I två mål har jag haft att göra med Varbergs tingsrätt tidigare. Det fanns inget att klaga på i samband med det, efter att diverse oklarheter retts ut. I målet mot Falkenbergs kommun stod det lite mer på spel. Då rämnade tingsrättens fasad. Rejält. Lagman Håkan Nyberg, som fått ett tantglas från Orrefors för ” nit och redlighet”och som 15 andra lagmän berömt för hans stora ” juridiska kunnighet och osedvanliga arbetskapacitet”, vet plötsligt inte vad preskription är.
Handläggande rådman är Anders Ranmar. Ett och ett halvt år efter att preskription inträtt sätter han ut datum för huvudförhandling och kallelser utfärdas till tio människor.
Tre dagar innan huvudförhandling kommer han på att målet är preskriberat för 1,5 år sedan och allt ställs in. Och Falkenbergs fega tjänstemän och politiker drar tillbaka sina skadeståndsanspråk, för nu får dom betala processen själva. Och sååå kränkta var dom inte, alltså. Tidigare var det ju vi kommuninvånare som tvingades betala deras advokat med 80000:-. Sicken skandal!!!!
Jag erbjöd bygglovsinspektören Anders Ranhög 10000:- i handen utan kvitto, om han valde att driva sina anspråk. Men det räckte inte. Man måste köpa sig rättvisa i Sverige ibland, men 10 lappar räcker inte långt.
Allt detta visste lagman Håkan Nyberg om, han med tantskålen av kristall. Men han tycker det är Helge Rudlings fel att Ranmar och han själv inte klarar sitt jobb.
Dock är hans och Ranmars tabbe så stor att Nyberg anmäler sin kollega till statens ansvarsnämnd för disciplinansvar och åtalsanmälan. Trots att han själv hela tiden enligt egen uppgift varit medveten om hur Ranmar agerat, så tar han inget ansvar själv.
Man får väl vara tacksam att man som gräsrot inte polisanmäls för att Varbergs tingsrätt missköter sig.
Om nån har tid och lust att läsa vad som hände under 5,5 år i tingsrätten och hos den lagbrytande åklagaren Margareta Bong, så kommer en redogörelse här. Den ingår i mitt skadeståndsanspråk till Justitiekanslern. Jag har räknat ut att jag förlorar 9.330.000:- på tingsrättens och åklagarens schabbel.
Men varje krona över 27.50 i skadestånd är en seger för staten.
Här kommer redogörelsen:
Justitiekanslern
Dnr 1596-09-40
Skadeståndsanspråk
Justering av yrkande med anledning av tingsrättens agerande och yttrande.
ÄRENDE
Tingsrätten har, tillsammans med åklagarkammaren i Halmstad,
enligt europakonventionen kränkt min rätt att få djupt personligt
kränkande anklagelser mot mig prövade i rättegång inom skälig
tid.
Målet har genom rättens och kammarens försummelser för-
dröjts, så att absolut preskription inträtt ett år, tio månader och två
veckor innan datum för huvudförhandling sattes ut.
Efter kallelser av parterna, lades åtalet ner tre dagar innan huvud-
förhandlingen skulle inledas.
Jag har därmed inga möjligheter att frias från anklagelserna, vilket
förorsakar stora personliga och ekonomiska skador.
Jag yrkar på ekonomiskt och ideellt skadestånd enligt följande redovisning av:
bakgrund till vad som förevarit i ärendet,
kommentarer till tingsrättens yttrande till Justitiekanslern
redogörelse för den skada tingsrätt och åklagarkammare vållat mig.
BAKGRUND
Jag har anmält flera befattningshavare inom Falkenbergs kommun till justieombudsmannen. JO får in drygt 6000 anmälningar om året. Mellan 200- 300 leder till kritik eller någon form av åtgärd. Vad gäller de falkenbergska befattningshavarna var brottet av sådan dignitet att kritik uttalades.
Jag blev då stämd av åklagare Margareta Bong, åklagarkammaren, för förtal genom att ” i skrivelse till Justitieombudsmannen” ( citat stämningsansökan) beskriva vad jag anmälde.
Jag har vidare anmält socialnämnden i Falkenberg genom dess representanter avdelningschef Anna-Lena Sellergren och ordförande Lars Glimvik till länsstyrelsen, vilken är tillsynsmyndighet för socialförvaltningen. Länsstyrelsen fäller nämnden för brott mot tryckfrihetslagen och sekretesslagen.
Jag blir då stämd av Margareta Bong för förtal, eftersom jag ” i skrivelse till Länsstyrelsen i Hallands län” ( citat stämningsansökan) beskrivit de omständigheter som ledde till att tjänstemannen och politikern kritiserades.
