf är bara ett exempel av många där åklagare enligt JO undanhåller utredningsmaterial, brister i objektivitet, lämnar vilseledande uppgifter och hemlighåller viktig information, allt i syfte att få medborgare oskyldigt dömda till långa fängelsestraff.

Detta är inte bra och kommer att leda till en ohållbar situation om inte kraftfulla åtgärder vidtas för att ränsa upp i åklagarträsket.

Betonas bör att här anförda exempel utgör den lilla bråkdel av ärenden som kommit RMSS till del. Hur många tusentals misskötta ärenden förblir okända för att medborgare inte känner till vilka regler som gäller och vart man kan vända sig för att klaga? Och hur många vågar/ orkar ta sig besväret att göra det?

Verkligheten är alltså betydligt svartare än vad som här återges.

Margareta Bong, åklagarkammaren i Halmstad, vägrar än en gång att skyndsamt handlägga en begäran om allmän handling. Hon är också känd för att neka juridisk bisittare med motiveringen att personen i fråga ” skrivit en bok”. Hon gör även förundersökningar som helt utesluter samtliga fakta som talar till den åtalades fördel, vilket medför att förundersökningarna blir partsinlagor istället.

Kanske någon undrar vad det är för en offentlig handling som åklagare Bong inte vill ska komma ut. Jo, det råkar vara ett beslut där JO kritiserar… just det, Margareta Bong!

Det svänger på åklagarkammaren i Halmstad. Hoppas att dom åtminstone har roligt själva…

Helge Rudling
RMSS

Östen Nilsson med svansen bakom Skottarevet och Marie-Louise bakom ryggen

Östen har i sedvanlig grandiositet skriftligen lovat att han ” inte skall påtvinga” falkenbergarna Skottarevsprojektet om de utesluter Östen i kommunvalet. Därmed uttrycker de att de inte vill att Östen bygger ut vindkraft till havs. Enligt Östen själv alltså. I tidningen.

Östen och Skottarevet fick enligt uppgift 0,2 procent av rösterna…

Och som väntat står Östen där med svansen mellan benen och väljer att glömma vad han själv har lovat. Det är äkta falkenbergspolitik av den gamla otäcka och fega sorten.

Det är ändå inte det värsta, enligt RMSS. Det otäcka är att när kommuninvånarna påminner Östen om hans svek, så står hon där och trycker bakom Östens rygg, Marie-Louise Wernersson, kommunråd, partikamrat och vän med Östen, och väser ”PERSONANGREPP” mot falkenbergarna. I centerpartiet är det alltså personangrepp när en partikamrat tvingas ta konsekvenser av sitt agerande…

Det lustiga är att på tingsrätten i Varberg finns en ljudkassett med ett telefonsamtal. Marie-Louise går där till kraftigt personangrepp mot en enskild kommuninvånare och förtalar honom med rena lögner. Bevisbara sådana. För en centerpartist är personangrepp OK när det passar alltså.

Marie-Louise ämnar därmed se till att de nilssonska gammelpolitiska tokerierna garanteras en framtid i falkenbergs kommunfullmäktige.

Skall vi aldrig bli av med detta stolliga arv från politikens stenålder. Är det verkligen så att det alltid kommer att finnas en löjlig tokfaktor i det politiska etablissemanget? Skäms dom inte?

Och hur kan dessa två nissar få stöd från andra partier för sitt illa genomtänkta vindkraftsprojekt i havet? Varför skall så många människor drabbas av centerpartistisk kortsynthet helt i onödan? Det går ju alldeles utmärkt att bygga ut vindkraft på land eller så långt ut i havet att det inte medför miljömässiga nackdelar.

Men nej, har Östen och Marie-Louise i ohelig allians låst sig för en förflugen och lättvindig ide´, så hakar kommunfullmäktige på av någon slags skelögd lojalitet, eller vad det nu kan vara.

För det är ju så att det är ingalunda miljödomstolen som avgör om Skottarevsprojektet skall byggas i havet strax utanför kusten. Ansvaret vilar på…just det, Östen och Marie-Louise et concortes i kommunfullmäktige.

Bäva månde natur och människor.

Östen Nilsson/Skottarevet= tokfaktor 10

Östen gick till val på Skottarevet och fick enligt uppgift 0,2 procent av falkenbergarnas röster. Nu har Östen att hålla tyst eller ägna sig åt förnedrande undanflykter. Oavsett vilket har han ännu en gång gjort bort sig.

Östen Nilsson är en politisk relik från en tid som borde vara svunnen. För inte så länge sedan verkade han i ohelig allians med dåvarande kommunchefen Gerd Johansson och gav henne sitt fulla stöd i att skriva av andra kommuners utredningar, schabbla bort en dryg halv miljon av skattemedel och även i övrigt bete sig som en veritabel grodornas mästarinna.