Jag har till länsstyrelsen också anmält att avdelningschef Anna-Lena Sellergren och socialnämndens ordförande, Lars Glimvik, formulerat ett angivarbrev riktat till tillsynsmyndigheten för min privata behandlingsverksamhet, vari anmälarna använder sig av sina personliga upplevelser av en vårdnadsutredning angående ett av mina barn. Anmälarna formulerar i sin anmälan rena lögner i syfte att skada min yrkesutövning. Anmälarna har dessutom själva tillsynsskyldighet över min behandlingsverksamhet. Länsstyrelsen gör en grundlig utredning och tillbakavisar samtliga lögner från anmälarna. Jag blir då anmäld för förtal av åklagare Margareta Bong för att i ” skrivelse till Länsstyrelsen i Hallands län” ( citat ur stämningsansökan) ha beskrivit de omständigheter som ledde till att okynnesanmälan från socialnämnden tillbakavisades i sin helhet.
Jag har på min nättidning om f d kommunchefen i Falkenberg, Gerd Johansson, skrivit att hon ”schabblat med en biblioteksfaktura, vilket medfört att kommuninvånarna förorsakats en förlust på flera hundra tusen kronor”. Flera andra tidningar skrev spaltmetrar om samma sak. I polisförhör säger Johansson själv att hon ” schabblade” med fakturan. Hennes egen talesman, Li Cornisch Hillker, uppmanade mig skriftligen, med Johanssons vetskap, att skriva om fakturan. När jag gjorde det, blev jag anmäld för förtal av åklagare Margareta Bong,
Jag har skrivit ett fiktivt protokoll angående mitt ärende i bygglovsnämnden. En anonym s- ledamot yttrar två saker: att han inte vet något om jordbruk och att han inte känner till Stagnelius. Hans-Inge Sjögren, f d ordf i kommunstyrelsen, numera ledamot av bygglovsnämnden, uttalade i polisförhör att han inte kände sig kränkt, med undantag av att han nämnts vid namn i det fiktiva protokollet där han beskrivits i ”nedsättande ordalag” ( jordbruk/ Stagnelius), trots att han inte var namngiven.
Jag blev då stämd av åklagare Margareta Bong, för att ha förtalat en socialdemokratisk ledamot av bygglovsnämnden.
Exemplen kan flerfaldigas.( 3 ex på förhör och slutanförande bifogas för kännedom, bil 1)
Till min förvåning utfärdade tingsrätten en stämning. Ännu mer förvånad blev jag när det enda juridiska biträde jag känner förtroende för, inte tilläts närvara vid förhör under förundersökningen. Ett ytterligare förvånande faktum var att den slutliga förundersökningen till 100 procent uteslutit alla omständigheter som talade till min fördel. Den var en subjektiv partsinlaga.
Jag hade då läst in BrB samt kommentarer därtill och läst om den ”typiske ärekränkaren som handlar i brottsligt och ärekränkande syfte”. Jag kände inte igen mig. Jag har haft ett aktivt samhällsengagemang sedan slutet av 70- talet, med ca 7000 sidor som resultat därav, från 70-talets pärm angående Anders Ahlmark, (Fången på Fyren), över arbete i mobbningsjouren och utveckling av olika skolmodeller, till kritik av ämbetsmän som jag anser inte håller måttet.
För att visa att mitt agerande inte var den ” typiske ärekränkarens”, samt peka på försvarligheten av min kritik och att mitt agerande skedde på skälig grund, skickade jag in material till tingsrätten och åberopade det som bevisning. Av hänsyn till tingsrättens arbetsbelastning, på vilken rätten i media skyllde sina tillkortakommanden, begränsade jag materialet till ca 10 procent av det totala antalet sidor. Det mesta bestod av tidningsurklipp i olika ärenden, skolutvecklingsmodeller etc. Det tar en dag att läsa igenom allt. Den åberopade bevisningen innehöll också det antal relevanta uppgifter som låg till grund för den sanningsbevisning som var aktuell i intressekonflikter.
050426 uppgav rådman Anders Ranmar i media att tidigast till hösten kunde rättegång äga rum.
Därefter hände ingenting förrän efter ett år och tre månader, under vilken tid jag funderade mycket över hur man i en rättsstat kan förvägras att ha med sitt juridiska biträde i en förundersökning, hur en förundersökning kunde utesluta samtliga omständigheter som talade till min fördel och hur man kan åtalas för förtal när man gör anmälan till JO och länsstyrelse.
Vändpunkten kom 060728. Av en händelse läste jag ett JO- beslut ( 060707, dnr 2181-2005 ), där JO uttalade följande:
1. Enl 23 kap §4 rättegångsbalken, föreskrivs att vid en förundersökning skall inte blott de omständigheter som talar mot den misstänkte, utan även de som är gynnsamma för honom beaktas och bevis som är till hans förmån tillvaratas.
2. En förundersökning skall således bedrivas med objektivitet.
3. Åklagaren är förpliktigad till objektivitet också vid fattande av beslut i åtalsfrågan och åklagarens objektivitet bör vara för handen under samtliga faser av domstolsförfarandet.
4. I de mål där en åtalad inte företräds av försvarare är det av särskild vikt att åklagaren under processen även belyser de delar av materialet som talar till den misstänktes fördel.( Jag hade ingen advokat.)
5. Utmärkande för en rättvis rättegång är att parterna är likställda i processen och att proceduren inte gynnar den ene på den andres bekostnad.
6. Den misstänkte och hans försvarare har rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom skall lämnas till den misstänkte.
Det fanns alltså hopp om en fungerande rättsstat. Det var åklagare Margareta Bong som hade förbrutit sig mot samtliga JO`s uttalanden. Hon till och med meddelade skriftligt att hon inte hade skyldighet att upplysa om möjlighet till kompletterande förundersökning. Hon var nöjd med den subjektiva partsinlaga hon kallade förundersökning. Jag började då förstå att målet inte handlade om juridik och rättssäkerhet. Åklagaren ville, i linje med målsägarnas intentioner, ” få tyst på Rudling”. ( Citat från polisförhör i förundersökning med ordf i socialnämnden Lars Glimvik, målsägande)
Jag begärde, med stöd av JO´s uttalande, en kompletterande utredning och trodde att det skulle ske snabbt, med tanke på att det gått lång tid sedan stämningen.
060908 ägde förhör rum i anslutning till den kompletterande utredningen.
061106 uttalade Bong att jag skulle komma in med kompletterande handlingar.
061205 skriver Bong att jag själv skall lämna in de åberopade handlingarna till förundersökningsledaren, trots att de redan finns på tingsrätten i samma hus där förundersökningsledaren arbetade. De aktuella handlingarna var givetvis desamma som fanns i två uppsättningar därstädes. Det är 56 meter mellan dörren till tingsrätten och dörren till förundersökningsledaren.
Förundersökningsledaren ville inte gå dessa 56 meter och läsa igenom materialet på tingsrätten. Jag måste därför be tingsrätten att kopiera handlingarna, betala 2030:- för att hävda mina rättigheter, ta bilen från Falkenberg till Varberg, gå in till tingsrätten och ta pappersbunten, gå 56 meter till förundersökningsledarens dörr och ge honom kopiorna. 070115 äger allt rum enligt denna ordning.
Därefter händer ingenting, förutom följande egendomliga skeende:
070130 händer något som ytterligare exemplifierar tingsrättens bakvända sätt att förbereda målet. Anders Ranmar påpekar i samband med att bevisningen skall kopieras för att ingå i den kompletterande förundersökningen, att 2 CD- skivor ” inte är fullt läsbara och därför inte kan kopieras”. Jag kopierar naturligtvis om skivorna och påpekar att tingsrätten bör använda den läsningsteknik som är lämplig, ” alltså antingen dator eller dvd- spelare”. I samband med att jag framställer två nya kopior till tingsrätten, gör jag naturligtvis två stycken till mig själv och låter dem ingå i den kompletterande förundersökningen. Det kostar 16 kronor.
070713 meddelar Anders Ranmar till min stora förvåning att ” tingsrätten har nu kunnat kopiera de båda CD- skivorna som Ni senast ingivit. Kopiorna finns för avhämtning i tingsrättens reception. Tingsrätten avstår från att debitera kopieringsavgift på 120 kr per kopierad CD-skiva”. Vad menar Ranmar? Skall jag kopiera två skivor för 8 kronor och sedan skicka dem till tingsrätten, som skall kopiera dem och skicka dem till mig och debitera mig 240:-? Och så är tingsrätten så snäll att jag slipper betala? Och inte nog med det:
071030, fyra månader efter att absolut preskription inträtt för delar av åtalet, använder Anders Ranmar ytterligare värdefull tid till att konstatera att ” I rubricerade mål har tingsrätten på Er begäran kopierat 2 CD-skivor, … som sedan 13 juli 2007 funnit (skrivfel) för avgiftsfri avhämtning i tingsrättens reception. Därifrån har tingsrätten nu erfarit att Ni ännu ej avhämtat CD- skivorna.” Alltså förväntar sig Ranmar ett tillvägagångssätt beskrivit enligt ovan. Till denna egendomliga pseudohändelse refererar Anders Ranmar i sitt yttrande till JK i avsikt att misskreditera mig, medan det i verkligheten är Anders Ranmar som inte verkar ha läget speciellt klart för sig.
070713, en månad efter att absolut preskription för delar av de i åtalet förmodade gärningarna inträtt, begär tingsrätten besked av åklagare Bong om den kompletterande utredningen: ”Av Helge Rudlings skrifter synes framgå att åklagaren åtagit sig att komplettera förundersökningen. Är detta med sanningen överensstämmande och när kan i så fall kompletteringen av förundersökningen vara klar?”
070724 yttrar sig Margareta Bong till tingsrätten och berättar att kompletteringen var färdig ”omkring mitten av juni månad, men inte redovisats till åklagaren ännu”.
Sedan hände ingenting.