Själv ville Östen sälja ut Falkenbergs Energi, men misslyckades och det är nog de flesta glada för nu. Säkert också Östen. Eller?

Sedan dess har det gått uppför för Falkenberg, andan är positiv, nytt folk har kommit till och utvecklingen går lite snabbare. Det borde inte längre finnas plats för gammaldags tokpolitiker. Trots det sitter Östen på flera olika toppstolar i kommunala sammanhang och missbrukar sin position. Med alla medel, även föregivande av partiell synnedsättning, försöker han lokalisera en vindkraftindustri i havet nära kusten, till stor skada för kommunala och riksintressanta naturvärden och till stor sorg för tusentals människor.

Många sedvanliga tjuvtricks i syfte att genomdriva det senaste nilssonska projektet har redovisats på denna sida tidigare,i debatter, tidningsartiklar och på insändarsidorna.

Vad Östen helst vill dölja är att vindkraftsutbyggnaden på intet sätt är beroende av att genomföras på Skottarevet. Om alla goda krafter, i likhet med vad som hände när Östen ville sälja energibolaget, lyckas förhindra att den fantastiska kustremsan belastas med enorma master och en mängd ljuspunkter nattetid, så kommer garanterat nya områden för vindkraftsetablering att dyka upp.

Att så inte skett redan på planeringsstadiet som alternativ till Skottarevet, beror enbart på att Östen Nilsson på sitt gammalmodiga, prestigefulla och egensinniga sätt, bestämt sig för att det är Skottarevet som gäller. Så amatörmässigt,oprofessionellt,omdömeslöst och illa underbyggt är hela projektet, helt enkelt eftersom Östens kompetens inte räcker till mer än så.

Det blåser nya politiska vindar i Sverige. Det förefaller mycket olyckligt, onödigt och vore helt enkelt enfaldigt av den nya politiska majoriteten i kommunfullmäktige att lika lydigt som tidigare ställa upp på de nilssonska tokerierna.

Det borde inte längre finnas utrymme och tid för sådana tossigheter i ett läge när utvecklingen är gynnsam och alla tillfällen till konstruktiva lösningar måste tas till vara. Snart nog vänder konjunkturen och vi kanske sitter där igen med sura, egensinniga och nyckfulla politiker som inte blygs att sätta sig själva före kommuninvånarna.

Falkenberg är en till ytan stor kommun med mängder av möjligheter att bygga vindkraftverk. En sådan utbyggnad kommer att fortsätta i framtiden oavsett Skottarevet och det finns ingen anledning att det skall offras av egensinnig nyckfullhet och prestigefullt självhävdande hos en enskild politiker.

Bill Anderson (s), en falkenbergspolitiker lite utöver det vanliga

Det är lite omskakande när en bekant oväntat går bort. Bara någon månad har förflutit sedan RMSS talesman, efter sporadisk kontakt med Bill under många år, hade ett prat i all vänskaplighet med honom vid korvkiosken, om såväl Skottarevet, som sportbilar och förestående pensionsålder. Oeniga var vi som alltid, om både det ena och det andra.

Det vore förmätet av RMSS att ge sig på en recension av Bills politiska gärning, det kommer så många andra att göra. Det kanske räcker med att konstatera för RMSS del, att Bill var för god för att delta i de snaskiga trakasserier mot RMSS, som så många andra politiker i fullmäktige och styrelse valt att vältra sig i.

Det påminner om en annan toppolitiker, Sven-Henrik Christiansson (m), som RMSS talesman också var på speaking terms med. Även han stod över den övriga smeten, genom att vara öppen för prestigelös diskussion och alternativa lösningar.

En från (s) och en från (m) = en bra politiker utmärker sig oavsett partitillhörighet.

Tråkigt är det att ta del av vik kommunrådet Marie-Louise Wernerssons(c) uttalande i HN, där hon prisar Bill som en god kollega. Det skorrar falskt, för RMSS har en bandinspelning där Wernersson på sedvanligt lågt politikermane´r förtalar RMSS talesman inför en helt obekant telefonör.

En telefonör som dessutom bandade samtalet…

När Bill Andersson lämnar fritt spelrum för politikerkollegor som har Krösa-Maja som förebild, blir tomrummet än större.

Men livet går vidare och ingen är oumbärlig. Det blir spännande i framtiden att se om den positiva utvecklingen i kommunen så småningom även kommer att vädra ut det unkna klimatet i kommunfullmäktige och kommunstyrelse.

Bill kommer säkert att sitta där uppe och hålla tummarna för en mer dynamisk och konstruktiv framtid.

En blogg som granskar politiska orättvisor