080107 påminner tingsrätten Margareta Bong ännu en gång och ” önskar besked i frågan huruvida den kompletterande förundersökningen numera har redovisats till åklagaren och huruvida åklagaren i så fall tagit ställning härtill.” Det har nu gått 1,5 år efter preskription.
Jag har då under tiden kunnat leda i bevis att åklagare Margareta Bong i fyra ärenden själv förbrutit sig mot tryckfrihetsförordningen, genom att dels efterfråga syfte om framställning angående utfående av allmän handling, dels tillgripa handläggningstider på mellan 1,5 och 2 månader för att handlägga framställning om allmän handling, dels över huvud taget inte handlägga framställning om allmän handling. ( Vid dagens datum är väntetiden i det senaste ärendet två år och fyra månader). Tillsammans med Bongs partiskhet och aktiva begränsningar av mina rättigheter enligt vad JO formulerat, förmodade jag att tingsrätten inte skulle anse det tillbörligt med en åklagare i rättssalen som dels är så ensidigt subjektiv, dels själv har begått de brott för vilka flera av de målsäganden vars intressen Bong tillvaratar, genom mina anmälningar blivit kritiserade av såväl justitieombudsmannen som tillsynsmyndigheten länsstyrelsen . Det framstod för mig som stötande att en rättstjänare med uppgift att beivra brott, själv begår dem.
Eftersom det var uppenbart att jag inte skulle få en opartisk rättegång med sådana förtecken, begärde jag till tingsrätten att åklagaren skulle bytas ut mot ” en mindre komprometterad” åklagare.
080107 förklarar tingsrätten att den inte har något emot att åklagare agerar på Margareta Bongs sätt, det var inte på något sätt otillbörligt. Jag började då ana att också tingsrätten var inne på åklagarens linje och var fast besluten att nå en fällande dom, oavsett vilka omständigheter som talade till min förmån. Det hade då, som sagt, gått 1,5 år sedan preskription inträtt.
080208 svarade Bong tingsrätten att ” kompletteringen är gjord”, men att hon inte ” haft tid” att ta del av den.
Eftersom jag med erfarenhet av Bongs partiskhet, betvivlade att det hon sade var sant, begärde jag att få ta del av den fullständiga kompletterande förundersökningen.
080214 hänvisade Bong mig till ” polisen i Falkenberg” där ” Ert exemplar av kompletteringen” skulle finnas. Jag tog bilen , körde in till Falkenberg och gick in till polisen. Ingen komplettering. Ingen hade en aning. Stor förvirring. Jag åkte hem. Några veckor senare, 080229, åkte jag dit igen. Ingen komplettering, ingen hade en aning, stor förvirring. Jag åkte hem. Vid ett tredje försök fick jag ut den. Som väntat hade Bong sorterat bort viktigt bevismaterial, underlag för sanningsbevisning vid intressekonflikt. Jag har ännu inte, tre veckor efter att huvudförhandlingen skulle inledas, fått ta del av den kompletta kompletterande förundersökningen. Bong vägrar utan motivering.
060908 förhördes jag alltså som ett led i den kompletterande förundersökningen. Det är nu 080215, ett år och fem månader senare och Bong har ännu inte tagit del av utredningen, ett år och åtta månader efter det att preskription har inträtt för delar i målet. Jag vänder mig till åklagarkammaren i Halmstad och protesterar mot Bongs sätt att fördröja ärendet ” in absurdum”. Ingen reaktion alls från kammaren.
080226 sammanfattar jag till tingsrätten hur Bongs handläggning av den kompletterande utredningen gått till. Det står nu också klart att Bongs utredning består av att jag har kopierat materialet och tillställt förundersökningsledaren detsamma. Han har förhört mig, skrivit en rapport och sedan lämnat alltihop till polisen i Falkenberg, som efter lång tid lämnat det till Bong, som efter 17 månader ännu inte har läst det.
Inga utredningar har gjorts, inga förhör med målsägarna i samband med sanningsbevisning etc som nu är nytt för Bong, har genomförts. Bong är inte intresserad av fakta. Hon har bestämt sig från början.
080302 klagar jag ännu en gång till tingsrätten med anledning av Bongs sätt att fördröja processen och nämner därvid de skador Bongs agerande förorsakar mig. Ingen reaktion från tingsrätten. Den är med i spelet.
080306 ber jag tingsrätten om hjälp att få ta del av åklagarkammarens akt i ärendet, eftersom Bong vägrat mig att ta del av den. Av naturliga skäl misstänker jag att Bong gömt undan uppgifter som talar till min fördel. Tingsrätten vägrar göra något.
080312, i samband med att allt preskriberats, påtalar jag att med de brister i handläggningen som kunnat dokumenteras blir konsekvenserna att målet är ofullständigt och partiskt berett, att en skev och falsk bild skapad av åklagaren, kommer att målas upp i förhandlingarna och att åklagarens partiskhet äventyrar objektivitetsprincipen på lagstiftningens och rättssäkerhetens bekostnad. Ingen reaktion från tingsrätten, den står på åklagarens sida alltfort.
080317 skriver Bong att hon tagit del av den ” begärda kompletteringen”. Trots den anförda sanningsbevisningen, som är helt ny för Bong, förklarar Bong att hon inte har ” någon ändrad inställning beträffande åtalet”. Hon har ju som sagt bestämt sig från början. Någon utredning förutom kopiering, som tingsrätten gjort på min bekostnad och förhör av mig, har inte gjorts nu heller.
Sedan händer ingenting.
080618 meddelar tingsrätten mig att den ” uppenbarligen av förbiseende” missat att sända ett yttrande 080317 från Bong till mig. Ytterligare tre månaders tidsfördröjning, orsakat av tingsrättens förbiseende denna gång. Det är nu 3,5 månader sedan preskription inträtt i alla delar av målet.
Sedan händer ingenting.
I februari 2009 granskar så tingsrätten äntligen min anförda bevisning, fem år efter att den ingivits.
090224 avvisar tingsrätten densamma, 432 handlingar, med undantag för 9 handlingar och tre inspelningar utgörande sanningsbevisning vid intressekonflikt. Tingsrätten är som väntat inte intresserad av bevisning angående försvarlighet och skälig grund. Den har bestämt sig från början. Ytterligare en märklig omständighet som indikerar att tingsrätten agerar ihop med åklagaren, är att åklagaren och jag har åberopat samma bevisning vad gäller ” uppgifter i polisförhör i förundersökning”. Min åberopade bevisning avvisas, samma bevisning godkänns för åklagaren. Varken lagman Nyberg eller rådman Ranmar vill förklara varför, trots två skriftliga anmaningar.
Det har nu gått ett år och åtta månader sedan preskription inträtt för delar av åtalet, knappt ett år sedan preskription inträtt för hela åtalet.
Då utfärdas kallelser och tingsrätten bestämmer tid för huvudförhandling ” att äga rum den 20-28 april”.
Tre dagar dessförinnan läggs åtalet ner….. Vem kom på att preskription inträtt för länge sedan? Min förklaring ges i det följande.
KOMMENTAR TILL TINGSRÄTTENS YTTRANDE TILL JK, 09-04-22
Tingsrättens yttrande till JK har författats dels av rådman Anders Ranmar, dels av lagman Håkan Nyberg. Av Ranmars yttrande framgår att jag 04-03-29 inkom med ” cirka 400 handlingar bevisning”. 09-02-24 uppger Ranmar att bevisningen ” uppgick till 432 handlingar och inspelningar”.
Bevisningen hade alltså kompletterats med 32 handlingar på fem år.
Beträffande Ranmars skrivelser till mig i ärendet, har jag gått igenom desamma i hela akten. Undantar man de sedvanliga som är aktuella i alla mål, kallelser, etc, uppgår de till ett femtontal skrivelser sedan 04-01-23. Ranmar har alltså med anledning av mina synpunkter på åklagarens och tingsrättens partiska agerande i målet, författat ca 15 skrivelser extra på fem år.
När man granskar lagman Håkan Nybergs yttrande till JK framgår att
1. Helge Rudlings agerande i målet kan anses som ett medvållande till statens skadeståndsskyldighet
2. Helge Rudling har vid flera tillfällen gett in ett osedvanligt stort antal skrifter som det tagit tid att gå igenom
3. En begäran om kompletterande förundersökning kom in till tingsrätten 060728 och en komplettering kom in till tingsrätten först 080409.
4. Anders Ranmar har fortlöpande hållit Nyberg ” underrättad om handläggningen och de handläggningsproblem som uppstått till följd av det omfångsrika aktmaterialet och Helge Rudlings agerande i målet”.
5. Anders Ranmars försummelse förefaller kunna förklaras med att han förbisett preskriptionsbestämmelsen genom att han har haft ambitionen att i största möjliga mån omsorgsfullt besvara och handlägga Helge Rudlings alla skrifter.
Frånsett det uppseendeväckande i att en lagman och en rådman försöker bortförklara sitt ansvar för sina brott mot europakonventionen genom att lägga det på en totalt okunnig tilltalad gräsrot, så kan följande anföras mot Håkan Nybergs yttrande:
1. Jag har , trots en oerhört övermäktig motståndare, bestående av en partisk och lagbrytande åklagare, en partisk och passiv tingsrätt, en motpart bestående av en kommunchef, ett kommunråd, en socialnämndsordförande, en avdelningschef på socialförvaltningen, två bygglovsnämndledamöter varav en ordförande, en stadsarkitekt och en byggnadsinspektör, försökt försvara mig med brottsbalkens skrivningar och kommentarer som utgångspunkt. Vad gäller den kompletterande utredningen också med justitieombudsmannens hjälp. När en lagman betraktar detta som utgörande orsak för ” medvållande” till konventionsbrott, anser jag att det ytterligare poängterar det dåliga omdöme och den bristande känsla för rättssäkerhet som enligt ovanstående redogörelse präglat tingsrättens handläggning av målet.
Jag bestrider alltså med självklarhet Håkan Nybergs försök att lägga skulden för tingsrättens missgrepp på mig.
2. De skrifter jag gett in uppgår alltså enligt Ranmar till ca 400 st 04-03-29. 09-03-24 uppgår de till 432. 32 handlingar har alltså tillkommit på fem år. Osedvanligt många? 6 handlingar om året har alltså enligt Nygård förorsakat Ranmar en så stor arbetsbörda att han glömt vad preskription är och måste därför bryta mot Europakonventionen.
3. Beträffande kompletterande förundersökning kom den enligt Nyberg in till tingsrätten ” först 080409”. Som framgår av ovanstående genomfördes förhör i en sådan 060908 efter att tingsrätten underrättats 060728. 061205 bekräftar åklagare Margareta Bong att förhör hållits ” i anledning av er begäran om komplettering”. 070124 tillskriver jag tingsrätten angående kompletterande förundersökning. 070713 skriver tingsrätten till åklagaren och begär besked angående kompletterande förundersökning. 070724 svarar åklagaren att förundersökningen är kompletterad men ”har inte redovisats till åklagaren ännu”. 080208 skriver åklagaren att ”Kompletteringen är gjord. Jag har ännu inte haft tid att ta del av handlingarna”. 080317 meddelar åklagaren att hon läst den kompletterande utredningen. Nyberg antyder att det är mitt fel att åklagaren dröjt 1 år och 10 månader med att lämna in den kompletterande förundersökningen. Med undantag från att den inte var komplett ens när den lämnades in. Den ansvarige åklagarens fördröjande av handläggningen nämns inte ens av Nyberg. De samarbetar.
Nybergs agerande är även här anmärkningsvärt.
4. Håkan Nyberg erkänner att han under hela ärendets gång fortlöpande hållits underrättad om handläggningen av Ranmar. Ändå har inte Nyberg förstått vad preskriptionsbegreppet innebär. Det är min åsikt att Nyberg därför skall anses medvållande till att tingsrätten kränkt min rätt till rättegång inom rimlig tid enligt europakonventionen. Även Nyberg borde därför åtalsanmälas och avkrävas disciplinansvar, alldenstund Ranmar naturligtvis har huvudansvaret. Nyberg är emellertid Ranmars överordnade och borde ha hjälpt Ranmar med hans förbiseende i rimlig tid. Att Nyberg underlåtit detta är inte tecken på ett gott och kompetent chefsskap.
Beträffande de ” handläggningsproblem som uppstått till följd av det omfångsrika aktmaterialet och Helge Rudlings agerande i målet” så konstaterar jag än en gång att den åberopade bevisningen tar mig en dag att läsa igenom, den består till stora delar av tidningsklipp, JO- förhör och annat som lätt genomläses och omedelbart kan bedömas ur bevisningssynpunkt. Det tog Anders Ranmar en månad att göra detta, strax innan bevisningen avvisades i sin helhet, med undantag för 9 skrivelser. De övriga fem åren har Ranmar alltså inte gjort någonting i det avseendet.
Vad beträffar mitt agerande i målet förstår jag inte vad Nyberg menar. Skulle jag avstått från att försvara mig? Skulle jag avstått från att lämna in ” för mycket” bevisning? Skulle jag godta en partsinlaga som förundersökning? Skulle jag avstått från att kräva en kompletterande förundersökning? Skulle jag avstå från att påpeka alla de brister som åklagare Margareta Bong visade i sin subjektiva tjänsteutövning? Skulle jag avstå mina grundlagfästa rättigheter för att Ranmar inte skulle behöva läsa igenom bevisningen på några dagar, eller besvara frågor i 6 brev om året under fem år? Vad menar Nyberg egentligen med sitt påstående?
5. Ranmar har brutit mot europakonventionen och orsakat mig skador för miljoner eftersom han haft ” ambitionen att i största möjliga mån omsorgsfullt besvara och handlägga Helge Rudlings alla skrifter”. Det låter ju snällt? Men räknar man Ranmars svar i akten, med undantag för sedvanliga kallelser och rutiner vid brottmål, så utgör extraantalet ranmarska skrivelser ca 15 stycken på 5 år… Det var tydligen för mycket för tingsrätten i Varberg, enligt Nyberg. Jag hade föredragit en rådman som var mindre ” omsorgsfull” men hade något större arbetskapacitet.
___________
Lagman Håkan Nyberg har ett gott rykte, liksom rådman Anders Ranmar. Jag har tidigare i två mål haft med dem att göra och har haft den största respekt för dem, vilket inte minst framgår av att jag undertecknat brev till tingsrätten med ordet ” högaktningsfullt”.
Av de 15 referenter som bedömt Nyberg enligt domarnämnden, framgår att alla anser att Nyberg är seriös och noggrann, kombinerar värme och humor med korrekthet, hanterar ärenden med skicklighet och snabbhet utan onödigt krångel ( kriminalvårdschef Jan-Eric Josefsson), Är i allt omdömesgill och har stor arbetskapacitet ( lagman Bengt-Åke Engström), Har goda chefsegenskaper, är en skicklig jurist med breda kunskaper, utmärkt förmåga att tänka analytiskt och kreativt, osedvanligt hög arbetsförmåga, effektiv, noggrann och självständig ( lagman Inge Lindquist), Klok, kapabel, ordnar saker och ting på egen hand, en person att lita på ( lagman Anders Stendahl), Gör ett gediget intryck, samvetsgrann och grundlig, kunnig, omdömesgill ( lagman Inger Lindqvist), utmärkt domare, goda juridiska kunskaper, hjälper gärna till även lördagar och söndagar (rådman Bengt Gustafsson), osv.
Ändå missar såväl Håkan Nyberg som rådman Anders Ranmar ett så relativt enkelt juridiskt begrepp som absolut preskription.
Ändå accepterar såväl lagman Håkan Nyberg som rådman Anders Ranmar att åklagaren ansöker om stämning på ytterst lösa grunder, redovisar en förundersökning som är en partsinlaga och samvetsgrant utelämnar alla omständigheter som talar till den misstänktes fördel, är totalt respektlös när det gäller objektivitetsprincipen, själv gör sig skyldig till samma lagbrott som vissa målsägare kritiserats för av JO och länsstyrelse.
Ändå nämner inte lagman Håkan Nyberg med ett ord att det är vice chefsåklagare Margareta Bong, som medvetet fördröjt processen så att åtalet måste läggas ner. Inte ett ord av kritik eller påpekande gentemot åklagaren. Man kan bara spekulera i orsaken.
Istället lägger lagman Håkan Nyberg skulden för det inträffade på den tilltalade, på mig.
Hur vacker fasad man än har, så visar man inte vad man är för yrkesmänniska förrän det stormar. Håkan Nybergs fasad krackelerar betänkligt, beklagansvärt nog inför förestående pensionering, i och med att han i sitt yttrande till JK försöker frångå sitt ansvar på det sättet. Av en lagman med 72000:- i månadslön på heltid, kan man begära något mer än så.
En parallell kan göras med ett JO- ärende 850823, dnr 2022-1984, där JO, Hans Ragnemalm tror jag han hette på den tiden, riktar allvarlig kritik mot socialförvaltningen i Falkenberg på grundval av min anmälan. JO skriver i sitt beslut att: ” Jag finner det allvarligt att socialnämnden under antydande att Rudling är en besvärlig person åsidosätter de i TFF grundlagfästa reglerna”. Han följer därefter upp sin kritik med en åtföljande inspektion av förvaltningen.
Byter man ut orden ” socialnämnden” mot ” Varbergs tingsrätt” och ” TFF” mot ” Europakonventionen”, så finner man att lagman Håkan Nyberg, 25 år efter JO´s beslut, agerar på exakt likadant sätt som socialnämnden gjorde då. Med den skillnaden att Nyberg med sin enastående kompetens som jurist, domare och chef för tingsrätten, borde veta betydligt bättre.
Det är mycket svårt att tro, nästan omöjligt, att en väl renommerad, högt utbildad lagman och rådman med lång yrkeserfarenhet kan agera på ett sådant sätt utan att vara medveten om vad han gör. Lite lättare är det att tro att åklagare Margareta Bong agerar i egen sak, eftersom hennes sätt att utöva sin tjänst inte bidragit till att förläna henne någon högre grad av gott renomme.
Det är också mycket svårt att freda sig från följande konspiratoriska hypotes:
Mina motståndare bland såväl målsäganden som i tingsrätt och på åklagarkammare har alla en högre rang på den sociala skalan. Falkenberg, Varberg och Halmstad är alla små städer belägna nära varandra. Alla känner alla. Människor på den högre skalan umgås ofta i samma kretsar, föreningar, ordnar, klubbar etc.
De högre tjänstemän jag kritiserat i Falkenberg, begår misstaget att polisanmäla mig för förtal, efter att ha trakasserat mig i många år, stängt ner min hemsida, gett mig yrkesförbud i kommunen, saboterat min yrkesverksamhet genom okynnesanmälan till tillsynsmyndighet, försökt riva min ekonomibyggnad, förvägrat mig mina grundlagfästa rättigheter gång på gång, etc. De är trötta på mig och vill ” tysta Rudling”. ( citat ur förundersökningen)
Bong är bekant med en målsägande som är kommunråd, en f d polis. Hon väcker åtal med en anmälan från en advokat i Göteborg som grund, där advokaten för 80000:- av kommunala medel med en gul tuschpenna strukit för vad de anmälande myndighetspersonerna ska känna sig kränkta av. Förundersökning genomförs där jag förvägras mitt eget biträde, där allt som talar för mig utesluts, inga upplysningar om mina rättigheter lämnas. Tingsrätten känner väl några av de anmälande och utfärdar därför stämning.
När jag lämnar in min bevisning, står det klart att målsägandena riskerar att förlora processen om jag inte stoppas. Falkenbergs kommun kommer att få ännu mer dålig publicitet i ortstidningen. Hur göra för att undvika detta? Tingsrätten gör ingenting. ” Tidigast till hösten 2005 äger huvudförhandling rum” säger Ranmar till media. Men inget händer.
Plötsligt blir jag av JO upplyst om mina rättigheter till en objektiv behandling, bl a genom kompletterande förundersökning. Åklagare Margareta Bong lyckas försena processen med ytterligare 1,5 år. Absolut preskription inträder, men ingen av de tre lagkunniga gör något. Ambitionen är att huvudförhandling skall hållas, Rudling skall fällas med alla medel som står till buds, hans påföljd blir ringa, han skall därmed ha tystats och inte våga mopsa sig igen, ingen skall få veta att rättegången var ogiltig, allt kommer att rinna ut i sanden.
Det som fäller hela planen är, typiskt nog, jag själv. Jag ställer ett skadeståndsanspråk på staten, genom att av JK kräva ersättning för att den utdragna processen saboterat min yrkesverksamhet med stora ekonomiska skador som följd. JK kräver in ett yttrande från tingsrätten.
När Anders Ranmar skriver sitt yttrande till JK och Håkan Nyberg läser det, förstår han att JK genast begriper att absolut preskription har inträtt för ett år och åtta månader sedan. Allt faller ihop. Margareta Bong tvingas lägga ner åtalet, Håkan Nyberg tvingas åtalsanmäla Ranmar, Ranmar ersätts av en annan rådman, som avskriver ärendet och bötfäller mig med 1000:- för att jag påpekat att Margareta Bong bryter mot lagen. ( I Varbergs tingsrätt är det tillbörligt att en åklagare bryter mot lagen, men enligt rådman Hans Andren är det otillbörligt att påpeka detta.)
Lagman Nyberg skriver ett yttrande till JK där han delvis klär sig i säck och aska, men ändå skyller ifrån sig på mig. ”Stor arbetsbörda”, ” omsorgsfullt besvarade skrivelser” en masse, och det gäller då 15 stycken på fem år. Inte ett ord om kompanjonen Margareta Bong, som aktivt fördröjt processen genom sin inaktivitet. Inte ett ord om hennes brist på objektivitet etc. ”Rudling är medvållande” låter det istället.
Så lätt är det alltså för en ”riktig” brottsling, våldtäktsman, förskingrare etc, att slippa undan dom i Varbergs tingsrätt. Det är bara att skicka in ett stort bevismaterial och få rådmannen att skriva 15 skrivelser på fem år, för att rätten skall bli konfys och bryta mot europakonventionen. Jag tror emellertid att det egentligen inte fungerar så, trots vad lagman Nyberg hävdar.
Jag påstår inte att det gått till på det sättet. Jag påstår att flera omständigheter tyder på att det inte är en omöjlighet att det har gjort det. Det är förödande för tilltron till rättsväsende och rättssäkerhet. En präktig rättsskandal, med andra ord, i så fall. Och egentligen oavsett vilket. Och ett lika präktigt självmål.
En alternativ hypotes är att alla tre kunniga, kompetenta, erfarna och välutbildade juridiska specialister inte klarar att utföra sina uppgifter utan att bryta mot såväl europakonventionen som objektivitetsprincipen. Jag anser den hypotesen mindre trolig än den första. Skulle den emellertid visa sig vara sann, finns ingen anledning anta att det skulle röra sig om ett undantagsfall. Varför skulle jag vara den ende som drabbas av denna brist på kompetens, ansvar och omdöme i så fall?
När det tar 5 år att läsa 400 enkla aktbilagor och skriva ett femtontal skrivelser och denna arbetsbörda blir så övermäktig för dessa enligt referenterna kunniga jurister med osedvanlig arbetsförmåga, så finns anledning anta att andra åtalade också drabbas av brister vad gäller tingsrättens arbetsbelastning, arbetsmiljö och/ eller arbetsledning. Denna skrivelse kommer därför att tillställas domstolsverket, som har att bedöma huruvida en haverikommission borde göra tillsyn på Varbergs tingsrätt.
Och denne trevlige lagman, Håkan Nyberg, stod leende och vänlig 080808 i sin tingssal och vigde mig och min hustru. Det var på den tiden jag fortfarande hade viss respekt för Varbergs tingsrätt. Nu känns det så olustigt att vi skulle vilja förklara vigseln ogiltig och låta viga oss av någon annan. Vigselpresenten blev en kränkning innebärande ekonomiska skador för flera miljoner. Den kunde vi vara förutan, min fru och jag.